Hej!

Jag har tidigare alltid trott att droger skulle vara något ovanligt och avvikande bland ungdomar, och främst förekom i utsatta grupper utanför samhället. Nu har jag dock själv kommit upp i åldern (19) då jag insett att det även i världar som min, i välutbildade medelklassfamiljer, faktiskt är väldigt vanligt. Marijuana och hasch tillhör vardagslivet för många av mina vänner och idén om att drogers negativa följder är överdrivna, eller helt och hållet påhittade, är spridd, och nyfikenheten stor.

Jag är själv inte särskilt insatt och därför blir det svårt att ta diskussionen när den kommer, och jag får alltid ta rollen som sur moraltant och festförstörare.

Fram tills nu har jag dock inte tagit särskilt seriöst på hela knarkgrejen, eftersom att min tanke är att de människor som håller på får göra sitt eget val och att det inte påverkar någon annan än dem själva. Men nu har flera av mina närmare vänners fascination för droger växt, och framför allt en av dem, min bästa vän, tar varje chans att prova något nytt. Hon är yngre än jag och har inget problem med missbruk, hon har inte tillgång till så pass mycket produkter, men på sistone har hon tagit varje chans att prova allt som bara går. Det handlar inte bara om att röka på, utan även om tabletter och svampar, och nu senast ”snortade” hon något vitt pulver med någon på krogen som hon inte visste vad det var.

Det är uppenbart att hon inte vill ha några av mina råd och jag orkar inte heller ta ansvar för henne, men det känns så fel att fortsätta att umgås med henne som vanligt och bara strunta i den här lilla detaljen trots att den egentligen stör mig något oerhört. Hon tycker givetvis själv att hon har allt under kontroll, men jag vet av erfarenhet att hon är en människa som egentligen helt saknar koll på sitt liv. Hon har noll konsekvenstänk och ansvarskänsla.

Vi har inte bråkat om det här, det har mer handlat om diskussioner, då hon skrattar åt mig och fortsätter att se det som sitt lilla busiga intresse. Det handlar främst om att hon gärna vill spela rollen som den livserfarna rebellen. Det ligger också en hel del status i att ha provat på de här grejerna.

Min fråga är hur jag ska hantera det här. Ska jag försöka ta diskussionen (vilket alltså tidigare varit helt lönlöst) eller ska jag försöka undvika henne så att hon kanske till slut förstår att jag menar allvar? Det skulle ju också kunna vara så att det är jag som överdriver, hon kan ha saker och ting under kontroll och går bara igenom en ”fas”. Hur ska jag då ställa mig till den fasen?

Svar:

Hej! Du tar upp ett intressant och aktuellt ämne. Frågan om hur farlig narkotika är har diskuterats livligt de senaste åren, inte minst här på Dagens Nyheter. När man tar del av den debatten är det lätt att förstå att du inte vet vad du ska tycka eller säga till din vän.

Å ena sidan hävdar många att det finns klara risker, psykologiskt, socialt och medicinskt med till exempel cannabis. Å andra sidan menar lika många att riskerna med narkotika, i synnerhet cannabis, är överdrivna och politiskt motiverade. Oavsett vilken åsikt man har, så går det att hitta någon expert som håller med.

Därför tror jag inte att det är så lätt att övertyga din vän med mera fakta. Det kanske till och skulle leda till en dragkamp där hon gräver ner fötterna ännu djupare i sin ståndpunkt. Frågan är vad du kan göra i stället?

Även om debatten om narkotika spretar åt olika håll, så kommer jag i det här svaret att utgå ifrån att det är skadligt för din vän. Dels tror jag det personligen och dels är narkotikabruk olagligt. Med den utgångspunkten finns det alltså skäl för dig att agera.

Om vi antar att ditt mål är att få vännen att sluta med droger, så tror jag att det finns en del att lära av missbruksforskningen. Det finns väldigt många studier där man har konstaterat att övertalning inte fungerar för att hjälpa människor att minska eller sluta med alkohol eller narkotika.

I stället har man visat att det är mer fruktbart med en mer tillbakalutad, engagerad attityd från omgivningen.

En av de vanligaste och mest effektiva samtalsmetoderna som brukar användas av rådgivare, läkare och terapeuter kallas för motiverande samtal. En av principerna i metoden är just att undvika övertalning och maktkamp. I stället försöker man klargöra att det bara är den hjälpsökande själv som kan ta ansvar för ett beslut. Om han eller hon börjar argumentera för att fortsätta sitt missbruk visar man förståelse för det.

Om han eller hon däremot visar tecken på att tveka och kanske öppnar för att dra ner på missbruket, så försöker man uppmuntra och stödja det beslutet, utan att ta över eller driva på för mycket. Målet med samtalet är att skapa förutsättningar för att personen med missbruk ska få bättre insikt i konsekvenserna av olika beslut och att finna egen motivation för förändring.

När motiverande samtal används i professionella sammanhang, så brukar det ingå information om risker med missbruk. Det tror jag som sagt inte är aktuellt när du diskuterar frågan med din vän. Däremot tror jag det är bra att du ärligt uttrycker din åsikt utan att framhärda eller debattera. Exempelvis skulle du kunna säga att ”Jag tror att det här kan vara farligt för dig, men jag vet att du inte tror det och jag respekterar det.

Anledningen till att jag tar upp det här är bara att jag tycker att det påverkar vår vänskap”. Om och när ni diskuterar frågan kan du sedan pröva att använda principerna från motiverande samtal. Ligg lågt och visa förståelse när din vän argumenterar för att fortsätta med drogerna. Byt spår om du känner att diskussionen låser sig. Du kan ställa öppna frågor om vilka för- och nackdelar hon upplever med att fortsätta eller sluta. Sedan hakar du lugnt på om hon spontant tar upp några nackdelar eller börjar prata om att dra ner på drogerna.

En förutsättning för att den här typen av samtal ska fungera är att du ärligt uttrycker dina motiv. Din vän måste förstå vad du är ute efter och känna att du respekterar hennes beslut. En viktig fråga är därmed vad du egentligen är ute efter? Jag tror att det kan vara bra att ta ställning till hur du vill umgås med din vän om hon fortsätter att använda droger. Vill du inte ha någon kontakt alls? Kan du tänka dig att ha kontakt i sammanhang där hon är nykter? Eller kan du tänka dig att ha samma kontakt som tidigare, så länge din vän respekterar att du inte har samma inställning till droger?

Klargör ditt ställningstagande så ärligt som möjligt för din vän. Om du kommer fram till att du vill dra ner kontakten är det också bra att förklara varför, exempelvis att du verkligen värdesätter er vänskap, men att du tycker det är jobbigt att umgås när hon är påverkad. Jag tror det är bäst att du utgår från dina behov i förklaringen. Om du tvärtom utgår från hennes behov och till exempel säger att du vill sluta umgås för att hon ska sluta med droger, så finns risken att hon upplever att du inte respekterar hennes beslut och vägval i livet.

Om vi antar att du fortsätter att träffa din vän och andra vänner som använder droger, så återstår frågan om hur du kan förhålla dig till att uppfattas som ”moraltant” och ”festförstörare”. Det är till att börja med viktigt att klargöra hur relativt ovanligt det är med narkotikabruk.

Bland äldre tonåringar i Sverige är det ungefär en fjärdedel som någon gång har testat narkotika, och då framför allt cannabis. Det är ännu färre, bland flickor cirka två procent och pojkar cirka fem procent, som använder narkotika mer regelbundet.

Du tillhör med andra ord en klar majoritet bland unga människor och det finns ingen anledning till att du ska känna dig som ett undantag. Om vänner och bekanta ifrågasätter dig, så tror jag att du kan vinna på att försöka undvika diskussion. Argumentera inte för ditt ställningstagande utan konstatera att ni tycker olika och att du respekterar deras val så länge de respekterar ditt. Försöka att stå på dig utan att andra uppfattar det som dömande.

Om det är många i din omgivning som använder narkotika bör du förstås fundera på om du ska fortsätta att umgås i de kretsarna. Det tyder kanske på att ni skiljer er åt i en del grundläggande värderingar. Det är ingen lätt sak att bryta med vänner, men ibland får man fundera på om gemenskapen som fanns från början fortfarande är giltig.

Jag hoppas att du kan hjälpa din vän på rätt väg och att ni kan fortsätta att vara vänner.

Martin