4. Alfred Nobel, Uppfinnare, 1833–1896

 

Nobels uppfinningar har genomborrat berg, blottlagt malmådror, skapat fabriker, jobb och välstånd. Med samma iver skrev han djupsinniga pjäser i den brittiske romantikern Shelleys anda, hade en olycklig romans med en 18 år yngre caféflicka han mötte på en kurort, och kontaktade ingenjör Andrée med förslaget att ta med sibiriska brevduvor på ballongseglatsen till Nordpolen, ”ty de klarar kylan bättre”. Han lanserade också en rad revolutionerande tankar om blodtransfusioner, barnbidrag och äldrepensioner. Av alla geniala påfund är nog dock hans instiftade pris ändå det som förmodligen har gett Sverige högst status och ägt störst internationella sprängkraft. Ännu efter 100 år känns tryckvågen över hela jordskorpan.

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

Magnus, bra gisning! Tror jag också. Så här i efterhand kan man beklaga vissa val, som Svennis i st f Stenmark, att inte ngt om löntagarfonderna fått plats, Erlander var bedrövat nog viktig, liksom en del filosofer (Hägerström, Boström) och teologer (Söderblom, Kenicius o spetalsordningen), Ottesen-Jensen istf Ahlenius, mm.

De tre återstående namnen är naturligtvis Astrid Lindgren, Axel Oxenstierna och Gustav Vasa.

Det är väl inget att säga om Alfred Nobels placering på en sådan här lista. Men nu finns det bara 3 platser kvar och där borde Povel Ramel och Alice Babs hamna. Dessutom – på ohotad första plats guden Mammon. Han är ju internationalist och lika mycket svensk som dansk, tysk, amerikansk … Till skillnad mot aset Oden (13:e plats) har ju Mammon funnits – och finns!
Det man också kan fundera över är varför ingen av våra internationellt kända jazzmusiker platsar i Niklas och Petters värld, som Lars Gulin, Arne Domnérus, Putte Wickman eller Bengt Hallberg. En stor bedrövelse över detta känner man.