Rädslan för att misslyckas

Skrivet av Andreas Rolfer 11:55, 24 november 2009 i kategori Inspiration, Personligt, Tips

När jag tog studenten fick jag bland alla blommor och lyckönskningar ett kort med ett citat av den danske filosofen Søren Kierkegaard.

Normalt sett har jag litet till övers för citat; de är allt för lätta att dra fram för att verka klok, utan att reflektera över vad de betyder eller än mindre leva efter dem.

Jag förstod definitivt inte Kirkegaard då på studentdagen. Kortet hamnade bland andra i en låda och glömdes bort.

Men som alla visdomar så kom citatet tillbaka till mig, kortet seglade ut ur sin låda när jag packade flyttkartonger för ett par månader sedan och där var det. Två meningar som sammanfattade precis mitt nyfunna motto:

Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

Många skyller på en rädsla för att misslyckas som ursäkt för att de inte testar sina gränser.

Kanske blir det falskt om jag sjunger ut. Kanske skrattar någon åt mig om jag tar på mig den där skjortan idag.

Kanske mår jag ännu sämre om jag ändrar på något.

När en sådan tanke dyker upp, så tvingar jag mig själv att leta rätt på det där Kirkegaard-citatet i skallen.

”Just det,” tänker jag sen, ”jag riskerar bara att förlora fotfästet en stund.” Och sen gör jag det.

Om du är en sån som inte vågar misslyckas, lyssna på Michael Jordan (en av världens absolut bästa basketspelare genom tiderna):

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

Många människor tiger och lider istället för att bryta sig ur det de känner till, av rädsla för det okända. Vi borde alla bli bättre på att uppmuntra varandra till att våga.
Läste ett så underbart citat häromveckan. Minns inte vem som sagt det, men här har ni:
Sometimes you just have to jump, and grow your wings on the way down.

Helena – Jag tror man måste bryta ner sin utveckling i mindre delar, små steg mot målet, och förstå att inget tillstånd är konstant. Jag kan bara tala av egen erfarenhet, och när jag känner att jag kör fast brukar jag sätta mig ner och resonera med mig själv. Vart är jag på väg? Varför har jag inte närmat mig målet? Eller har jag närmat mig målet utan att märka det? Har jag verkligen testat olika vägar, eller har jag försökt med samma väg gång på gång? Jag har sökt stöd hos familjen, min terapeut, vänner, faktiskt även kollegor, när det känts tungt. Jag tror att det man behöver för att försöka tionde gången (eller tusende) är övertygelsen om att 1) detta måste förändras, och 2) jag kan förändra det. Allt som man ”borde göra” kommer troligen inte bli av, men det man ”måste göra” kommer att lyckas förr eller senare.

Själv tycker jag nog att min största begränsning är vardagssaker som alltid kommer i vägen för större saker jag borde göra.
Fick jag upp ekonomin egentligen bara lite skulle mycket bli löst bara genom möjlighet att betala någon för att komma och städa.
Det är vad som begränsar mina möjligheter mest. T.ex. när det gäller att flytta.
Att misslyckas har jag inget problem med själv. Tvärtom gör jag mycket jag vet kommer misslyckas eller rent av lossas att jag misslyckats med något.

Svårt det där – visst måste man våga tappa fotfästet och riskera att misslyckas för att lyckas. Men tänk om du (eller jag, eller vem som helst) lägger månader och år på att hitta lycka, kärlek eller balans på jobbet, och så blir det inte bättre? Hur gör man då? Tror att den intressanta frågan är vad som krävs för att orka försöka (och misslyckas) om och om igen, och fortfarande pröva ytterligare en gång. Vad behöver man för bekräftelse eller stöd för att orka börja den tionde gången? Oavsett om det är relation, jobb, eller livsbalans man vill förbättra. Vad tror du Andreas?

Senare inlägg Tidigare inlägg