Den adliga härstamningen, den gedigna utbildningen, pliktkänslan, intelligensen, uthålligheten, omdömet – tillsammans skulle denne mans egenskaper och långa karriär ge den svenska stormakten dess speciella form. Sveriges inträde i trettioåriga kriget 1630 ställde nya krav på organisationstalangerna. Stormaktsrollen fordrade effektiv skatteuppbörd, väloljad administration och dugliga tjänstemän i staten. Oxenstierna gynnade visserligen adeln och sina egna släktingar, men hans stenhårda krav på duglighet pekade samtidigt framåt, mot ett samhälle där meriter skulle bli viktigare än börd. Den starka staten som kom till för krigets skull visade sig senare vara ett utmärkt instrument för offentlig välfärd. Oxenstierna var stöttepelare åt fyra svenska monarker, och vår enda statsman som spelat en central roll i internationell politik.