Inte helt lätt för el- och laddhybridsförare att hitta rätt laddning

En dag slår det mig att restaurangkedjan McDonalds var tidiga med laddplatser för elfordon. Jag undrar vad de har valt för standard? Alltså skrev jag ett brev… och har fått ett svar som visar hur komplex frågeställningen är om laddinfrastruktur:

”Hej Jacques!

Intressant att ni kör ett långtest med laddhybriderna Toyota Prius och Volvo V60 och visst är det svårt med alla standarder som finns inom elbilssektorn! Vi har sedan 2009 installerat laddstolpar med 16A Schuko uttag och ser nu att den Europeiska standarden med ett särskilt elbilsuttag är på intågande. Vi samarbetar med Fortum sedan några år tillbaka och har dialogen med dem gällande vad som är lämpligt att installera framöver. Just nu är tanken att vi framöver kommer att installera laddstolpar med både schuko och det nya så kallade elbilsuttaget för att klara de flesta plug-in hybrider. Samma utmaningar finns med snabbladdning. Vi har för närvarande två snabbladdare med CHAdeMO-kontakt för likströmsladdning installerade, en vid Lindvreten söder om Stockholm och en i Uppsala. När den Europeiska standarden för likströms laddning med den så kallade Combo-kontakten kommer så ser vi nu över möjligheten att erbjuda båda standarderna på snabbladdningsstationerna. Vi försöker följa utvecklingen och vill självklart att våra elbilsburna gäster skall kunna ladda sin elbil under sitt besök hos oss.

Har du ytterligare frågor så hör gärna av dig! Jag ser fram emot att följa hur testet fortgår!

Hälsningar

Johanna Schelin

Miljöchef”

Allt som behövs är två laddhybrider

I helgen hade jag förmånen att få låna en laddhybrid; en Opel Ampera. Det gav nya perspektiv på hemladdningsproblemet.

Som jag skrev i lördagens tidning så saknar jag möjlighet till att ladda bilen i Vasastaden där jag bor. Det gör ju att själva tanken  med laddhybrider att enbart köra på el under kortare färder i huvudstadsregionen inte alltid kan uppfyllas. Om man nu inte är så lyckligt lottad att man har två laddhybrider!

Söndag förmiddag. Amperan är parkerad i Vasastaden visar att det blott återstår nio kilometers räckvidd på el. Jag beräknar att det kommer att behövas köras minst 50 kilometer under söndagen. Vad att göra?

Jo, jag far i väg till DN-garaget i Marieberg, ställer Amperan på laddning, och hämtar den fulladdade V60-hybriden.

Elegant lösning! En bil att köra med medan den andra står på laddning.

Måhända för dyrt för att det riktigt ska slå igenom?

Smutsig skönhet kräver ständig och flitig rengöring

Det kom ett mejl om något vardagligt som irriterar med Volvo V60:

”Vi är lyckliga ägare till en av Volvos nya laddhybrider. Det är häftigt att ”smyga fram” med eldrift. Vi följer också dina öden och äventyr med bilen. Men du – har du aldrig kört i en vattenpöl eller slaskdriva? Stänkskydden är ju närmast obefintliga, och hela sidan, inklusive handtag och rutor, blir slaskstänkta när man kör i en pöl. Med följd att händer, handskar och även kläder riskerar att få fläckar när man stiger ur (t ex långa kappor som går emot dörren).En så dyr bil som har så många fiffiga detaljer – varför har man inte tänkt på det här? Alla kör inte alltid på torra asfaltvägar! Vore kul att höra om du reagerat på detta också.

Med vänlig hälsning,

Ingrid Jacobsson”

Svar: jag har gjort samma reflektion. Vid det senaste besöket i biltvätten på torsdagen hade bilen lyckats kleta ned sig med någon slags fett längs ena sidan som det krävdes extra handpåläggning för att få bort. Konklusion: vill man vara fin – får man lida pin.

Vänliga hälsningar. Jacques Wallner.

Utan laddning i Arenastaden

Det var Lasses idé: ”vi tar Volvon”. Helt naturligt faktiskt. Volvos laddhybridprojekt är också Vattenfalls; så vad passade bättre än att ta V60 Plug-in-hybrid till kraftföretagets huvudkontor i Arenastaden.

Där skulle näringslivet, representerat av Roadmap Sweden, överlämna en rapport till regeringen representerad av näringsminister Annie Lööf, om vad som behövs för att elektrifiera Sveriges fordon. (Mer om det i inlägget längre ned).
Lasse hade redan pratat med Vattenfalls pr-avdelning. Jovisst finns det laddplatser för elfordon vid sidan av det gröna huvudkontoret.
De vänliga vakterna visade oss till rätta. Laddplats nummer ett! Jo man tackar.
Jag öppnar den lilla luckan som skyddar uttaget och ser med en gång att kabeln, som erhölls av Volvo vid leverans av bilen inte passar. Likadant vid de andra laddstolparna.
Finns någon laddkabel att låna?
Nej, ingen ansvarig kan nås.
Ska jag flytta bilen?
”Äh, den kan stå kvar”.
Vad är det här?
Jo, den laddutrustning som följer med bilen har en schuko-kontakt (vanlig jordad anslutning som gör sig bra i motorvärmaruttag) men Vattenfalls proffsiga laddstolpar har en Typ 2-anslutning – eller Mennekeanslutning. En smart lösning. Om man har rätt kabel. Det ger stolpen möjlighet att kolla anslutningen och kommunicera med bilen.
Vi förundras över att Volvo och Vattenfall lagt ned flera miljarder kronor i laddhybridprojektet men inte riktigt kommit i mål med laddkabeln.
Tja, det blir ingen laddning.
Men vi klarar oss hem på el i alla fall.
Fast nog var det svårt att hålla rätt på smilbanden när de talades om behovet av standardisering under den smått högtidliga konferensen.
Tillbaka i vardagen funderar jag på vart jag ska hitta en Typ 2-kabel?
Hos Bilia som levererade bilen?
Vi får se efter påsk!

Smidig laddning i Vasastan

Klagomål på hanteringen av V60-laddhybridens kabel har gett reaktioner och goda råd hur man ska göra för att förenkla tillvaron.

Tack för era fina tester av laddhybridbilar. Jag äger Volvo V60 laddhybrid nummer 71. Ni klagar en del på laddsladden. Jag har en plats som jag hyr av Stockholms Stad. De har satt dit en laddstolpe som har ett uttag IEC-62196-2. Det är samma som bilen har. Det betyder att det inte finns någon klump på kabeln. Finnesen med detta är att laddstolpen kan styra hur mycket ström bilen får ta. I en framtid kan man tänka sig att det finns många bilar som behöver laddas, då kan laddningen styras efter tillgång på strömen. Då bilen står på plats låses laddsladden fast i båda ändar. Jag har låst fast sladden så att den inte går att ta då bilen inte är på plats. Jag lämnar  alltså sladden vid stolpen. Detta betyder att det är mycket enkelt att stoppa i och ta ur laddkabeln, utan att behöva rulla i hop kabeln. Jag har sett att det finns laddstolpar där laddkabeln förvaras inne i stolpen, då den inte används.


Mucki Heyman
Vasastan.

Äntligen över fyra mil!

Vi är flera Volvo V60 Plug-in-hybridförare som misströstar om räckvidden på el. Svaret är förmodligen att det krävs 20 plus och sommardäck för att lyckas.

Måndag eftermiddag och jag bestämmer mig för att göra ett allvarligt försök att nå litet längre på el än tidigare; då vi bara klarat 36-37 km. Räckvidd 50 km på el säger bilen när jag lämnar det varma DN-garaget.
Ut till Stora Essingen, upp på Essingeleden, av vid Västberga och vidare bort mot Älvsjö och vidare längs Magelungsvägen. Därefter gamla Nynäsvägen och gamla Dalarövägen.
Målet är att klara mig till hamnen i Dalarö på el!
Det är för ambitiöst. Det börjar snöa. Rullmotståndet tilltar. Jag försöker utnyttja topografin bäst jag kan. När bilen rullar återvinns energi.
Batteriets energiinnehåll sjunker oroväckande snabbt.
Det går inte.
När jag når Ösbybro väg så startar den stora dieselmotorn.
Jag gläds ändå åt att jag nått över 4 mil på 9007 wattimmar.
Återvinningen uppgår till 778 wattimmar.
Färden har tagit 56 minuter.
Nu struntar jag i allt och trycker in Performanceläget!

Med eldrift till jobbet

Äntligen! Det var så stressigt i helgen att Volvon blev kvar i Vasastan. När det blir måndag morgon kör jag med glädje till jobbet!

Jag bor cirka 3,5 kilometer från min arbetsplats och det är ingen bra sträcka för fordon med förbränningsmotor. Vanligtvis får man fruktansvärda förbrukningsvärden på sådana korta sträckor. Motorn brukar ha blivit varm när det är dags att stänga av den. Av dessa skäl undviker jag generellt att köra så korta sträckor. Ingen fanatism. Jag bara försöker undvika detta.

Nu var det alltså måndag morgon.

För att få bästa utgångsläge för bilen som är parkerad på gatan så öppnar jag appen i telefon och beställer förvärmning.

Det innebär att jag möts av en varm bil.

Skönt.

Jag startar på el och trycker försiktigt ned gaspedalen. Batterinivån uppges till tio kilometers räckvidd. Jag kör mjukt och försiktigt till jobbet.

En resa på 3,5 kilometer genom Vasastan och över Kungsholmen tar tolv minuter.

Körjournalen i telefonen berättar att jag gjort av med 1207 wattimmar och regenererat 57 wattimmar under min utsläppsfria resa.

Efteråt vid skrivbordet slår mig tanken (!) ska jag nu börja bilpendla till och från jobbet?

På rull med laddhybriden

Så har jag kört 117 mil med laddhybriden.Det mest dramatiska som hänt är att jag fick tjockt med snö i en fälg och kraftiga vibrationer på motorvägen. Rensade och körde vidare.

Jag är fascinerad av körprogrammens olika mode. Hur bilen arbetar utifrån de givna förutsättningar som ges med fem olika knapptryck: Hybrid (som den alltid startar i), Pure (som prioriterar eldrift), Performance (som ger maximal prestanda), AWD (som prioriterar allhjulsdrift) och Save (som sparar el till senare tillfälle).
Sedan sitter man och kollar energiflödet a la Toyota Prius för att se vad som händer.
Kul!

Långsam laddning säkrade hemfärd

Lördagkväll och vi firar yngsta dottern som fyllt 13 år. Ett motorvärmaruttag för 16 ampere verkar vara en bra energikälla för laddhybriden.

Jag ställer in laddningen på för bilens laddutrustning maximala 13A och går upp och fortsätter firandet. För säkerhets skull kollar jag i appen Volvo On Call hur det går.

”Laddning avbruten” står det.

Går ned och ändrar laddströmmen till 10A.

Upp och koll efter en stund i appen: ”Laddning avbruten” står det.

Ned igen, för sista gången, tänker jag. Ändrar till 6A.

Och se nu funkar det. Fast det ska ta över åtta timmar till fullt batteri. Så länge hade jag inte tänkt stanna…

En av gästerna som arbetar med starkström funderar på om det kan ha med uttagets strömprofil att göra.

Undertecknad är bara frågande?

När jag fått ihop till en räckvidd på 15 kilometer startar jag färden mot DN-garaget och en laddning som funkar. Jag kör i läge ”Pure” för att få enbart eldrift.

Det går utmärkt.

Stor törst under kort resa

Så kom jag hem igen från utlandet. Från Arlanda med flygbussen. Laddhybriden stod parkerad där jag lämnade den. Det visste jag genom appen Volvo On Call.
Också att batterinivån var låg. Alltså för litium-jonbatteriet för bilens framdrivning.
Bestämde mig för att ta med bilen till jobbet och ladda i garaget.
En nätt resa på 3,3 kilometer som slukade 0,4 liter diesel. En förbrukningsnivå på 1,3 liter milen!
Föga miljövänligt.
Så här kan jag inte ha det!