Isen gör ju alla backar livsfarliga! Tror att backen som jag har sett ut kan funka, lite i brantaste laget kanske. Tog en springtur dit för att kolla upp den, det är så halt att det kommer nog ta två tre veckor innan den är ok att springa i. Men vad härligt det är att springa ute, solen värmer, har dubbla brallorna och tre tröjor, men fick ändå springa direkt från porten för att inte frysa.
Känner att min kropp är lättare, det blir så mycket enklare att springa.
Jag blir så lycklig av att springa på morgonen när det är lite folktomt ute, just nu springer jag till Strindbergs, mina gamla 80 tals favoriter.
Jag känner att just nu är livet lätt, det mesta flyter med mig.

Hade kontakt med Joanna Uddén , läkaren i projektet häromdagen. Hon har tipsat mig om att även planera in mina undantag. Tex att redan ha en strategi för när det blir fredagsmys, jag ska äta en liten skål popcorn, eller att välja ut det som jag tycker ser godast ut på ett kalas och äta bara det. Då har jag både fått något och även avstått. Hon menar på att i längden är det bra att också unna sig det man verkligen gillar och längtar efter, men göra det utifrån sin egen planering. Det är JAG som bestämmer vad jag äter.
Så i påskägget blir det goda chokladpraliner från marsipanbåten som lägligt nog lägger till vid påsk och jul precis utanför jobbet, Dramaten.
Barnens ägg med lösviktsgodis låter jag bli, inget jag i vanliga fall tycker så mycket om ändå, men det är svårt att motstå om det ligger där och lockar och jag inte har något alls att äta själv.
Vad gäller maten håller jag mig till samma som alla dagar: ta en portion, halva tallriken med grönsaker. Inte hoppa över några mellanmål.
Som tur är är vi bjudna till mamma i Södertälje på påskafton, vi har det ju lite sparsmakat här i vår evakueringslägenhet.

Igår var det dags att ge mig ut för att prova om jag kan hitta en backe för intervallträning. Det var lite farligt isigt här och där, men jag trotsade kylan. Den backen jag trodde skulle funka, från Aspudden upp till Uppenbarelsekyrkan var för kort, tog 18 sekunder att springa uppför. Eftersom min kondition har sjunkit rätt rejält nöjde jag mig med den igår *5 . Efter andra gången upp fick jag så mycket slem i halsen att jag trodde jag skulle kräkas. Huh! Kändes bra efter i alla fall att äntligen vara igång igen!
På måndag ska jag prova backen från Vinterviken upp mot Aspudden, den är väldigt brant men tror att den funkar i längd.
Vi har en odlingslott i Vinterviken så den backen är välbekant, när jag var gravid blev den orsaken till att det inte funkade att åka dit, jag kunde helt enkelt inte ta mig upp för den i sommarvärmen(rekordsommaren 2006).

Så var vi på plats i vår tillfälliga lägenhet, blir skönt att slippa byggdammet. Vardagsmotionen blir att varje dag lämna barn på söder på två olika ställen. Ska lämna in cykeln på vårfix, tror att det går snabbt sen när våren väl gör entre´.Då kan jag cykla till jobbet när jag jobbar kväll, det blir en skön tur.

Huh vad kallt, tar på täckkjolen och promenerar i solen, det blåser så det svider i kinderna längs Skeppsbron. Veckans träning har mest bestått av packande av flyttkartonger och så promenaderna till jobbet såklart. Jag börjar med intervallträningen efter flytten på onsdag. Jag kan inte begära det omöjliga av mig själv.

Köpte en chokladtårta på Vetekatten till min födelsedag, det var väldigt gott att ta en bit. Annars saknar jag inte det söta så mycket. Trodde inte riktigt på det som jag förut har läst eller hört folk säga att om man inte äter socker så blir man inte sugen på det. Nu vet jag att för mig i alla fall, stämmer det. Känns ganska konstigt att jag förut har lassat en påse lösgdis full för att sen äta upp den!  Tänk vad fort jag har kunnat ändra beteende.

Så är jag på banan igen. Tänkte fortsätta med promenaderna några dagar till innan jag ger mig i kast med intervallträningen. Har fått lite feedback från Joanna Udden, läkaren. Hon säger att jag ska tänka på att ta det stegvis, att tänka mig som trappsteg uppför som jag ska ta ett i taget. Nu har matvanorna satt sig ganska fast, vardagsmotionen har jag en plan för och intervallträning är ett uttänkt program för 8 veckor.

Känner mig stark, känner att jag har energi, känner att jag orkar!

Vågen står på -9kg!

Jag har all anledning att känna mig på rätt väg!

Krafterna börjar komma tillbaka, så skönt! Idag promenarade jag i sol och plusgrader till jobbet, med Mozart i öronen. Nästa produktion blir Amadeus!

Efter att ha jobbat fredagskväll och lördag matiné ska det bli väldigt skönt att få en ledig dag. Det är inte helt lätt att få alla vanor att vara regelbundna när arbetstiderna är så oregelbundna.
Ibland vill jag ha nån påse med nötter eller godis att gå och stoppa handen i när kvällen att jobba är lång. Försöker att ta ett äpple. Lite yoghurt o müsli. Lite mandlar. En bit mörk choklad.
Alla provsvar visade i alla fall att jag är frisk, vad skönt!
Så nu blir det en sakta återhämtning med promenader till jobbet.
Hoppas det blir lite sol istället för hagel!

När solen skiner och jag kan inbilla mig att nu är nog våren här då vill jag ut och springa!
Det är förhoppningsvis bara en vecka kvar med mediciner sen kan jag börja att återuppta mina promenader till jobbet. Och sen efter kanske två veckor kan jag nog fortsätta min intervallträning. Då borde kroppen vara redo igen.
Och då kanske det är barmark så jag kan springa utomhus!
Då måste jag hitta en lagom brant backe som kan ta en minut att springa uppför.
Nedanför SÖS upp från vattnet finns en som jag tror kan funka.
Men vi ska ha stambyte och tillfälligt bo i Midsommarkransen så jag får nog leta en backe där i krokarna. Den från Aspudden upp mot Uppenbarelsekyrkan, den blir nog den första jag kan prova.