Utan laddning i Arenastaden

Det var Lasses idé: ”vi tar Volvon”. Helt naturligt faktiskt. Volvos laddhybridprojekt är också Vattenfalls; så vad passade bättre än att ta V60 Plug-in-hybrid till kraftföretagets huvudkontor i Arenastaden.

Där skulle näringslivet, representerat av Roadmap Sweden, överlämna en rapport till regeringen representerad av näringsminister Annie Lööf, om vad som behövs för att elektrifiera Sveriges fordon. (Mer om det i inlägget längre ned).
Lasse hade redan pratat med Vattenfalls pr-avdelning. Jovisst finns det laddplatser för elfordon vid sidan av det gröna huvudkontoret.
De vänliga vakterna visade oss till rätta. Laddplats nummer ett! Jo man tackar.
Jag öppnar den lilla luckan som skyddar uttaget och ser med en gång att kabeln, som erhölls av Volvo vid leverans av bilen inte passar. Likadant vid de andra laddstolparna.
Finns någon laddkabel att låna?
Nej, ingen ansvarig kan nås.
Ska jag flytta bilen?
”Äh, den kan stå kvar”.
Vad är det här?
Jo, den laddutrustning som följer med bilen har en schuko-kontakt (vanlig jordad anslutning som gör sig bra i motorvärmaruttag) men Vattenfalls proffsiga laddstolpar har en Typ 2-anslutning – eller Mennekeanslutning. En smart lösning. Om man har rätt kabel. Det ger stolpen möjlighet att kolla anslutningen och kommunicera med bilen.
Vi förundras över att Volvo och Vattenfall lagt ned flera miljarder kronor i laddhybridprojektet men inte riktigt kommit i mål med laddkabeln.
Tja, det blir ingen laddning.
Men vi klarar oss hem på el i alla fall.
Fast nog var det svårt att hålla rätt på smilbanden när de talades om behovet av standardisering under den smått högtidliga konferensen.
Tillbaka i vardagen funderar jag på vart jag ska hitta en Typ 2-kabel?
Hos Bilia som levererade bilen?
Vi får se efter påsk!

Annie Lööf i laddat möte

Sverige har unika förutsättningar för eldrivna transporter. Men för att lyckas krävs en nationell handlingsplan med långsiktiga spelregler och tydliga mål.

Ungefär så kan man sammanfatta budskapet till näringsminister Annie Lööf när hon träffade representanter för konsortiet Roadmap Sweden på Vattenfall.  DN Motor  passade på att byta några ord med henne, mer om det längre fram.

Bakom Roadmap Sweden står ett 80-tal företag och organisationer, däribland Volvo, Postnord, Bosch och Siemens. De menar att Sverige kan nå en världsposition inom elektrifiering av fordon om korten sköts rätt. Men det är bråttom, och hela samhället måste delta i omställningen. Annars riskerar Sverige att hamna på efterkälken.

Annika Ramsköld på Vattenfall och Paul Gustavsson på Volvo Personvagnar pekar på följande tre huvudpunkter i strategin:

: Nationell samordning. Alla parter måste gå åt samma håll med samma verktyg. Det handlar bland annat om gemensamma standarder för exempelvis kontakter.

: Skapa sektorsövergripande demonstrationsmiljöer. Med det menas kompletta lösningar där alla delar bildar en fungerande helhet. Hammarby sjöstad i Stockholm lyfts fram som det goda exemplet.

: Stimulera kundefterfrågan. Paul Gustavsson framhåller att det inte handlar om riktade stöd till biltillverkarna, utan mer om särskilda styrmedel som gör det attraktivt att välja en elbil. Några exempel är nedsatt eller fri trängselskatt i Stockholm och Göteborg.

Näringsminister Annie Lööf (C) säger att målet om en fossiloberoende fordonsflotta år 2030 är fullt möjligt att nå – vi har tekniken, men vi måste också ha viljan. Och vi kan lära av andra länder, som exempelvis Tyskland, säger hon.

DN Motor byter några ord med henne efter presentationen. Jag frågar om hur det blir med förmånsbeskattningen när dagens regler löper ut vid årsskiftet. Alla pratar om långsiktiga spelregler, men hur långsiktigt är det att fortfarande inte veta hur det blir? Tiotusentals tjänstebilsförare svävar i total ovisshet hur beskattningen blir den 1 januari nästa år. Det påverkar hela marknaden.

- Frågan bereds inom regeringen. Min utgångspunkt är att dagens nedsättning fortsätter att gälla, säger hon.

I värsta fall kan besked dröja ända till höstbudgeten. Då är det bara ett par månader kvar till årsskiftet. Nya tjänstebilskontrakt tecknas i regel på tre år.

Ett annat exempel på ryckighet som skapat osäkerhet är beskattningen av låginblandade biodrivmedel. Villkoren ändrades så sent som den 1 februari år. I förslaget till kvotplikt för oljebolagen att blanda in mer biodrivmedel, som regeringen lade alldeles nyligen, blir det nya beräkningsgrunder igen – nu från den 1 maj 2014.

Annie Lööf försvarar det med följande:

- Med kvotplikten får vi just de klara och långsiktiga spelregler vi önskar, säger hon.

Hon återkommer flera gånger till att Sverige kan ligga i framkant när det gäller elektrifiering. Samtidigt understryker hon hur viktigt det är för regeringen att reglerna utformas teknikneutralt.

Det är inte helt lätt att få ihop den ekvationen.

Bort med fossila bränslen, in med el, men det ska vara teknikneutralt. Fri fordonsskatt tför etanolbilar och nedsatt förmånsvärde till 60 procent för gasbilar, men det ska vara teknikneutralt.

40 000 kronor i statligt stöd till supermiljöbilar av typen Prius – som går på fossil bensin när elen sinar  – men det ska vara teknikneutralt.

Hänger ni med?

Jag kanske är elak i överkant. Övningen på Vattenfall var ambitiös och målen lätta att sympatisera med.

Men det krävs mer än samhälleliga krafttag om vi ska få fler elbilar. Marknaden är iskall. Kunderna väljer laddhybrider eller snåla dieslar istället. De rena elbilarna upplevs som på tok för dyra och har alldeles för kort räckvidd. I februari registrerades – håll i er nu – fyra (4!) elbilar. Som referens kan vi ta Volvos stadsjeep XC60. Den registrerades i 459 exemplar.

Det är bra att vi får laddplatser, gemensamma standarder och liknande. Allt detta behövs. Men framför allt behövs batteriteknologiska framsteg, eller snarare genombrott.

Paul Gustavssons svar på frågan från DI:s Håkan Matson om när Volvo ska lansera en ren elbil som går att köpa blir det talande beskedet:

-   Vi ser inget business-case för en ren elbil. Vi har ingen sådan i pipeline.

Hallå, vem släckte ljuset?

Räckvidden ÖKAR igen

Trenden mot allt kortare räckvidd är bruten. I takt med att vägarna torkar upp stiger nu räckvidden. Den har ökat från 14,2 till 15,3 km.

I morse körde jag ner i garaget efter en tur i tät trafik på 15,4 kilometer. Inte en droppa bensin hade gått gått åt. Och jag hade el kvar för ytterligare 1,2 kilometer. Det betyder 16,6 km i total räckvidd. I morgon skiftar jag tillbaka till de lättrullande sommardäcken med specialgjorda navkapslar. Det bör ge ytterligare någon eller några kilometer. Det ska bli spännande att se om jag lyckas komma tillbaka till förra sommarens toppnotering på strax över 20 kilometer.

Enligt deklarationen ska bilen klara upp till 25 kilometer på el, men så långt kommer nog ingen med en vanligt utrustad bil. De tester som ligger till grund för dessa officiella värden har väldigt lite med verklig trafik att göra.

Vilka är dina erfarenheter med Prius laddhybrid i vinter? Eposta och berätta! Bifoga gärna bilder.

Smidig laddning i Vasastan

Klagomål på hanteringen av V60-laddhybridens kabel har gett reaktioner och goda råd hur man ska göra för att förenkla tillvaron.

Tack för era fina tester av laddhybridbilar. Jag äger Volvo V60 laddhybrid nummer 71. Ni klagar en del på laddsladden. Jag har en plats som jag hyr av Stockholms Stad. De har satt dit en laddstolpe som har ett uttag IEC-62196-2. Det är samma som bilen har. Det betyder att det inte finns någon klump på kabeln. Finnesen med detta är att laddstolpen kan styra hur mycket ström bilen får ta. I en framtid kan man tänka sig att det finns många bilar som behöver laddas, då kan laddningen styras efter tillgång på strömen. Då bilen står på plats låses laddsladden fast i båda ändar. Jag har låst fast sladden så att den inte går att ta då bilen inte är på plats. Jag lämnar  alltså sladden vid stolpen. Detta betyder att det är mycket enkelt att stoppa i och ta ur laddkabeln, utan att behöva rulla i hop kabeln. Jag har sett att det finns laddstolpar där laddkabeln förvaras inne i stolpen, då den inte används.


Mucki Heyman
Vasastan.

Hjälp, Jacques kör om mig

Konkurrensen hårdnar i klassen supermiljöbilar. Volvo lägger sig i omkörningsfil med V60 laddhybrid.

Vi har nu för första gången ställt vår laddbara Prius mot Volvos motsvarighet V60. Hur matchen går rond för rond kan du läsa mer om i dagens DN Motor.

Vad som är klart när det gäller förbrukning är att Priusen vinner på landsväg, trots att den är bensindriven. Oftast går ju en diesel snålare, men Volvo har valt att ladda V60 med värsta dieseln i programmet, femcylindriga D5 med 215 hk mot Priusens lilla bensinfyra på 1,8 liter och 99 hk.

Efter 90 mil visar Priusen 0,49 liter/mil medan Volvon dragit 0,59l/mil av det mer energirika dieselbränslet. Dock ska sägas att Volvon bara gått ca 150 mil. En diesel behöver i regel 1000 mil innan allt sätter sig.

Men Volvon kommer sannolikt aldrig ner i Priusens nivåer. Därtill är bilen för stor, tung och stark. Den är hela 500 kilo tyngre, ett halvt ton.

Provet, som även innefattade undanmanöverprov på bana, drev upp den totala förbrukningen i Prius. Den står nu på 0,19 liter/mil efter 850 mil. Som bäst var jag nere på 0,12 l/mil. Men även 0,19 är bra, särskilt om man jämför med bilens officiella förbrukning på 0,21 l/mil.

Ju mer kollegan Jacques demonstrerar Volvos genomtänkta mobil-app för bilen, desto mer förundrad blir jag över hur Toyota kunnat missa det.

Volvo-appen ger Jacques total koll över bilen. Han kan fjärrstyra lås och värme, kolla förbrukning och ladda ner körjournaler. Kommer han ut på Arlandaparkeringen en mörk kväll och undrar var i helskotta han ställde bilen är det bara att klicka i appen och vips blinkar och tutar bilen ”Hej Jacques, här är jag”. Behöver jag lägga till att bilen är varm också.

Här har Toyota mycket att lära.


Äntligen över fyra mil!

Vi är flera Volvo V60 Plug-in-hybridförare som misströstar om räckvidden på el. Svaret är förmodligen att det krävs 20 plus och sommardäck för att lyckas.

Måndag eftermiddag och jag bestämmer mig för att göra ett allvarligt försök att nå litet längre på el än tidigare; då vi bara klarat 36-37 km. Räckvidd 50 km på el säger bilen när jag lämnar det varma DN-garaget.
Ut till Stora Essingen, upp på Essingeleden, av vid Västberga och vidare bort mot Älvsjö och vidare längs Magelungsvägen. Därefter gamla Nynäsvägen och gamla Dalarövägen.
Målet är att klara mig till hamnen i Dalarö på el!
Det är för ambitiöst. Det börjar snöa. Rullmotståndet tilltar. Jag försöker utnyttja topografin bäst jag kan. När bilen rullar återvinns energi.
Batteriets energiinnehåll sjunker oroväckande snabbt.
Det går inte.
När jag når Ösbybro väg så startar den stora dieselmotorn.
Jag gläds ändå åt att jag nått över 4 mil på 9007 wattimmar.
Återvinningen uppgår till 778 wattimmar.
Färden har tagit 56 minuter.
Nu struntar jag i allt och trycker in Performanceläget!

Med eldrift till jobbet

Äntligen! Det var så stressigt i helgen att Volvon blev kvar i Vasastan. När det blir måndag morgon kör jag med glädje till jobbet!

Jag bor cirka 3,5 kilometer från min arbetsplats och det är ingen bra sträcka för fordon med förbränningsmotor. Vanligtvis får man fruktansvärda förbrukningsvärden på sådana korta sträckor. Motorn brukar ha blivit varm när det är dags att stänga av den. Av dessa skäl undviker jag generellt att köra så korta sträckor. Ingen fanatism. Jag bara försöker undvika detta.

Nu var det alltså måndag morgon.

För att få bästa utgångsläge för bilen som är parkerad på gatan så öppnar jag appen i telefon och beställer förvärmning.

Det innebär att jag möts av en varm bil.

Skönt.

Jag startar på el och trycker försiktigt ned gaspedalen. Batterinivån uppges till tio kilometers räckvidd. Jag kör mjukt och försiktigt till jobbet.

En resa på 3,5 kilometer genom Vasastan och över Kungsholmen tar tolv minuter.

Körjournalen i telefonen berättar att jag gjort av med 1207 wattimmar och regenererat 57 wattimmar under min utsläppsfria resa.

Efteråt vid skrivbordet slår mig tanken (!) ska jag nu börja bilpendla till och från jobbet?

På rull med laddhybriden

Så har jag kört 117 mil med laddhybriden.Det mest dramatiska som hänt är att jag fick tjockt med snö i en fälg och kraftiga vibrationer på motorvägen. Rensade och körde vidare.

Jag är fascinerad av körprogrammens olika mode. Hur bilen arbetar utifrån de givna förutsättningar som ges med fem olika knapptryck: Hybrid (som den alltid startar i), Pure (som prioriterar eldrift), Performance (som ger maximal prestanda), AWD (som prioriterar allhjulsdrift) och Save (som sparar el till senare tillfälle).
Sedan sitter man och kollar energiflödet a la Toyota Prius för att se vad som händer.
Kul!

Trångt om platser på Arlanda

Svedavias och Sigtunas initiativ att ordna med fria platser för elbilar och laddhybrider uppskattas av allt fler. Så här såg det ut nyligen vid terminal 5: så gott som fullt. Numera kan man också stå på långtidsparkeringen Beta. Bäst av allt: strömmen är gratis och tiden du kan stå där är – håll i er nu – inte tidsbegränsad.

Tack till Micke Robertsson som skickade in bilden.

Snål rapport av iskalla Henrik

Att ladd-Priusen är snål i stadstrafik vet vi, men hur är den på långfärd med fem personer, full packning och rejäla minusgrader? Ja, nu vet vi mer, tack vare Henrik Westman från Stockholm. Vi har berättat om honom och hans bil i tidigare inlägg. Så här skriver han efter en långresa till fjällen:

Hej Lasse!

Tog min Prius till Ramundberget i Härjedalen i går. Fem personer i bilen. Skidbox på taket. Och proppfullt bagage. 10 minus, 60 mil – och en snittförbrukning på 0,56 liter per mil. Imponerande, tycker jag. Allt gott!
Henrik