Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Fråga Insidans experter

Hur mycket får man tänka på andra i ett förhållande?

Fråga: Hej insidan,

Jag och min sambo har varit levt ihop i snart tio år och vi har det bra. Vi har haft våra ups and downs men vi har alltid tagit tjuren vid hornen tidigt och hållit ihop. Våra downperioder har vi klarat ut genom att hålla dialogen öppen om hur vi känner och jag tror man kan säga att hela vår relation är ganska intellektuell, vi pratar mycket och ger varandra frihet. Det har aldrig förekommit någon otrohet från någon av oss, inte ens misstanke, jag skulle nog vilja säga att vi är ett harmoniskt par. I vårt umgänge är vi nog sedda som det stabila, vuxna paret som har koll på grejerna.

Så i höstas blev jag och en man från ett av våra andra kontor utsedd att representera företaget på en utlandskonferens. Jag kände honom ganska flyktigt innan och var väl från början ganska besviken att det var honom jag skulle resa med. Han är gift, i samma ålder som jag, lite tystlåten och känd som en snobb som vårdar såväl sin bostad, sina kläder och sin egen kropp lite väl nitiskt. Ser mycket bra ut, vältränad som få, men är lite tråkig och självgod.

Men vad fel jag hade! Sällan har jag haft så roligt men en annan människa och vi kunde  prata om allt från dag ett. Allt klaffade och tråkmånsen visade sig vara en riktig rolig man, vi hittade på upptåg när vi var lediga och tillbringade de planerade semesterdagarna efter konferensen ihop. Vi hann vara allvarliga, ledsna, glada, skrattiga, uppriktiga och ärliga tillsammans och efter att de knappa två resveckorna var slut kändes det som vi känt varandra alltid. De personer vi mötte på resmålet som vi inte kände tog förgivet att vi var ett par.  Men det var vi aldrig, inte på det fysiska viset i alla fall.

För hur trevligt vi än hade så gick vi aldrig över gränsen för fysisk otrohet, trots att vi satt uppe de sista nätterna och pratade förtroligt på hotellrummet så snuddade vi knappt vid varandra.  Men jag tror att vi båda vill. Jag blev, och är fortfarande, otroligt attraherad av honom, hans vältränade kropp som jag och mina kollegor förr skojat om (då han lägger ner otroligt mycket mer tid på den än nåt annat) blev helt omöjlig att släppa med blicken. Jag som aldrig tidigare brytt mig om vältränade kroppar utan varit inne på mer smala intellektuella män blev helt till mig. Det var ett jobbigt uppvaknade och nu, så här några månader senare kan jag inte få bort bilden av hans kropp i min hjärna. Jag har aldrig varit så dragen, sexuellt, till en annan människa.

Efter att vi kom hem har vi bara haft sporadisk jobbkontakt och några afterwork-öl tillsammans med många andra när jag varit på besök på hans kontor men inget mer. Det är väl på både gott och ont, jag kan ju bara svara för mig själv men jag skulle nog tycka att det var jobbigt om vi umgicks/pratade mer då jag känner mig så dragen till honom, å andra sidan känns det jättetråkigt att inte fortsätta umgås då vi blev så otroligt bra vänner. Det är liksom det där som är så jobbigt, jag antar att det är för att vi blev så goda vänner som jag också tänder på hans kropp, han såg ju lika bra ut förut men då var han inte alls attraktiv. Men om jag rent hypotetiskt hade möjlighet att välja (och låtsas som mitt nuvarande liv inte existerar) så skulle jag inte vilja vara ihop med honom. Vi är alldeles för olika och jag skulle inte vilja byta ut min sambo mot denne man. Men jag skulle vilja ha lite, han får mig att känna mig kvinnlig och jag är rent ut sagt kåt på honom på ett sätt jag aldrig varit på min sambo.  Jag vet ju inte vad han tänker om mig mer än att vi har konstaterat att vi båda tycker otroligt mycket om varandra och att det var väldigt roligt att lära känna varandra så här bra. Det här med att flirta har aldrig varit ett ämne för mig men nog känns det som om vi båda håller kvar varandra för länge med blicken och ger varandra tvetydiga kommentarer. När vi varit i samma rum efter resan så känner jag av hans närvaro utan att behöva veta var han är och vi dras till varandra även om jag tror att vi båda försöker undvika det. Man vill ju inte att det ska börja pratas.

Så vad ska jag göra? Hur mycket får man tänka på en annan man när man är i ett förhållande? Denne man hoppar upp i mina tankar när jag minst anar det och jag tänker på honom när jag har sex med min partner. Det är jobbigt! Som vanligt har jag berättat allt från konferensen för min sambo och han verkar inte tycka att något är konstigt i det. Vi har skojat ihop om hur roligt det måste se ut när lilla jag gick bredvid muskelmannen på konferensen och han tycker att det är roligt att han faktiskt visade sig vara en trevlig prick när allt kom omkring. Men jag har ju inte sagt att jag drömmer om denne man och att jag skulle vilja ha sex med honom. Så det känns som om jag för första gången ljuger för min pojkvän, trots att jag inte har gjort något, på riktigt. Måste man berätta om sina tankar? Och hur normalt är det att gå och tänka på en kollega hela dagarna i ända? Jag är rädd för att jag skulle vara otrogen med denne man om jag fick tillfälle, bara för att få tillfredställa min längtan. Hjälp, får man tänka så här?

Barbro

Svar: Hej Barbro,

Det kännetecknande för att vara i ett förhållande är att det är ett slags växelbruk mellan eget inre processande och samtal. Rent allmänt finns inte någon sorts skyldighet att redovisa sina tankar för den varandra. Men som vanligt handlar det om ett kontinuum där lagom är bäst. Det vill säga: i ena diket så lite kommunikation om vad man tänker, känner och tycker att det leder till kontaktlöshet, i andra en sådan tvångsmässig öppenhjärtighet att man sårar varandra.

Det avgörande steget sker om man gör verklighet av sina fantasier, då får det konsekvenser även utanför en själv. Min ståndpunkt är således att du kan låta dina tankar och fantasier vandra som de vill, övergår
de däremot i handling har du gjort ett val, och då är det något du kan ställas till svars för.

Anders Eklund Rimsten, familjerådgivare
Till Anders hemsida

Här kan du ställa frågor till våra två experter.