Om ni såg Skavlan i fredags (23/10) så kanske ni hörde Jon Ronson berätta om hur de hemligaste delarna av den amerikanska underrättelsetjänsten försökte skapa en armé där soldaterna skulle ha förmågor långt utöver de vanliga AK 47:orna.

Och kanske studsade ni till hemma i tevesoffan när Jon Robson berättade om hur man skulle försöka stirra getter till döds.

Året var 1979 och drömmen att skapa en grupp militären som skulle gå under namnet First Earth Batallion. Ni kan se en bild ur bataljonens manual från Ronsons bok här ovan. Bataljonens uppdrag i strid skilde sig något från dem vi normalt förknippar med beväpnade män i kakikläder.

För lyssna på det här:

Soldaterna skulle möta sina fiender med lammungar i famnen och med ”tindrande ögon” ge fienden en kram. Om detta inte skulle förmå fienden att lägga ned vapnen hade man högtalare inmonterade i uniformerna men också utanpå stridsfordonen. Ur högtalarna skulle olika låtar med psykedelisk musik spelas på högsta volym för att lamslå de fientliga soldaterna om lammungarna inte hade övertygat.

Om nu inte ens detta skulle förmå fienden att ge upp var det dags att plocka fram ”psykoelektronvapnet” ur vilket positiv energi kunde riktas mot soldaterna. Exakt hur detta vapen skulle tänkas fungera är det nog ingen som vet eftersom det av allt att döma aldrig har konstruerats.

Skulle inte ens dessa ovanliga vapen uppnå önskat resultat fick de lammbärande, Jimi Hendrix-spelande, energiskjutande First Battalion-soldaterna dra fram sina handeldvapen och göra det soldater i alla tider gjort. Döda fienden.

Jag läste Jon Ronsons bok några år efter det att den kommit ut 2004. Och hade den inte varit så välundersökt så skulle man kanske kunna ta den som ett skämt eller i bästa fall ett stycke science fiction. Här hittar man generalmajor Albert Stubblebine III som gång på gång försökte gå rakt igenom sin vägg på kontoret i Arlington. Eftersom våra kroppar består av atomer och dessa atomer till största delen består av tomrum så borde det vara fullt möjligt för kroppen att passera igen en vägg som ju även den till största delen bestod av tomrum. Menade generalmajoren.

Men trots att Albert Stubblebine III försökte och försökte så lyckades han aldrig. Väggen stod där den stod och generalmajoren fick allt ondare i näsan. Kanske hade han missat fysiklektionen som säger att tomrummet genomströmmas av krafter som trots allt håller samman atomerna och som ser till att tomrummet (för det finns där) inte får oss alla att falla sönder i – just atomer.

I Ronsons underhållande – och skrämmande – bok hittar vi också Guy Savelli, en av soldaterna i First Earth Batallion. Savelli var av allt att döma gruppens främste getstirrare. När Jon Ronson träffade Savelli i hans hem berättade denne att verkligen stirrat på en get tills den dog. Alltså, geten hade dött eftersom Savelli hade stirrat på den.

När Ronson frågade om Savelli fortfarande hade kvar dessa krafter så stoppade denne in ett videoband och rullade upp en makaber scen. Två till synes frisk hamstrar rusade omkring och gjorde det hamstrar brukar göra. Efter en stund stannar den ena till och verkar närmast paralyserad. Några minuter senare faller den omkull och blir liggande med fötterna i vädret. Stendöd.

-    Jag stirrade på den i tre dagar, berättade Savelli.

Men det hände också att soldaterna slog ihjäl getterna med bara händerna. Bara för att vara säker.

Nu vet jag inget om hur den stackars hamstern verkligen dog men klart är att dessa den nya tidens soldater verklige tränade på att stirra ihjäl getter. Om någon, förutom Guy Savelli, verkligen lyckades döda en av dem är oklart. Men själva tanken att detta skulle vara möjligt känns främmande för en civilist.

Någon kanske kommer att tänka på hur vissa kulturer uttalat förbannelser om människor inom den egna gruppen och på det sättet försöka få dem att dö. Efter vad jag förstår är detta fullt möjligt så länge som den som utsätts för förbannelsen verklige tror att den kan fungera. Rädsla kan få folk att sluta äta, bli sjuka och i extremfallet dö. Tro kan göra människor sjuka – och i en del fall friska.

Men en get? Eller en hamster som knappast kan var medveten om vad som pågår i den del av verkligheten som vi människor bebor. Kan de dö bara för att en människa vill det?

Oavsett vad man tror om de fenomen som beskrivs i boken så lär man sig en sak: I ett slutet samhälle eller i en grupp där få har insyn kan de mest knepiga saker inträffa – och de tillåts också inträffa. Världsbilden kan förvrängas relativt snabbt, allt beroende på hur stark ledaren av gruppen är. När gruppen väl tror på ett gemensamt mål är vägen dit inte längre ett problem. Bättre grogrund än en militär organisation är nog svår att hitta.

Sekter är väl det yttersta beviset på hur tankar som aldrig skulle accepteras av samhället i stort kan få fäste: Korpelasekten där medlemmarna väntade på den från himlen ankommande Silverarken, Folkets tempel där hundratals amerikaner trodde sig vara med om att bygga upp ett nytt samhälle i Guyana (men istället mötte döden) eller Jehovas vittnen som länge lyckades få sina medlemmar att tro att jordens undergång kunde tidsbestämmas till ett år mycket nära dig,

Slutna sällskap har en tendens att bortse från kritik, tillmäta ledaren egenskaper som han eller hon inte har och att se på omvärlden som något ont som måste bekämpas. I en militär organisationen kan detta få förödande resultat.

Läs boken. Den är intressant, spännande och otrolig. Men uppenbarligen sann.

Nu blir ”The men who stare at goats” film med George Clooney, Ewan McGregor, Jeff Bridges och Kevin Spacey. Inte illa. Bara att hoppas att inga getter eller hamstrar skadades under inspelningen.