Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Fråga Insidans experter

”Jag skäms över mina fördomar”

Fråga:

Jag vill fråga dig om något som gör mig generad. Min fråga handlar om fördomar. Jag har alltid betraktat mig som en modern och vidsynt person. Jag är svensk, har studerat utomlands, har rest flitigt och har lärt mig att uppskatta andra kulturer, så det som hänt mig förbryllar mig mycket. Jag använder ordet fördomar med stark olust, men jag måste inse att det är det som jag har kring en speciell händelse som inträffat i vår villaidyll.

Vi flyttade hit för att vi ville att våra barn skulle gå i bra skolor i området. För en tid sedan flyttade en familj in i området, en bit ifrån där vi bor. De lär vara framgångsrika i sina jobb, och i den meningen passar de ju in här, men det sägs att de bryter kraftigt och klär sig annorlunda än vad vi gör. Jag har hört att de är jätte­rara – alla här pratar om dem, de är den stora snackisen just nu.

Mitt problem är mina känslor. Jag känner att jag inte vill ha dem här! Det handlar inte om att jag tror att statusen för vårt villaområde ska sjunka, det är inte så rationellt – eller cyniskt om man så vill – utan det handlar om känslor. Jag känner olust när jag ser dem. De känns så främmande. Jag vill ha människor av vår sort omkring mig. Jag reagerar på ett närmast reflexartat sätt.

Min förnuftiga sida säger ju att det här är fel, men jag får bilder inom mig av bråk och oordning när jag tänker på den här familjen. Min man är ganska distanserad till det som hänt och säger att det finns bra och dåligt folk i alla kulturer, och att vi ska avvakta och se hur de är som grannar. Barnen verkar inte alls bry sig.

Varför reagerar jag som jag gör? Jag har aldrig föreställt mig som fördomsfull eller rasist. Vad kan jag göra för att hantera mina känslor? Jag vill inte känna mig otrygg, men jag vill inte heller vara en inskränkt person.

”Lena”

Svar:

Det låter kanske som en paradox, men jag uppfattar dig som en person som har inblick i din inre värld, som är uppmärksam på hur du tänker och känner, och som reagerar när du upptäcker en sida av dig själv som inte känns rätt. Det är beundransvärt!

Dina värderingar tycks vara att olikheter ska accepteras, och det är faktiskt definitionen på tolerans. En tolerant person accepterar att andra avviker från henne själv vad gäller politiska åsikter, religion och etnisk tillhörighet. Men det är vad din ”förnuftiga sida” säger dig.

Ditt dilemma är att du på ett närmast ”reflexartat sätt” känner olust inför dina nya grannar trots dina värderingar och trots att du hört att de är ”jätterara”. Så då kvarstår för dig att inse, trots att det är smärtsamt för dig, att det handlar om en reaktion på det främmande hos dem.

Jag uppfattar det som att du har blivit överrumplad och närmast skrämd av den sidan hos dig, som du inte alls kan sympatisera med. Låt oss börja med hur du kan uppleva situationen så här dubbelt. Socialpsykologerna vet en del om detta. Vi har en tendens att dela in människor i onda eller goda. Vi konstruerar vår värld och identitet på det sättet. Faktum är att fördomar är ett psykologiskt återkommande kännetecken för oss människor. En fördom är ett förutfattat antagande om andra. Den bygger på stereotypa föreställningar och övergeneraliseringar. Precis som du beskriver så utlöser fördomar ett flöde av tankar och bilder hos oss. Vi kan uppleva det här flödet som påträngande, och som något som till sitt innehåll ofta genererar oss.

Hur kan vi förstå detta? Fördomar är konstruktioner av vår hjärna. Deras funktion är att snabbt hjälpa oss att värdera om det är en vän eller fiende som vi möter. Problemet är att de för att kunna fungera på det sättet, måste baseras på en mycket förenklad bild av verkligheten. Det är de äldre och mer känslostyrda delarna av vår hjärna, som skapar rädsla inför det som är obekant för oss och vidmakthåller våra fördomar. Du skriver att det känns som att du reagerar på ett ”reflexartat sätt”. Du har nog med den formuleringen fångat ganska precis vad det här handlar om. Evolutionen har gett oss människor den här läggningen. Fördomar uppstår i mötet med det som vi uppfattar som främmande och förbryllande. Vi bedömer då sekundsnabbt utifrån kategorier som bra – dåligt, vän – fiende, fly – kämpa. I möte med främmande personer utlöses vårt mer automatiserade sätt att tänka.

Efter ett tag träder vår mer rationella sida fram och då kan vi bli medvetna om att våra tankar baseras på fakta eller inlärda fördomar. Då kan vi ta ett beslut om hur vi ska agera. Det normala är faktiskt att ha fördomar. Det viktiga är hur vi förhåller oss till dem. Man kan välja att kämpa mot varje fördomsfull tanke man har men det är enormt energikrävande. Ett annat alternativ är att konstatera att ”just nu har jag den här fördomsfulla och intoleranta tanken. Den har förmodligen att göra med min personliga historia och med något jag läst eller ett rykte jag hört.”

I vår kultur ger vi mycket plats åt våra tankar och känslor och glömmer lätt att det är vårt handlande som ger konsekvenser i mötet med andra. Ska jag verkligen betraktas som en tolerant person om jag bara pratar om vikten av tolerans, även om jag i mitt beteende uppträder som en intolerant person?

Mitt råd är att du arbetar med dig själv och gör följande övning. Syftet är att lära sig att fokusera på skillnaden mellan våra fördomsfulla tankar och känslor och vårt beteende. Ett mål med övningen är att lära sig att kunna agera tolerant trots fördomsfulla tankar. Övningen består av fyra steg.

1. Observera dig själv och upptäck vilka fördomar du har om personer eller grupper. Skriv ner det du upptäcker.

2. Leta efter mönster. Finns det några fördomar som framträder mest?

3. Kämpa inte emot dina fördomsfulla tankar. Acceptera att du tänker och känner på det här sättet när du gör övningen. Men påminn dig om att tankar är bara tankar. De speglar vår historia och vår tid. Man kan säga att de är ekon av det som du fått lära dig och hört i din omgivning. Låt det fördomsfulla tänkandet finnas där som ett ”bakgrundspladder”, men låt dig inte styras av de känslor och impulser som det utlöser. Det handlar om att inte identifiera sig med sina tankar. Du är inte bara dina tankar och känslor, du är mycket mer!

4. När du har accepterat att dina tankar inte behöver vara sanna kan du VÄLJA att handla utifrån dina värderingar om vikten av tolerans.Besluta dig till exempel för att möta personen eller gruppen som utlöst dina fördomar med nyfikenhet. På det här sättet kan du frikoppla dig från ditt fördomsfulla tänkande, och bli fri att handla utifrån dina värderingar om hur du vill vara i mötet med andra människor. Det som räknas ytterst är ju hur vi bemöter andra.

En annan övning som kan vara till hjälp för dig är att tydliggöra vad ett tolerant beteende är. Skriv ner de fem viktigaste värderingarna du har som motiverar dig att vara tolerant i möten med andra. Vilka är de och på vilka sätt är de extra viktiga för dig? Hur vill du att de ska påverka ditt sätt att möta andra på beteendenivå? Hur vill du uppträda, vad vill du göra och vad vill du säga utifrån dina värderingar? Här träder dina ideal fram och i djupare mening hur du vill vara som medmänniska.

Du kan läsa mer om detta i boken ”Tolerera. En antologi om intolerans och tolerans ur ett psykologiskt perspektiv”. Den är utgiven av konstnären Jon Brunberg och Forum för levande historia och kan laddas ner kostnadsfritt från www.levandehistoria.se. I boken ingår ett längre självhjälpsprogram för att kunna bli mer tolerant.

Varma hälsningar, Liria