Fettstriden lämnar ätarna i sticket

Skrivet av Jens Linder 10:34, 24 mars 2009 i kategori Trender, Uppsnappat

Det pågår en rejäl strid om kosthållningen i Sverige just nu. Och det duggar tätt mellan nyheter och inlägg som håller igång debatten. Dansk fettskatt , rapports rapportering om dieter och kritik av denna är några av de senaste tillskotten.

I grunden står striden om hur proportionerna i vår kost bör vara mellan protein, fett och kolhydrater. En annan brännande fråga är om mättat fett är nyttigt eller farligt.

På ena sidan står ivrare för lågkolhydratkosten LCHF, exempelvis läkaren Annika Dahlqvist. Dieten är lik men inte identisk med Atkinsdieten.

På andra sidan mängder med dietister, professorer, livsmedelsverket, Stephan Rössner, och friskvårdare som står för en fettsnålare diet. I mitten, fast ändå närmare LCHF, vandrar GI-förespråkarna och Paulun med flera.

Just nu går det bra för LCHF-arna. Deras böcker seglar upp på topplistorna och många människor provar dieten. Deras budskap att man kan äta sig mätt på fett och protein och samtidigt gå ner i vikt har fått många att prova dieten, och jag har hört ett stort antal positiva vittnesmål.

Ingen, jag upprepar, ingen kan med säkerhet veta den slutgiltiga sanningen om vilken kost som är bäst. Det finns ännu inte tillräckliga jämförande undersökningar som ger besked. Den dominerande kostsynen, som rått sedan 1970-talet, är inte tillräckligt utredd, inte heller LCHF.
Jag tycker att den hätska tonen i debatten är av ondo. Attacker på LCHF understundom är pinsamma. Det antyds att förespråkarna är knäppa, att dieten inte vilar på ”sunt förnuft” (se över lag upp för detta argument, som ju alltid är baserad på… just det, ingenting) och att Robert Atkins skulle ha varit något slags girig skurk eller manipulativ sektledare, att han var fet när han dog och andra felaktigheter.

Atkins var en hjärtläkare som influerades av de lågkolhydratråd han fann hos det amerikanska läkarförbundet, en inriktning som även bantningens anfader William Banting praktiserade i slutet av 1800-talet. I grunden är det samma kost som ett flertal naturfolk  tillämpat i årtusenden, vanlig bland våra samlande och jagande förfäder.
Med detta inte sagt att LCHF är överlägsen. Det återstår att se om dieten är positiv på en stor massa människor och på lång sikt. Men faktum är folk har anammat Atikinsdieten sedan 1970-talet och att LCHF nu sprider sig allt mer.
Somliga undersökningar tyder på att lågkolhydratkost ger långvarig viktminskning och har en bra verkan på till exempel blodfetter, blodtryck och diabetes. Andra undersökningar är mindra gynnsamma. Men det verkar onekligen saknas en riktigt lång och omfattande studie. Tills vidare bör LCHF och Atkins diet tas på allvar, varken baktalas med luddiga insinuationer eller tigas ihjäl. Det är ovärdigt i en seriös debatt.

Bland LCHFare finns ibland en hård och oförsonlig ton, som utmålar motståndarna som konspiratörer och lögnare. På båda sidor verkar man ofta mer intresserade av att försvara sin position än att diskutera sakfrågan.

För några veckor sedan kom förresten en undersökning om olika dieter. I mitt tycke missförstods resultatet av många massmedia.
I en amerikansk undersökning hade man jämfört olika kostregimer med skilda proportioner mellan kolhydrater, fett och protein. Men LCHF – som alltså förespråkar väldigt lite kolhydrater och mycket fett – var inte representerad. DN:s Karin Bojs var en av få att ha integritet och klarsyn att påpeka detta (hon har också tidigare kommenterat frågetällningen.
Men budskapet som klingade ut i stora delar av media var: alla dieter är lika dåliga. En slapp analys. Att uttala sig om LCHF eller dess föregångare Atkinsmetoden på grund av denna undersökning är alltså också absurt.
Både Livsmedelsverket och Socialstyrelsen arbetar med nya kostråd. Låt oss se om de har modet att göra sakliga och opartiska bedömningar. Låt oss också hoppas att debatten blir mindre hätsk och mer upplysande. Som den nu förs lämnar den ofta den undrande ätaren i sticket.

 ***

 

En fettmolekyl – skurk eller vän?

Var och en kan studera  litteratur och inlägg för att själva försöka ta ställning.

Här är lite lästips.
Doktor Dahlqvists och Airams LCHF-Kokbok (Optimal förlag) av Annika Dahlqvist och Maria Höglund. 2009.

Doktor Dahlqvists guide till bättre hälsa och viktkontroll (Optimal förlag) av Annika Dahlqvist. 2008.

Smörstekt: läckra recept för lågkolhydratkosten LCHF (Bilda förlag) av Gun-Marie Nachtnebel. 2008.

Atkinsdieten: Kokboken (Forum) av Robert C. Atikins. 2005.

Gå ner i vikt: välj bland 75 olika dieter (Prisma) av Judith C Rodriguez. 2009.

Bantningsbluffen (Lind & Co) Av Anna-Britta Ståhl. 2006.

Fetma: från gen- till samhällspåverkan (Studentlitteratur) av Stephan Rössner och Anna-Karin Lindroos. 2007.

 

Här är lite nättips.

Livsmedelsverkets syn på lågkolhydratkost och mättat fett.

Nutrionistföreningens blogg i ämnet.

Stephan Rössner uttalar sig om dieter.

Här kan man läsa min recension av ”De hungriga åren” som handlar om en författares möte med Atkins och hans diet.

Dr Dahlqvists blogg finner ni här.

Sveriges i konsumenter i samverkan uttalar sig om saken.

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

Instämmer med föregående om att det är skönt att se balanserade inlägg i den här debatten. Fundamentalismen är vida spridd och dr Dahlqvist är inte den enda som har satt sin ”heder” på spel. Att en utpräglad LCHF-grupp saknades i den aktuella studien tycker jag inte förbises (åtminstone inte i medicinska kretsar, jag är själv läkare). Däremot finns det inte så stor anledning att tro att en sådan grupp skulle avvika särskilt mycket heller, åtminstone inte vad gäller studiens huvudparametrar. Energi in ska vara energi ut för att vikten ska vara stabil, helt enkelt. Att vi inom vården fortfarande rekommenderar tallriksmodellen beror delvis också på att den i större utsträckning än LCHF-kost ger bra intag av vitaminer och spårämnen. Allt är inte kolhydrater eller fett – vilket ofta verkar glömmas bort.

Matundersökningar och studier om naturlig mat finns iofs om vi beaktar vad Weston Price, Staffan Lindeberg, mfl som studerat naturmänniskor skrivit.
Man kan väl säga att om naturmänniskor saknar övervikt och många av de sjukdommar som vi i den civiliserade världen drabbas av borde man kunna dra vissa slutsatser. Här finns en lång historia av ätande som har pågått mycket länge.
Kanske är det för enkelt för att vi skall kunna acceptera svaret.
Lästips:
Lars Wilsson
Staffan Lindeberg
Lorain Cordain
Barry Sears
Mats-Eric Nilsson
Peter Wilhelmsson

Mycket bra skrivet. Det är sorgligt att båda sidor har svårigheter att argumentera på en helt vetenskaplig nivå och att det blundas så förskräckligt för de bra studier som redan är gjorda. Det har gått för stor personlig prestige i det hela. En oberoende undersökning av det vetenskapliga materialet av utomstående skickliga vetenskapsmän vore önskvärt. Tom hjärt och lungfonden ställer sig frågande till det vetenskapliga läget medans många av debattörerna är tvärsäkra på att att fett är det mest hemska och hälsofarliga man kan äta till att det är allena saliggörande och botar alla medicinska åkommor.

I Dagens Medicin nr 13/25 mars 2009, hävdar en barnläkare på KS, att den aktuella studien visade att alla dieter är likvärdiga och att det enda svaret är att man ska äta färre kalorier. Hon beskriver också att hon har 150 kilo tunga tonåringar som patienter. Hennes rubrik var: ”Äntligen fick vi rätt vi som trodde på tallriksmodellen”.
Jag hävdar inte att vi som återfått vår hälsa och gått ner i vikt med hjälp av LCHF alltid är balanserade och nyanserade, när vi berättar om våra upplevelser. Men jag ser det inte som särskilt anmärkningsvärt. Vi vet att samhällets officiella kostråd inte hjälper oss. Min läkare säger att hon ”inte ens med hjälp av medicin” hade kunnat få ner mitt blodsocker och mina blodfetter så radikalt, som jag lyckats, med hjälp av fet och kolhydratfattig mat. Hon tror inte på metoden men råder mig att fortsätta. ”Det går ju så bra”. Min diabetessköterska säger att hon ”enligt lag” är förbjuden att stötta mig med något annat än råd baserade på tallriksmodellen.

Man måste inte tro på LCHF, men jag blir arg när folk säger att det är livsfarligt, när det inte finns några som helst belägg för det.
Det har kanske inte gjorts så många vetenskapliga studier som arkiverats och godkänts, men läkare möter ju DAGLIGEN patienter som sänkt sina blodtryck, blivit av med sin diabetes/sänkt blodsockret, fått lägre kolesterol mm. Borde inte åtminstone fler sjuka personer vilja testa? Jag själv har blivit botad av LCHF. Jag hade crohns sjukdom/ulcerös kolit (kronisk mag-/tarmsjukdom) och vestibulit (kronisk smärta), vilket jag fått höra att jag skulle få leva med resten av livet. Dessutom VET man ju alla negativa effekter som socker ger. Bl.a. cancer, diabetes, ögonsjukdomar och mycket mer. Just sådana sjukdomar som ständigt ökar, i takt med att vi äter allt mer socker.
Socker är lika vanebildande som heroin. Detta stoppar vi i våra barn från spädbarnsålder. Sedan förvånas vi över deras överaktivitet och koncentrationssvårigheter. Dags att vakna!

Bra skrivet Jens! Det trista med debatten att den fokuserar mer på proportionerne istället för kvalitén på maten. Propagandan för de skadliga margarinerna blir allt mer aggresiv med SLVs goda minne medan naturlig mat som smör och grädde smutskastas. Fortsätt skriv om riktig mat, gillar dina recept skarpt.
Tina

Kul! En väldigt neutral och insiktsfull artikel i ett infekterat ämne.

Imponerande bra och opartisk analys av den kostdebatt som pågår. Du är ett föredöme för andra journalister!

Tack Jens Linder för en nyktert inlägg i den lite infekterade debatten om vílken kost som är bäst för människan.
Jag har ibland lite svårt att förstå den hätska stämmningen och smutskastningen av den andras sidans matval. Det verkar mer handla om vem som har rätt än vad vi faktisk mår bra av. Jag tror absolut att den utimala fördelningen mellan råvarorna skiljer sig från människa till människa och den ni läser i bloggen är min. För nästa person kan den se annorlunda ut men det innebär inte att min är mindre rätt för det.
Anekdotiska bevis är inte mycket värt i forskarvärlden men mina 54 förlorade kilon och en total likgiltighet inför socker smäller rätt högt i min egen lilla värld.

Mycket bra sammanfattning av läget just nu tycker även jag!
Tyvärr är det ju så att vi alla kommer ikläm när vetenskapen inte kan bestämma sig och därför måste var och en ta ställning efter mödosamt insamlande av information vilket inte är allom givet…
Har en kompis som såg Rapportinslaget och trodde nu allt var ”klart” när det gäller att det mättade fettet är farligt, tråkigt när inte media sköter sig som de ska :-(
Sedan det här med att lämna ätarna ”i sticket”, det upplever även jag som äter LCHF på ett annat sätt: tänk om det fanns lite mer lunch/middagsalternativ för oss ute i samhället. Trots att allt tyder på att vi är rätt många vid det här laget finns det inga anpassningar av några menyer för vår skull utan man får alltid vara den som är udda som ska ha den där ”konstiga” maten. I SJ:s bistron t ex finns i princip ingenting att äta för en LCHFare. Så där hoppas jag mycket på er kockar framöver!

  1 2
Senare inlägg Tidigare inlägg