Efter 12-1 i segrar (4-0,4-0 och 4-1) är det inget snack. Rätt lag vann Le Mat-pokalen, ishockeyns främsta utmärkelse och instiftad 1926 av Raul Le Mat, som anses har tagit ishockeyn till Sverige. Pokalens tyngd är 3.4 kg,och först att lyfta den i skyn i ”kaffeburken” var lagkaptenen Rickard Wallin, som omedelbart lämnade över till Jörgen Jönsson, Mr. Färjestad mer än någon annan.

Med parhästen Peter Nordström har nu Jörgen fem SM-guld, i den sista showen hörde han till rinkens främsta och blev också målskytt, 2-0 efter 10.27 av första perioden. Mästarna står nu inför utmaningen att fylla tomrummet efter nr. 21, Jörgen har läkarorder på att sluta, men att finna make till pådrivare, strateg och målskytt, blir omöjligt. Rickard Wallin är ”tänkt” i den rollen, det blir inte lätt.

Min känsla för Färjestad som guldlag växte fram när laget började rada upp seger på seger på hemmais, onsdagskvällens triumf var den 17:e i rad. Hemmastyrkan tog laget till serieseger och den alltid viktiga hemmafavören i play off-matcher. En suverän målvakt, i förening med ett fungerande defensivt spel, brukar i allmänhet räcka långt i finalsammanhang. Trots Jönsson-Nordströms framfart tycker jag Färjestads offensiva spel är för tandlöst, för att den här FBK-upplagan ska räknas bland de stora.

I radion hör jag förbundskapten Bengt Åke Gustafsson tala lyriskt om den ryska ligan, KHL, och i höstas blev både HV och Linköping förnedrade i nya Champions Hockey League. Vad jag vill säga är att vi inte ska överskatta klassen på Elitserien, och därmed finallagen.

Som alltid när mästare ska koras hamnar domare i centrum. Thomas Andersson har inte haft någon lyckad säsong och tappade också kontrollen när HV intensivt jagade för att komma ikapp. Han såg spelare i målgården (Johan Davidsson) när ingen annan såg, och han tillät Jonas Holös åka släde på Teemu Laines rygg, därav BK Fjällräven, (ryggsäckshockey), min elaka benämning på säsongens mästarlag. 

     
Men värmlänningarna var starkare, mer gedigna än HV 71.

Och så Jörgen Jönsson, den här finalserien kommer att minnas för hans sista show.  

Norge nobbade JAS Gripen – nu förstår vi varför.

De har ju Jonas Holös och Marius Holtet, två gutter från Sarpsborg respektive Hamar med högtflygande planer – som att på onsdagskvällen  bada i champagne – och guld.

När BK Fjällräven, ryggsäckshockeyns stilbildare, var nedpressat i svår brygga klev först Holös och sedan Holtet fram och bäddade för guldfest, efter 3-1 i segrar mot ett tappert HV 71.

I SM-finaler sker alltid det oväntade, vem minns exempelvis Eric Johansson, svensk-amerikanen som petade in HV:s guldmål mot Linköping i förra årets final.

Nu skickade Holös in 2-2-pucken med 3.58 kvar att spela, Holtet förlöste sitt lag efter 16.35  av sudden death, en styrning efter backskott från tjecken Martin Sevc.

HV gjorde det klassiska misstaget, försökte slå vakt om den sköra 2-1-ledningen från en suverän andra period, 21-13 i skott. Smålänningarna fastnade i Stefan Livs knä, det var som att be om en kvittering.

I förlängningen fortsatte Stefan Liv att briljera, men plötsligt gavs HV chansen att ta matchserien till 2-2. Johan Davidsson hakades i fritt läge och domaren Marcus Winnerborg överlade länge med sig själv – straff eller utvisning.

Han valde straffslag, ett ödesdigert beslut – för HV.

Med Johan Davidsson tillbaka, utan skadebesvär, fungerade lagets power play och både vid 1-0 och 2-0 spelade HV i numerära överlägen. Finske Jukka Voutilainen, känd för sina hårda och precisa skott,  överraskade nu med att försöka ”dra” Jonas Gustavsson.

Det slutade med en hoppande puck, som snällt stannar mellan Gustavssons benskydd – och början till slutet för HV:s gulddrömmar.

Färjestad ska hedras för sin moral och kampvilja. Det såg länge illa ut och visade att fler lag än HV kan vända besvärliga underlägen. Belöningen väntar i kväll – om nu inte HV reser sig på nio. Ännu en gång. 

Det fanns en tid då ”ryggsäckshockey” var ett begrepp.

Fasthållningar, hugg och slag – och det var Färjestad, med assistans av Malmö. som var stilbildande.

Under 2000-talet försvann ryggsäckarna, striktare regler var en förklaring – en annan var en ökad vilja hos landets tränarkår att bjuda på en attraktiv och underhållande ishockey.

I den här finalserien har något hänt, till och med Niklas Wikegård har börjat tala om ”ryggsäckshockey”, eller spelare som åker släde efter varann.

Klubbor i ansiktet, tacklingar på icke puckförande spelare, fasthållningar, ja elitdomarna tycks helt ha glömt vad hockey-Sverige varit överens om de senaste åren, det är regelboken som gäller – och inte ryggsäckar.

Jag pekade tidigt ut Färjestad som guldfavorit, men jag måste erkänna; det är inte hockeygodis som gör att klubbdirektören Håkan Loob kan lägga champagnen på kylning inför kommande två hemmamatcher, tisdag och onsdag.

Det är snarare effektiv ryggsäckshockey, med domarnas goda minne som gör Färjestad till mästare för åttonde gången. Laget har också det viktiga ”flytet”, som när Ulf Rönnmark väljer att godkänna Rickard Wallins 2-0-mål, stående med åtminstone ena skridskon i målgården, eller när Johan Davidsson träffar stolpen när Färjestads-buren är vidöppen.

Men HV 71 är sargat, det är trötta smålänningar som nu måste vinna dubbelt i ”kaffeburken”, för att förlänga finalserien. Det är inte bara Johan Davidsson som går på halvfart, om ens det. En spelare som verkligen hade behövts är handskadade backen David Petrasek.  

Endast ett mirakel kan ta SM-guldet till Jönköping, och hockeymirakel inträffar väldigt sällan. Det mest kända ägde rum i Lake Placid-OS 1980, då ett gäng collegegrabbar från USA tog OS-guldet från dåvarande Sovjet.

Färjestads hemmasvit håller, laget har inte förlorat i Löfbergs Lila Arena sedan 11 december och jag tvivlar på att HV orkar ”stjäla” en seger i kaffeburken, ett måste för att smålänningarna ska hålla drömmen om ett fjärde SM-guld vid liv.

Ännu ett måste för HV är att Johan Davidsson kommer in i spel.

I finalserier är spel i numerära överlägen normalt matchavgörande, men på fredagskvällen var både Färjestad och HV totalt iskalla i den spelformen. HV tycktes helt vilset utan Johans passningsspel, och lagets fruktade A-femma kom knappast till ett vettigt avslut i power play-spel, HV hade chansen i åtta minuter.

Färjestad var lika uselt, de misslyckades till och med i fem mot tre-spel och hade totalt 12 minuter spel i numerärt överläge. Vart tog skarpskytten Jesper Mattsson vägen?

Nu höll Färjestads svit tack vare två tämligen harmlösa fullträffar.

Vid 1-0 drabbades HV-backen Mikko Luomo av plötsligt hjärnblödning då han lämnade Stefan Liv i sticket och gav sig ut på jakt efter Jörgen Jönsson bakom egen målbur. En utflykt som slutade med att en omarkerad Peter Nordström kunde vispa in pucken, framsparkad av Per Åslund efter passning från just Jönsson.

Vid 2-0 sköt norrmannen Jonas Holös i baken på Rickard Wallin, parkerad framför Stefan Liv. Pucken dansade ned framför Mikael Johanssons klubba och som enkelt kunde slå in 2-0.

Målvaktsmatchen, hur gick den?

Varken Stefan Liv eller Jonas Gustavsson imponerade. De spred returer lite hur som helst, och med mer ”hungriga”  forwardar, i bägge lagen, hade det blivit rena målfesten. En sak är solklar, så släpphänta målvakter har ingen plats i Tre Kronors VM-lag till Bern.

Andra ronden i den här serien var Peter Nordströms och Jörgen Jönssons. Två ärrade veteraner som var isens kungar. Det är bara att låta sig imponeras.