Shit. Har gått med på att ställa upp i Stockholm Marathon den 5 juni. Kom i form-bloggen byter därför namn – till Marathon på 50 dagar-bloggen. Det känns givetvis galet. Men nu är beslutet taget. Och i lördags tjuvstartade jag det hela med lite lätt marathonträning med… friidrottstjärnan Malin Ewerlöf. Vem annars?
Jag och Malin Ewerlöf i Rålambshovsparken.
DN har ett samarbete med Motimate, en internettjänst som samlar en massa experter inom träning, kost och hälsa. Och så länge ni läsare fortsätter att klicka på min blogg får jag tillgång till dessa experter! Mycket lyxigt!
Malin tog med sin kollega Lisa Blommé som är löparexpert och personlig tränare och vi tog ett varv runt Riddarfjärden med lite intervallträning på Långholmen. Att dom redan hade sprungit i flera timmar innan vi möttes upp märkes överhuvudtaget inte.
Lisa Blommé och Malin Ewerlöf utanför gymmet vid Slussen.
…och deras skor.
För det första: Malin och Lisa är urtrevliga, öppna, engagerade, fantastiska personer.
För det andra: Det känns smått absurt att Maratonträna med Malin Ewerlöf! Och det var stundvis sjukt jobbigt. Ska man träna inför en mara gäller det att bli stark och uthållig och det blir man tydligen genom att springa i backar och springa intervaller. Värst var den långa, högtempointervallen över Västerbron…
Fram till för två månader sedan hade jag aldrig sprungit längre än en mil. Att jag nu springer längre bottnar i att jag i ett svagt ögonblick på löpbandet beskrev mig själv som en ”slugger” som hatar långdistanser för min dåvarande personliga tränare Jari Ketola. Han ordinerade genast ett långt konditionspass i veckan. Sedan dess har jag sprungit mellan 1,3 och 1,5 mil vid i alla fall 3-4 tillfällen. Jag har anmält mig till halvmaran Kungsholmen Runt och förra veckan sprang jag över två mil på två timmar utan att stanna. Se rundan på MapMyRun här.
Två mil gjorde ganska ont. Maraton är ju 4,2 mil. Och helt ärligt är jag lite oroad över om jag ska klara det.
Ovanpå allt tog det knappt två minuter för Malin och Lisa att upptäcka att jag springer med vänsterfoten inåt – ett problem jag haft sedan barnsben och som gör att jag får ont i knät om jag springer långt. Lisas diagnos: ”Du måste kolla det där med naprapaten!”.
Nooooooo!
My Left Foot.
Och lite stretching som tydligen är bra för knän.
Men de tycks ändå tro att jag ska klara det! Fick just följande mejl från Lisa. Det innehåller de två första veckorna i deras träningsprogram åt mig. (De har t.o.m. tagit hänsyn till en reportageresa jag ska göra måndag till onsdag):
Hej Jonas!
Bra jobbat idag. Vi har en hel del att träna på, men både jag och Malin är ense om att framtidsutsikterna är goda.
De två följande veckorna är det följande som gäller:
3 pass per vecka varav;
1 är det pass vi körde idag (kopiera så gott du kan/minns med fartökningar etc).
2a passet kör du backintervaller så som du redan gjort. Skillnaden nu är att du INTE går nerför utan joggar. 10st precis som innan.
3e passet är långrundan på 2h.
Två veckor kör du så här, och håll oss underrättade hur det går, vad du känner osv. Självklart måste du höra av dig om det är något du undrar över. Inga frågor är för konstiga, kom ihåg det! Eftersom du drar iväg 3 dagar nu kan det vara ide att byta ut backintervallerna mot ett pass antingen på band eller vanlig distans
med lite tempoökningar utomhus (kan du köra även på bandet).
Det du behöver jobba på är framför allt uthålligheten. Längre tempoökningar om 4-10 min.
Lycka till Jonas och se till att komma i kontakt med naprapaten i förebyggande syfte.
Hälsningar
Lisa & Malin
Sött, eller hur? Maraton! Det här är galet.
.jpg)
_best_78X-1.jpg)
Mest kommenterade