Frilansande tvåbarnsmorsan Isabelle McAllister lever på mackor, har trasslat in sig i för många projekt och tror att hon är en vältränad sjuttonåring men i själva verket är som en vek pensionär. Hon ska nu försöka komma i sitt livs form.
Ja, nu har jag hittat mitt perfekta liv, kropp och jag lagar mat så att Jaime Oliver kan slänga sig i väggen.
Det finns helt enkelt inte mer jag kan berätta om här i bloggen.
Jag är färdig som människa.
Så tack för mig!
Annons:
Nejråmen – såklart är det inte så.
Det har varit fantastiskt att få göra den här serien med DN.
Jag har lärt mig otroligt mycket både om mig själv men också genom alla roliga nya möten.
Och det har varit extra nyttigt att ha varit ute på hal is.
Det är lite härligt tycker jag när man går igenom en utvecklande period och någon liksom skriker till en att nu ändrar de i Matrix igen vilket innebär att allt man tidigare trodde på kanske var något helt annat.
Ok, lite överdrivet dramatiskt.
Men tänk vad man kan åstadkomma på bara några veckor!
Tusen tack för all pepp ni har gett mig! Jag hoppas även att det går bra för flera av er som också har tagit tag i delar av era liv! Jag hejar på er!
Och er andra som tror att mina barn kommer börja knarka, bara äter mackor och att det är synd om dem – tack ni med, för jag har insett att jag faktiskt är en väldigt bra mamma!
18.45 i SVT Barnkanalen smäller program 7 av Fixa Rummet.
I dagens avsnitt är vi hemma hos tweenien Elis som är trött på sitt barnrum och vill ha ett vuxnare rum.
Vi gör bland annat en vägg med 20 högtalare!
Det går även att se senare i SVT Play.
Jag har tjatat här på bloggen om att jag inte har hittat Zumbaställen än i stan.
Eller hittat har jag men aldrig lyckats komma in på ett pass. (tack för alla tips)!
Nu tjatade jag till mig en biljett Zumba på Eriksdalsbadet häromdagen och blev besviken för det var ganska tråkigt.
Kass, lite seg musik, otajt hängde danserna ihop. Och något gammalt aerobicspasssteg som upprepades i oändlighet. Not the Zumba som jag blivit bortskämd med.
Igår å andra sidan så var jag på Friskis passet Fuego som är deras variant av Zumba och det var så jävla toppenbra!
Jag försöker analysera vad det är jag gillar så mycket. Känner mig ultrablek och svennigt blyg när danstakterna drar igång. Blir vrålgenerad av det klämkäcka och latinovibbarna som på något sätt trycks upp i fejjan på en. Helt plötsligt ska stela jag skaka rumpan och släppa loss tillsammans med en massa andra stelpinnar.
Men så händer något. Alla börjar skita i hur man ser ut och vad som händer så blir man lite galna och värsta tempot på det.
Väldigt kul!
Det kanske speglar något i mig som vill vara en het Selma Hayek eller nått?
Har nu hunnit kolla igenom Jonas bok ”Bli en ny man” – från lönnfet till glödhet på 60 dagar och gillar den.
Bra recept både på mat och träning, enkla förklaringar på hur kroppen funkar och vad maten gör med oss och snygg formgiven.
Så kolla in den vettja!
Jag har fått lite kommentarer från ord/stavnings-pet-nissar. Egentligen tycker jag väl att ni som lägger tid på att kommentera min stavning borde använda er tid att träna i stället men jag har ändå frågat svärmor svenskläraren Birgitta eftersom jag aldrig lär mig när jag ska använda de eller dem.
Test när du är osäker på om det ska vara de eller dem
Byt ut de mot vi och dem mot oss
Kommer du fram till att vi passar bäst skriver du de
Vi/de cyklade till stan igår
Kommer du framtill att oss passar bättre skriver du dem
Det spelar inte oss/dem någon roll
De är subjekt
Dem är objekt
Det ska alltid vara objektsform efter preposition (till, från, av, på osv.)
”Vi skriver till alla dem som ska med på resan”. Även proffs gör fel här.
Tänk på vad det heter på engelska:
they=de
them, those=dem
Det finns också en bestämd artikel de som i De galna systrarna Uttalet är också här dom.
Många efterlyser en stavningsreform som skulle innebära att man alltid skriver dom.
Den kommer dock inte under vår livstid.
Det kan jag svära på!
Första gången jag var hos Pt Micke så fick jag köra en konditionstest.
Man tar två trappssteg – kliver upp med vänster, sedan höger sedan ner på marken igen – vänster höger. Detta görs efter en speciell takt, från en Metronom.
Detta görs i 3 minuter. Sedan sätter man sig ner stilla och vilar en minut. Då mäts vilopulsen. (Alltså 1 minuters vila efter ansträngning). När vi började hade jag 88 slag per minut nu låg det på 77. Alltså hjärtat behöver slå 11 slag mindre per minut. Ganska mycket?!
Tydligen var 88 också ok men ändå.
Normalt mäter man vilopuls på morgonen precis när man vaknar, innan man ens stigit upp.
På takt fick jag också göra armhävningar på knä.
Först klarade jag 25 – vilket också tydligen var ok. Nu klarade jag 34.
Mitt mål var 50 men helt plötsligt så fick jag sån jädrans mjölksyra. Att gå ner på en takt och upp på den andra är sjukt jobbigt. Fan.
Sit ups:
Även dem på takt och mellan två streck. Varje taktslag var ett streck (platt på golvet och resa sig upp men toucha strecket som var ca 10cm längre fram). När vi började fick jag 0 godkända.
Nu klarade jag 40 stycken.
Och då tröttnade egentligen inte magen utan jag gjorde väl fel så min nacke tog stryk.
Tacka vet jag olika plankor!
Kroppsmått:
Det här tycker jag säger mer än vikten. Jag har nog aldrig vägt så här mycket och samtidigt känns kroppen som förut, innan barn. Svårt att förklara men jag antar att kroppen bara tar en annan form.
Häftigt eller hur!
************ Innan Efter Minskning
Över naveln 78cm 72cm -6cm
Under naveln 92cm 84cm -8cm
Stuss 104cm 99cm -5cm
Lår 55cm 51cm -4cm
Överarm 31cm 28cm -3cm
Bod Poden mäter alltså kroppens sammanställning. Hur mycket är fett och hur mycket är fettfri massa.
Så här är resultaten:
********** Då Nu Skillnad
Vikt: 71,2kg 66,8kg -4,4kg
Fett: 30% 22,4% -6,4 kg
Fettfri massa: 70% 77,6% +2kg
Jag har alltså förlorat en massa fett och ökat muskler.
När jag började så låg jag på gränsen till att ha överskott av fett på kroppen – inte farligt men ändå (Jag trodde inte det – visst är var jag större än jag var van vid men inte att det började gå till överskott). Nu ligger jag på nivån- Utmärkt – Lägre fettprocent än de flesta. Förknippat med utmärkt hälsa!
Jippiii!
Då:
Nu:
Så här står det om kroppsfett på Bod Pod pappret: Fett: har flera livsviktiga funktioner i kroppen. Alltifrån att fungera som skydd av inre organ till att reglera hormoner och andra livsviktiga system i kroppen. Fettfri Massa: Den fettfria massan innefattar allt utom fettet, d.v.s skelett, muskler, vatten, och inre organ. Det är den fettfria massan som är den metabola motorn och som bestämmer din förbränning.
Nu har det gått fem veckor – fem söndagar som jag har vikt ut och in på mig själv.
Mer resultat av vad som hänt med mig kommer här på bloggen under dagen!
Här är i vilket fall texten som jag skrev till tidningen.
VARDAGEN
Då: Intrasslad.
Nu: Utvecklad.
Jag, den frilansande tvåbarnsmorsan Isabelle McAllister, lever på mackor, trasslar in mig i för många projekt och tror att jag är en vältränad sjuttonåring fast jag i själva verket är som en vek pensionär …
Det var så det var när jag startade det här projektet. Det fantastiska är att jag ser mig inte längre som den där personen. Så snabbt och så bra har det gått! Visst jag har fortfarande två kids, som jag ibland allt för tidiga morgnar önskar att jag kunde skicka till Sibirien och det är väldigt svårt att inte gå i gång på alla roliga projekt som bara väntar på mig.
Men i det stora hela så känner jag mig verkligen starkare, piggare och lättad. Fem veckor gör inget liv men jag känner att jag har börjat tänka annorlunda och förhoppningsvis så kommer det att sitta i!
MATEN
Då: Mackorgie.
Nu: Äggsymfoni.
Det var här allt började – med en bra frukost och stadiga mellanmål. Framför allt så ändrades min inställning.
Jag har alltid velat äta bra men bara aldrig vetat hur jag ska göra. Nu vet jag hur jag kan göra en nyttig måltid på 5 minuter. Nu blir jag inte stressad framför spisen längre, jag börjar till och med tycka att det är roligt. Så fort som sötsuget kommer så vet jag att jag har slarvat med maten. Det har aldrig varit så lätt att avstå från gött. Och vi har blivit mer jämställda hemma. Nu kan ju jag också laga mat och det gör det lättare att dela på allt hushållsarbete. TRÄNINGEN
Då: Avhuggen.
Nu: På hugget.
När man tränar så blir man piggare. Jag visste det men det funkade inte. Det måste ha varit kostens fel. Barnafödande och småbarnströttheten hade tärt på mina depåer och mackorna hjälpte inte riktigt till att fylla dem igen. Jag tror det var därför det var så jädrans tråkigt att träna. Kroppen gav mig bara signaler att jag var dum i huvudet som inte gick hem och la mig i stället.
Nu längtar jag efter att dra på mig träningskläderna, svettas och försvinna ur tid och rum som effekten på något sätt blir när endorfinerna slår i taket. När vi började så ville jag träna hemma för att göra det lätt för mig. Nu längtar jag bort för att komma ifrån familjen och njuta av den berömda egentiden.
COACHNINGEN
Då: Ja – vad kul!
Nu: Kul – men varför?
Kropp och knopp hänger ju ihop så även om det var lite tungt att tänka på alla bitar samtidigt så kändes det helt nödvändigt. Framför allt att ta en period att satsa på mig själv. Innan har jag bara gått på lust och den finns i överflöd vilket ställde till det för mig. Jag tänker numera ett varv till innan jag ger mig
in i saker och nu har jag lärt mig titta mer konkret på vad och framförallt varför jag vill göra saker i framtiden. Att vara med i tidningen gav en tydlig deadline och press att göra det här ordentligt vilket har varit bra. Men framförallt har jag lagt allt på en nivå som jag vet
och hoppas kunna hålla framöver.
Vad kan man göra som förälder när en ung, men vuxen son sitter ensam vid datorn och spelar varje ledig stund?
Insidans psykolog ger råd.00 tweets0 rekommendationer
Resultatet ska inte ses som representativt för allmänheten och inte heller för Internetanvändare
eftersom urvalet av de röstande är okontrollerat. Det bör alltså tolkas med viss
försiktighet
På äldreboendet Serafen i Stockholm finns två avdelningar för äldre med någon form av psykiskt funktionshinder.
Rutiner är viktigt.
00 tweets0 rekommendationer
”Jag kan leva bra.”
Hillevi Brändt, 65, har levt med bipolär sjukdom sedan hon var 25 år.
4114 tweets407 rekommendationer
Sara Mohammad flydde från förtryck och våld för över 20 år sedan. Nu hjälper hon andra som plågas av hederns kultur.
Har ett löfte.
2413 tweets11 rekommendationer
Hillevi Brändt, 65, har levt med bipolär sjukdom sedan hon var 25 år. Numera har hon lätt att känna igen symtomen.
”Skrattade och grät om vartannat.”
4114 tweets407 rekommendationer
Psykisk ohälsa är så vanligt bland äldre att det ses som en stor folksjukdom. Men mycket få gamla får hjälp för sina psykiska problem.
Flesta är män.
1518 tweets143 rekommendationer
Manliga underkläder har varit en statisk historia. Men nu kommer nya högteknologiska kalsonger.
Laserskuret i 100-dollarsklassen.204 tweets16 rekommendationer
Birger Bergmann Jeppesen är helt förlamad och har levt med hjälp av respirator i 12 år. Ingen kan avgöra vad som är ett meningsfullt liv för en annan, säger han.
”Ett lyckligt liv.”
511 tweets50 rekommendationer
Det tog Loreen sju år och en säsong av Idol för att hitta sitt eget sound. Men allt står inte och faller med Mellon.
Nu är hon redo för Baku.
60 tweets6 rekommendationer
.jpg)
Mest kommenterade