Bland de 1.200 rapporter som ingår i det nu offentliggjorda brittiska ufoarkivet finns också några få bilder. En av dem, som ingår i en serie på sex, väckte stort intresse hos utredarna på underrättelsetjänsten DI55. Ni kan se en av dem här ovan, tyvärr i starkt försämrat skick. Enligt rapporten var originalen fina färgnegativ som man senare skickade tillbaka till en skotsk tidning varifrån man fått låna dem. Fotografens namn har aldrig avslöjats för allmänheten.

Historien bakom bilden är som så ofta när det gäller bilder av ufofenomen lite diffus i kanterna. Enligt rapporten ska händelsen ha inträffat vid 21-tiden den 4 augusti 1990 i närheten av byn Calvine i Skottland då två män ska ha fått se ett diamantformat föremål som rörde sig över himlen under tio minuter innan det gav sig iväg uppåt med stor hastighet. Under tiden som föremålet syntes lyckades en av männen ta flera bilder av det men också av ett par militära flygplan som dök upp efter en stund. Det är ett av dem ni kan se till höger på bilden ovan.

Enligt den nu frisläppta rapporten gjorde militärplanen flera förbiflygningar på låg höjd innan föremålet försvann. Totalt hann en av männen ta sex fotografier som han sedan skickade till RAF-flygbasen Pitreavie men även till tidningen Scottish Daily Record som i sin tur skickade negativen vidare till det brittiska försvarsdepartementet som tog emot dem den 10 september, drygt en månad efter det att de skulle ha tagits.

På försvarsdepartementet kunde man snart identifiera flygplanen som av typen Harrier medan det diamantformade föremålet förblev oidentifierat. Problemet var bara att det inte fanns några Harrier-plan i luften vid tillfället. Ingen RAF-flygbas hade skickat upp några. Slutsatsen blev att man inte kunde identifiera föremålet varefter negativen skickades tillbaka till tidningen.

Innan vi går vidare så är det viktigt att veta lite mer om själva DI55, en avdelning inom det brittiska försvarsdepartementet som länge varit omgärdad av hemlighetsmakeri. När det i början av 1990-talet visade sig att förvarsdepartementet hade en avdelning som tog emot och undersökte rapporter om oidentifierade flygande föremål förnekades detta till en början av myndigheterna. Det är föst på senare år som misstankarna har kunnat bekräftas. Avdelningens huvuduppgift var att samla in och utvärdera information angående andra länders interkontinentala robotar och nya stridsflygplan. Att de också samlade in rapporter om ufofenomen passade väl in i avdelningens verksamhet.

En orsak till att DI55 tog händelsen med det diamantformade föremålet på så stort allvar var att man inte kunde utesluta att det rörde sig om ett hemligt amerikanskt flygplan som allmänt gick under beteckningen ”Aurora” och som kan ses som en utveckling av stealthflygplanet F-117A Nighthawk men med bättre prestanda.

Kopior av artiklar ur den ansedda flygtidskriften Aviation Week and Space Technology, som finns med bland det frisläppta materialet, visar också på DI55:s intresse för dessa hemliga plan. ”Aurora”-projektet har sedan funnits med i ryktesfloran under tjugo år men aldrig kunnat bevisas vara riktig. Något sådant flygplan har heller aldrig tagits i drift.

I vilket fall så hade underrättelsepersonalen på DI55 satt fokus på just detta tänkta flygplan. Kanske var det ett sådant som hade kommit in över brittiskt luftrum resonerade man. Samtidigt oroade sig försvarsdepartementet över att en eventuell publicering i Scottish Daily Record skulle få horder av mediefolk att ringa till försvaret för att få veta mera. Något man uppenbarligen inte såg fram emot.

Det gick till och med så långt att man i september 1990 tog fram ett dokument med färdiga svar som kunde delges nyfikna reportrar. Under rubriken ”Om pressade” hade ett lagom neutralt svar på frågan om vem inom försvarsdepartementet som hade utfört fotoanalysen tagits fram: ”Alla observationsrapporter (inklusive bilder/teckningar etc) som mottas av försvarsdepartementet hänvisas till personal på de avdelningar som är ansvariga för försvaret av luftrummet över Storbritannien som undersöker dem som en del av sin normala verksamhet.”

DI55:s existens skulle förbli en hemlighet.

Det som förvånar är att DI55 aldrig försökte kontakta fotografen. Trots att man tog bilderna på allvar, och att de var av god kvalitet, gick underrättelsepersonalen aldrig vidare för att försöka se om historien verkligen var sann. Med tanke på de otaliga förfalskade ufobilder som cirkulerat genom åren så är detta rätt förvånande.

Nu valde Scottish Daily Record att inte publicera vare sig bilderna eller historien så försvarsdepartementet behövde aldrig utnyttja sina färdigskrivna svar. Händelsen nådde aldrig allmänheten och det är oklart varför det blev så.

Professorn och ufohistorikern David Clarke har försökt att spåra vad som hänt med den fantastiska historien. Det visade sig då att någon inom DI55 två år efter det att bilderna togs hade gett en avdelning inom RAF i uppgift att göra en ny undersökning av de kopior som fanns sparade. På det dokument som innehåller ordern om att utföra uppdraget står skrivet att ”materialets känslighet förutsätter speciell handläggning”. Vilken typ av handläggning man syftade på och vad som sedan kom ut av den förnyade undersökningen finns det inga uppgifter om.

För den intresserade är det frustrerande att se hur lite DI55 gjorde för att komma till klarhet med vad bilderna egentligen föreställde. Varför kontaktades aldrig fotografen? Hur resonerade man kring det faktum att inga Harrier-plan befann sig i luften när bilderna togs? Och hur mycket betydde det faktum att man redan från början låste sig vid att det som syntes på bilden var ett hemligt amerikanskt flygplan för resten av utredningen?

För mig som har sysslat med ufoundersökningar sedan 1970-talet är fotografen nästan alltid nyckeln till frågan om vad en bild egentligen föreställer. Ofta visar det sig att bilden är antingen en förfalskning eller föreställer ett känt föremål fotograferat under ovanliga omständigheter.

I fallet med de skotska bilderna lyckades DI55 bara med att skapa nya dimridåer.