Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Clas Svahn bloggar om märkligheter

Inte ett ljud – den här gången heller

Kepler452b

Inte ett ljud. Den här gången heller. ET vägrar att ge sig till känna. Förhoppningen om att få höra ett livstecken från planeten Kepler-452b spred sig som en löpeld sedan några av nätets mera sensationsinriktade sajter konstaterat att den stjärna som planeten cirklar kring (i solsystemet KIC 8462852) ibland doldes av något som verkade konstruerat – kanske byggt av någon okänd civilisation.

Nu var teorin i sig illa underbyggd. En ren gissning om vi ska vara ärliga. Men det faktum att stjärnan faktiskt såg ut att förändra sin ljusstyrka på ett sätt som inte riktigt gick att förstå tog ett fast grepp om tankarna hos dem som gärna vill se ett ja som svaret på frågan: Har vi sällskap där ute?

Och det har vi nog, i alla fall om ni frågar mig. Eller som den erfarne SETI-jägaren Seth Shostak säger i en intervju med CNN:

– Uppskattningsvis finns det biljoner planeter bara i vår galax. Och vi kan se 100 miljarder galaxer. Sedan tror astronomerna att en av tio stjärnor har planeter med möjlighet till liv. Det är en hel del.

Och det är det ju. Men Kepler-452b, som ligger nästan 1.500 ljusår ifrån vår jord, verkar kunna avföras från den listan. Shostaks SETI-institut har riktat sina radioteleskop mot planeten i förhoppningen att uppfatta några tecken på intelligenta signaler under de två veckor man har lyssnat. Men inte ett pip.

Trots det finns det ingen anledning att ge upp. Kepler-452b har beskrivits som jordens äldre kusin med många likheter med vår planet, visserligen 60 procent större men placerad på det avstånd från sin sol som vi tror är en förutsättning för intelligent liv som vi känner det. Och det finns säkert många, många fler planeter som Kepler-452b kvar att upptäcka.

Om vi nöjer oss med att hitta liv i någon form så vet vi att chanserna ökar ordentligt med tanke på hur tåligt livet är. Liv i form av bakterier har hittats i heta källor, i berggrunden, i rymdens vakuum (björndjur som liftat med en rysk raket) och i havsdjupens kalla mörker.

Det finns ingen anledning att tro att situationen skulle vara annorlunda på andra håll i kosmos.

Liv har en fantastisk förmåga att anpassa och föröka sig. Det är så anpassningsbart att det vore ett fullständigt osannolikt mirakel om vi skulle vara det enda beviset på livets vilja att överleva.

Fotnot: Illustrationen ovan är hämtad från Nasas webbplats.