Hur blir man lycklig?

Skrivet av Andreas Rolfer 06:15, 2 november 2009 i kategori Inspiration, Personligt

I höst är det visst ”inne” att vara lycklig. Så bra! Om än lite oroande att det som borde vara en grundbult i våra liv följer modecykler. Kommer lycka alltså att så småningom vara ute? Kommer mobbarna i skolorna år 2020 trycka ner sina kamrater med repliken ”Men åh, är du lycklig? Du är sååååå 2009!” Jag hoppas inte det.

DN.se drar i dag igång webbtv-serien och bloggen ”Hur blir man lycklig?”. Inte för att vara ”inne”. Det bara råkade tajma sig så, att lycka blev modeordet nummer ett samtidigt som vår webb-tv-redaktion fick tillskott av en kille som ganska nyligen förstått att han inte behöver stå ut med alla de där grejerna som han tyckt varit jobbiga hela livet.

Den killen är jag och ”Lyckoskolan”, som den här serien kallas internt, är något jag velat göra ett tag.

Lika bra att säga på en gång att jag inte utger mig för att sitta inne med några svar, formler eller magiska trick för hur man blir lycklig. Jag vill bara dela med mig av en del tankar och insikter som funkat för mig.

Idén till serien kom av att jag själv vänt upp och ner på mitt liv de senaste månaderna, och insett hur mycket bättre allt kan bli om man bara vågar förändra det man inte gillar.

Inte så ”bara” förresten, mycket har varit tungt att förändra. Annat lättare. En hel del har jag inte orkat ta tag i än, och mycket behövde inte förändras alls. För det är ju så, att om något inte är trasigt behöver det inte lagas.

Här är en utmärkt illustration som så underbart simpelt bryter ner processen att bli lycklig till några få enkla val:

http://blog.h34dup.com/?p=1559

Framförallt älskar jag frågan ”Do you want to be happy?” Jag tror det är väldigt få som medvetet svarar ”no, thanks” där. Men det verkar som att skrämmande många undermedvetet svarar ”no way!” och lever sina liv så.

Jag har varit där. Och kraschat.

Aldrig mer.

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

Hej Moa! Vad roligt att du blir glad, det gör mig lite lyckligare :) Jag tror man kan hitta ett konstant tillstånd av någon slags grundläggande lycka, där man är kärleksfull mot sig själv och andra oavsett vilka yttre omständigheter som påverkar oss. Därmed inte sagt att man inte kan känna sorg eller oro, eller perioder då man är mindre lycklig än toppnoteringarna.

Jag blir glad av din blogg pa nat vis. Inte lycklig precis, men glad. Att det inte ar sa jakla latt att bli lycklig. Jag tror verkligen inte det ar mojligt att uppna nagot konstant tillstand av lycka om man inte har en hjarntumor i lyckocentret, men det ska inte hindra stravan dit. Ingen ar ju frisk jamnt, men de flesta av oss ar det ju allt som oftast och vi forsoker halla oss friska i storsta mojliga man.
Min pappa sa alltid att man maste ma daligt ocksa om man ska veta nar man har det bra. Sa olycka ar nog en valdigt viktig bestandsdel. Det handlar inte om att satta rubriken ”jaga lyckan” pa livet, men alla forsoker vi ju hitta saker som gor oss glada, nojda, stolta, pirriga mm – lite lyckligARE.

Tobias, jag tyckte det var synd att tycker det är pretentiöst att vilja vara lycklig. Men jag tror vi bara har olika definition för ordet lycka, för mig innebär det att må bra. Som du ju säger att du gör. Sen skiljer sig vår syn på världen, men det är en annan diskussion.

Andreas. Varför är det synd om mig? Jag mår bra. Men, det är inte samma sak som att vara lycklig. Jag tycker att nästan varenda företeelse i världen är piss (även tex arbetet ‘Läkare utan gränser gör’), men jag tycker att det är KUL! Världen är underhållande. Det finns fler sätt att må bra, än att jaga ‘lyckan’, ett abstrakt romantiskt begrepp som ingen förstår sig på (och, förlåt mig, menar inte att inte tro på dig, men den här bloggen lär nog inte heller definitivt sätta en definitiv punkt för sökandet). Som sagt, har människan någonsin varit lycklig? Är det då rimligt att tro att just jag kan bli det?Nej. Varför skulle jag då försöka?

Torbjörn – Gudstro är bra på många sätt, de aspekter som handlar om tillit och kärlek till medmänniskorna. Problemet som jag ser med religion är att många söker förlåtelse genom Jesus istället för att förlåta sig själva. Det är aldrig bra att lämna över ansvaret på någon annan. Dessutom sätter många religioner upp regler för hur människor ska vara och leva, istället för att tolerera att var och en får välja själv.
Lina – Kan bara hålla med.
Tobias – Stackars dig om du är allvarlig. Intressant dock om evolutionsteorierna, jag kommer ta upp det i ett framtida blogginlägg tror jag.
Nisse – Ja, tacksamhet är bra. Generellt är det väl bättre att vara glad över det man har än ledsen över det man saknar.

Lycka är att ha kontakt med Gud, att vara förlåten genom Jesus Kristus.
Hur det än skiter sig finns Bibeln och Bönen kvar.
Jag har aldrig sett en olycklig människa som har satt Guds rike först. Och den heliga Skriften, Guds Ord. Och varit snar till att förlåta andra.

Lycka kan jag nå först om jag lever ärligt mot mig själv. Det kräver att jag tar reda på om jag verkligen gör det, och om andra, under de åren då min personlighet formades (=mina föräldrar), var det mot mig. Att inte umgås med människor som får mig att må dåligt, som vill ha mer än de ger. Att umgås med människor som ger mig trygghet, och bjuda dem på kärlek. Att inte lägga energi på att sträva efter saker som inte är värt den energin.

Jag är en av dom som skulle säga ”no, thanks!” på frågan ovan. Att vara ‘lycklig’ är inte normalt, snarare oeherhört pretentiöst. Att människan, som funnits i flera miljoner år, inte är konstant lycklig ännu, ser jag som ett tecken på att så kommer det aldrig bli. För övrigt är det mycket enkelt att säga vad som gör oss glada: alkohol, choklad, motion, sömn och sex. Håll er till sånt, så blir det bra.

Vad betyder lycklig? Är det samma som att vara tilfreds/nöjd?
Kan man bli lycklig utan utmaningar/strid? Att lösa problem.
Blir man automatiskt lycklig för att man skiter i vad andra tycker eller känner?
Kan man bli lycklig utan gemenskap?
Fast det är klart jag mår ju f-n så mycket bättre när jag är tacksam än när jag är bitter.

Vad betyder lycklig? Är det samma som att vara tilfreds/nöjd?
Kan man bli lycklig utan utmaningar/strid? Att lösa problem.
Blir man automatiskt lycklig för att man skiter i vad andra tycker eller känner?
Kan man bli lycklig utan gemenskap?
Fast det är klart jag mår ju f-n så mycket bättre när jag är tacksam än när jag är bitter.

Senare inlägg