Hur märkligt är det att vårt svenska schlagerhopp Malena Ernman startar som nummer fem i semifinalen när Eurovisionsschlagern drar igång i Moskva? Kanske finns det trots allt en gnutta hopp i denna siffra. Om hon sedan också blir nummer ett, det är trots allt en annan femma.
Låt oss göra en spaning. Kanske kan lite hemkokt numerologi hjälpa oss att förstå hur denna femteposition kan ge insikt i hur det kommer att gå för Malena Ernman i början av maj.
Siffran fem är inte vilken siffra som helst. För de flesta seriefigurer är den en ouppnålig storhet i deras fyrfingrade del av verkligheten medan den för oss andra tillhör vardagen på grund av någon evolutionsmässig slump. Hur viktigt det är för oss att inte blandas ihop med Kalle Anka och familjen Simpson visar det faktum att en finsk datanörd i dagarna låtit ersätta ett förlorat finger med ett USB-minne. Det gäller att hålla femtalet intakt.
Värre än en stormvind
Om Malena Ernman vore en tornado så skulle siffran fem stå för ofattbara skador. På den internationella skala som används för att beskriva dessa virvelstormars framfart är styrkan fem det värsta en människa hittills har upplevt. Då talar vi inte om klena vindmaskiner à la Carola utan om vindstyrkor på omkring 140 meter per sekund.
Högsta betyg
När jag själv gick i skolan för tusen år sedan var en femma det högsta vi elever kunde hoppas på. Ett sådant betyg kunde stolt visas upp för luttrade föräldrar. Men Malena Ernman lär inte nöja sig med en femteplats när det blir dags att äntra scenen i Moskva. Här är det nog trots allt etta som gäller.
Fem kort på hand
Den som spelar poker bör undvika Död mans hand där två svarta äss och två svarta åttor är en illavarslande ingrediens. Men om Malena Ernman vill slippa Wild Bill Hickoks öde ska hon satsa på att själv bli hjärter dam som femte kort.
En magisk femma
Finns det något starkare än en förstafemma i hockey? Malena står ensam och befinner sig långt ifrån någon hal is. Men kanske kan hon ändå rikta ett tungt slagskott mot juryn.
Ingen vanlig Svensson
”Fem”-böckerna har nog aldrig varit Malena Ernmans ledstjärna. Man skulle lätt kunna säga att Enid Blytons karbonartade äventyrare är precis raka motsatsen till Malenas operaschlager.
Dags för övertid
Klockan är fem. Då är det dags att åka hem. Det vill inte Malena.
Summan av siffermagin är att om Malena bara skaffar sig en nog kraftig vindmaskin så kommer ingen att kunna hindra henne från att komma etta i finalen. Fast hon får nog jobba lite övertid för det.
Nu är det här med siffermagi något som man kanske inte alltid kan lita på. Och över huvud taget är det tveksam om man ska bry sig om siffror (mer än i lönekuvertet och när våra lag faktiskt vinner). Att siffrorna skulle styra våra liv kallas för numerologi och har flera tusen år gamla anor vilket faktiskt inte gör dem mera tillförlitliga för det. Bara för att man har trott på något länge så behöver det inte vara rätt.
Äldre tiders ”vetenskapsmän” såg inte sällan samband mellan matematik och en mera ockult tolkning av siffrorna de räknade fram. Något som dagens forskare lagt åt sidan för mer tillförlitliga metoder.
I dag finns det fortfarande människor som tror att man genom att räkna fram summan av sitt namn (bokstaven a är 1, b är 2 och så vidare) kan man få fram saker som säger något om sin person. På en horoskophemsida ser jag också att siffrorna 1-9 också ska ha ”olika kosmiska vibrationshastigheter”. Vad nu det kan vara.
Siffermystiken drabbar oss alla. När almanackan slog om till 2000 blev halva mänskligheten livrädd eftersom man trodde att alla datorer skulle stanna. (Det gjorde de inte). När man själv fyller 50 så känns det extra speciellt trots att ljusen i tårtan egentligen säger ganska lite om hur gammal man egentligen är. (Själv blir jag aldrig äldre än 27).
För dem som tror på numerologin är siffror och bokstäver sammanlänkade koder som rymmer en hemlighet på samma sätt som astrologin. För mig är det snarare ett bevis för hur vi människor ständigt söker mönster i tillvaron för att göra den mera begriplig. Skuggor formas till gestalter och slumpartade händelser kopplas samman. Allt för att vi vill ha en välordnad värld som blir möjlig att navigera fram igenom.
Siffermytologi i all ära men värst i branschen när det gäller att tolka verkligheten är nog ändå böckerna om den så kallade Bibelkoden som blev bästsäljare för några år sedan men sedan dess har fallit i välförtjänt glömska. I en av böckerna, som kom ut 2003, skrev författaren Michael Drosnin att världen år 2006 skulle drabbas av ett förödande kärnvapenkrig. Terrordåden den 11 september 2001 var startsignalen för en femårig nedräkning menade Drosnin.
Drosnin trodde sig ha hittat dolda budskap i Bibeln. Genom att lägga ut hela Bibeltexten som en enda lång mening och sedan forma den som kvadrater med olika långa sidor, kunde Drosnin och matematikern Eliyahu Rips hitta rader av exempel som de menar bevisar att Bibeln är skriven som en profetisk kod där mänsklighetens framtid har dolts under 3.000 år. Det blev som ett femtonspel där de olika radernas längd gick att variera för att till slut få bokstäverna i mitten att bilda begripliga meningar i rader som på en bingobricka. För en utomstående blev det ungefär som att leta figurer i sommarmoln. För det finns tvivel på Drosnins metod, tvivel som bygger framför allt på den tidigaste bibeltexten som är skriven på hebreiska.
– När du skriver hebreiska är det på samma sätt som i arabiska att du utesluter vokalerna. Om du sätter ut dem så gör du det under orden. Detta öppnar ju för tolkningar, sa Dan Israel, förläggare på bokförlaget Leopard till mig när jag ringde upp honom i samband med att jag skrev en recension av Drosnins böcker.
Kontentan är att ett ord kan ha flera betydelser. Ungefär som att ”krg” kan betyda ”krig” eller ”krog” om vi applicerar samma metod på svenska språket. Och kritiker menar att Michael Drosnin efter att ha lagt till de vokaler han behöver sedan valt det ord som passar honom bäst.
Det har gjorts åtskilliga försök att hitta dolda budskap också i andra böcker. Mest känd är ”Moby Dick”. Där har Brendan McKay använt samma metod som Drosnin och hittade bland annat en förutsägelse av mordet på Indira Gandhi 1984. ”IGANDHI/THEBLOODYDEED” stod det. Dessutom hittade han rader där morden på Martin Luther King, John F. Kennedy, Abraham Lincoln, Yitzhak Rabin och prinsessan Dianas död nämndes. Så frågan är om Moby Dicks författare Herman Melville kunde spå framtida händelser eller om det helt enkelt är så att alla böcker, med tillräckligt många bokstäver, kan bjuda på liknande överraskningar. Och så verkar det vara. McKay hittade senare liknande budskap i Leo Tolstojs ”Krig och fred”.
Simon Singh, författare till ”Kodboken” och en auktoritet på krypto och hemliga koder är inte heller han imponerad av Drosnins arbetssätt. I ett mejl till mig skriver han att ”metoden är så luddig (med så många möjliga startpunkter och hopp i texten) att den kan användas på vilken text som helst för att finna meddelanden”.
Enligt Singh kan alla möjliga böcker användas för att få fram budskap som sedan går att tolka i vilken riktning man vill. Bibeln har ingen särställning. Numerologin och kodspanandet i Bibeln liknar gamla tiders siande i kaffesump. Vi ser det vi vill se.






För cirka 5 år sedan så drömde jag om samma häst på Solvalla fem nätter i rad.
Jag såg inte namnet på kusen men femman lyste som i guld och att loppet, som var det femte, skulle gå den femte maj, det såg jag tydligt.
Jag lånade ihop 5555:- som jag satte på häst nummer fem, i lopp nummer fem.
Fem minuter senare hade jag svaret:
Jorå, den kom femma.
Ulf Bergh, 21:25, 30 mars 2009. Anmäl Anmäl
Torbjörn Larsson: jag ansåg inte att jag behövde göra en så detaljerad utläggning angående en lättsam observation på hemsidan. Sjöstjärnan var bara ett exempel och faktum är att femtaligheten och andra symmetrier ständigt återkommer. Jag kan inte heller låta bli att lägga märke till att du inte kommenterade talet 1.618 som återkommer som geometriskt förhållande i allt från spiralgalaxer till snäckor. Jag skrev inte heller att det är något ”mystiskt” med symmetrin, bara att det är intressant och värt att fundera på.
Anders Sjölander, 13:54, 24 mars 2009. Anmäl Anmäl
[Forts]
urval, inte på underliggande fakta.
Tetrapoders huvud är en fortsättning av ryggraden liksom svansen är det. (Däremot verkar könsorganen, penis och klitoris, dela utvecklingsanlag med ben och fingrar.) Ryggradsdjurs antal kotor varierar mycket över arterna, från ett tjugotal upp till hundratals i fiskar och ormar. En enda art som människan kan ha varierande antal, beroende på antal anlagda kotor och efterföljande fusioner under utvecklingen, till exempel svanskotorna kan vara 3-5 hos oss.
Att siffran fem återkom i uppräkningen berodde alltså på ett (självkarakteriserat ”neurotiskt”
Torbjörn Larsson, OM, 20:11, 23 mars 2009. Anmäl Anmäl
”Och naturen verkar också vara neurotisk, med tanke på hur samma tal återkommer hela tiden i naturen. Fem armar på sjöstjärnan precis som människans huvud, ben och armar, samma antal ryggkotor hos alla ryggradsdjur och så förstås 1.618. Inte konstigt att folk blir fixerade.”
Kanske man kan tycka det – eller vara en Poe – eller så kan man snabbt googla upp biologiska fakta.
Sjöstjärnor har vanligtvis fem ”armar”, men det finns arter med 4, några med 9, några som varierar mellan 4,5 eller 9, och så Pycnopodia helianthoides som startar med 9 och lägger till – vuxna kan ha över 20 armar. Dessa armar, som beror på vanligtvis pentalateral symmetri, har inget med antalet armar på bilateralt symmetriska djur som insekter eller tetrapoder att göra.
Torbjörn Larsson, OM, 20:08, 23 mars 2009. Anmäl Anmäl
””…medan den för oss andra tillhör vardagen på grund av någon evolutionsmässig slump”. Menar du allvar? Tror du på slumpen?”
Evolution är en deterministisk process (urval, bland annat) över stokastiska distributioner (populationer, miljö, mutationer, till exempel), precis som vilket filter som helst, men som alla tillräckligt komplicerade fysiska processer är den kontingent av historien. Våra förfäder tetrapoderna hade en stor och varierande mängd fingrar på olika ben; våra kusiner amfibierna har det också; det var en slump att urfadern till oss amnioter hade fem på båda benparen.
Därefter har en del djur avfingrats av urval, till exempel hovdjur som till slut hade ett återstående användbart finger (hästdjur). En del har, berömt, påfingrats: pandans ”tumme” – men det sjätte fingret är då en broskbit som förbenas under utvecklingen, och inte sprunget ur vanliga fingeranlag.
Torbjörn Larsson, OM, 19:49, 23 mars 2009. Anmäl Anmäl
Kommer sent till tidigare trådar, så det får bli här istället: Jag tror visst att Clas Svahn har en kritisk grundtanke med den här bloggen. Men det verkar vara som så att kritik utan hänsyn till observerbara fakta från vetenskapen fungerar inte (utanför basal textanalys då). Det fungerar ju inte i tidningsvärlden som glatt kan jämställa fakta med spekulation eller lurendrejeri i en pseudoobjektiv analys.
Till exempel i artikeln med den snedvridna rubriken ”… närkontakt av tredje graden” – något sådant fenomen som ”närkontakt” av någon grad finns inget bevis för – och dessutom glatt pratar med en ufo-historiker och länkar till den här bloggen som referens, lika tom på faktainnehåll den. [Dock en indirekt referens via Singh, en gång fysikforskare, och hans rosade faktaböcker. ]
Torbjörn Larsson, OM, 19:21, 23 mars 2009. Anmäl Anmäl
Hej Clas, kul att se du har en egen blogg nu. Den frimärksstora bilden på dig och alien(?)-dockan som kom med i tidningen idag (23:e) kanske man kan få se här i bloggen i ett större format framöver? Är det en bild på en solstorm i bakgrunden?
svarvsven, 16:26, 23 mars 2009. Anmäl Anmäl
Hej, intressant blogg du har. Jag har tidigare inte varit sarskilt intresserad av spokhistorier men har mer eller mindre blivit tvungen att bli det iom. en sydamerikavistelse. Har verkar alla tro pa spoken och jag har skrivit om en lokal spokhistoria, som taxi chaufforer berattar om, pa min blogg.
Det vore intressant om du skulle rota lite i var historierna kommer ifran? Varfor fortsatter de spridas och vad ser folk egentligen!?
Ser fram emot kommande inlagg.
Ohoj // Max .
Max Sohl, (Webbsida) 21:41, 22 mars 2009. Anmäl Anmäl
Fantastiskt rolig blogg. Har du hört talas om det här? Kunde kanske vara intressant: http://en.wikipedia.org/wiki/Taos_hum
Josefin, 19:15, 20 mars 2009. Anmäl Anmäl
Evolution är inte slump, evolution är effekterna av slumpmässiga mutationer som i sin tur selekteras av miljömässiga faktorer.
Det är ingen slump att en hare med anlag för vit sommarpäls har svårare att föra vidare sitt anlag i en brun skog, det är dock en slump att förändringen från brun till vit sommarpäls uppkommit genom en mutation. Det är slående hur få som verkar förstå detta.
L, 19:48, 19 mars 2009. Anmäl Anmäl