Kokbok för vampyrälskare

Vurmen för vampyrer, genom böcker och filmer som Twilight och New Moon samt teverserien True Blood, tycks aldrig sina. Och jag har till min förvåning upptäckt att jag själv gillar de charmiga blodsugarna.

Så kommer exempelvis en kokbok i genren nu i veckan. Den här kanadensisk och heter ”Love at First Bite: The Unofficial Twilight Cookbook” och är skriven av Gina Meyers. The Vancouver Sun berättar att den innehåller rätter som varulvskrubb (Werewolf Chow); den första kärlekens chokladmousse och Edwards Cornflakeskyckling.

Bokens ges ut i samma veva som den tredje Twilight-filmen Eclipse som har premiär idag i Nordamerika.

För vampyrälskare utan gränser kan jag också berätta att drycken True Blood – samt andra prylar relaterade till Sookie, Bill, Eric och Sam – ska börja säljas i Sverige. Det är bloggen bokomaten som upplyst mig. Allvarlig krimskramsvarning utfärdas.

Själv håller jag mig till blodpudding. Den bästa i år införskaffades på Bondens matbod i Hötorgshallen i Stockholm och intogs med knaperstekt bacon, apelsin, vitkål och rårrörda lingon.

Bläckfisk – tunt, tunt skuren

När jag var på matmässa i Barcelona i våras, provade vi en underbart enkel kreation: carpaccio på bläckfisk. Som jag förstod det var det inlagd bläckfisk som skivats enormt tunt och garnerats med lite grönsaker och bedroppats med olja. Mmmm, det var mycket läckert. Är det någon som vet om detta är vanligt och hur man går till väga mer i detalj.

Så här såg det ut i alla fall.

Ni som provar att laga til bläckfisk i sommar kan väl höra av er, jag vill gärna ha lite tips på hur ni går till väga. Själv kan jag bidra med ett gammal favoritrecept, som jag modifierat lite sedan det publicerades i min kokbok ”Fredagsmys”:

 

Pulpo a la granadina

Det finns många olika bläckfiskar här i världen: calamares
(tioarmad), chipirones (minibläckfiskar), pulpo (åttaarmad),
sepia (sjuarmad) eller choco (tioarmad). I
grunden har de alla samma sega tuggiga kött och kan
användas i stort sett på samma vis. Olika bläckfisksorter
säljs frysta i Sverige i asiatiska affärer, i saluhallar
eller i välsorterade fiskaffärer.

4 småportioner

300 g pulpobläckfisk, sepia
eller annan bläckfisk
1 liter vatten
2 tsk salt
1 lagerblad
2 gröna paprikor
2 msk matolja
1 silverlök

Marinad:


5 vitlöksklyftor


saften från 1 citron


1 msk rödvinsvinäger (eller sherryvinäger)
1 msk finhackad persilja
1 tsk salt
3–4 msk olivolja

1. Koka upp vatten, salt och lagerblad. Lägg i bläckfisken
hel och fiska upp den igen efter någon minut.
Låt ånga av lite. Upprepa denna procedur två gånger
till i samma vatten (det gör att skinnet blir lättare att
skala). Lägg ner fisken i vattnet en fjärde gång och
låt den sjuda under lock i cirka 1 timme.
2. Under tiden, värm ugnen till 250 grader. Dela paprikorna
på hälften och ta bort kärnorna. Smörj in
paprikahalvorna med matoljan, lägg dem i en ugnsfast
form och rosta dem i ugnen i 25–30 minuter. Låt
dem sedan svalna en aning, skala dem och kasta bort
skalen.
3. När bläckfisken kokat i 1 timme, fiska upp den och
låt den svalna en aning. Skala sedan bort det tunna
genomskinliga skinnet.
4. Skär bläckfisken och paprikorna i halvcentimeter
tjocka strimlor. Skiva silverlöken fint.
5. Finhacka vitlöken och blanda med resten av ingredienserna
till marinaden. Rör om noga.
6. Lägg ner bläckfisk, paprika och lök i marinaden. Låt
stå i kylskåp och dra i 2 timmar. Detta är viktigt, annars
blir det inte alls lika gott.
7. Servera kall.

 

 

Matrobotarna tar över!

Jag har tidigare berättat om robotar och mat. Först var det en tredimensionell skrivare, en fabber, som genom att foga lager på lager av flytande material kunde skapa uppenbarelser i allt möjligt: choklad, mjukost, lim och silikon. Och varför inte spettekakesmet, gäddmousseline eller Kalles kaviar?

Sedan handlade det som att .att svensk sjukvårdspersonal ska avlastas genom att ett slags rullande robotar ska transportera mat och annat i korridorerna. Redan tidigare har det skapats robotar som kan smaka och identifiera både mat och dryck (bland annat ost och vin), men även uttagsautomater för snabbmat.

Nu har man arbetat fram en diet-robot som kan kan stödja dem som vill gå ner i vikt. En artificiell vikt-coach som man ska prata med varje dag. Men frågan är när mekaniseringen verkligen slår igenom. Utlovade robotiseringar har kommit av sig förr.

 

 

Enkelhetens helg

Midsommar är ölets, snapsens och de enkla råvarornas tid. Vad härligt med en helg där maten är god, men inte tar för mycket tid.
Apropå öl så måste jag berätta att jag för en tid sedan träffade jag sympatiske och kunnige Garrett Oliver, bryggmästare på Brooklyn Brewery i New York, tillsammans med andra matjournalister.
Det var på Mathias Dahlgren Matbaren. Och det var en väldigt spännande och lärorik lunch. Maten och ölet matchade varann fantastiskt. Ett plus ett blev mer än två, om man får vara så klyschig.
En av många fina kombinationer var Brooklyn Sorachi Ace, ett spännande öl bryggt med en ovanlig japansk humle, Sorachi, parades med ångade knyten med rotiserad gris och en sirapssöt och pepprig sås och grönsaker och svål med knapriga konsistenser. En av de mest fantasifulla mat- och dryckmöten jag varit med om.
En kombo som man själv kan efterlikna hemma var matjessill (som gissningsvis hade lagrats extra länge på burk) som åts med Ölet Brooklyn Local 1. Ett öl som tillverkats med champagne-metoden. Det vill säga med en efterjäsning  på flaska. Så finstämt och sommarhärligt. Kanske ett midsommartips?
Förresten, en liten detalj inför midsommaraftonens matjessillsätning: låt gräddfilen rinna av någon timme i pappersfilter så får den en extra krämighet. Var också noga med att det är frilandsodlad gräslök ni skaffar. Den på kruka håller inte måttet. När maten är enkel ska man vara extra noga med detaljerna.

Glad midsommar

Fantastiska färskostbollar

I butiker som säljer orientalisk mat finner man ibland glasburkar med färskostbollar i olja. Det är fantastiska skapelser: mjuka, krämiga och lite sträva i konsistensen. De kan vara från Bulgarien eller även från länder i Mellanöstern. Ibland är de gjorda på komjölk, ibland på fårmjölk. Somliga är smaksatta med någon krydda, till exemepel timjan. Men jag brukar nappa åt mig de neutrala och smaksätta dem själva. Det är enkelt att låta bollarna rinna av i ett durkslag och sedan lägga upp dem på ett litet fat och strö över torkade chiliflingar, svartpeppar och kanske lite salt. Så har man ett fint tillbehör på vilken buffé som helst.

 

 

Tändvätska – för och emot

Då och då hör man att tändvätska är en styggelse vid grillning. Det skulle sätta en – obehaglig och oönskad – smak på maten sägs det. Men jag undrar om det inte är en faktoid. Jag har aldrig smakat på grillmat som haft aromer av tändvätska. Och, som en av mina naturvetenskapligt skolade vänner påpekade en gång, innan man lägger på det som ska grillas, borde tändvätskan ha förbränts flera gånger om.

Vad säger ni, kära läsekrets, har ni några åsikter i frågan. Använd gärna kommentarfunktionen nedan!

Grillat är godast, men se upp!

Det är skoj att grilla, men mycket kan gå fel. Jag minns när lagade en rätt för DNs webbteve och brände handen. Inte kul. Så var försiktiga framme vid grillen gott folk!

En stor risk är att man använder fel typ av vätska vid eldningen. Det är förstås tändvätska som är det enda rätta, inte t-sprit eller liknande!

Förr om åren, har jag för mig, hade endast t-sprit den röda färgen, som liksom signalerade försiktighet med sin stopp-röda kulör. Nu ser jag att en tillverkare har paketerat sin tändvätska i röd flaska. Det var verkligen inte smart.

Så var riktigt försiktiga, och titta på flaskan en extra gång innan ni tänder grillen.

För övrigt vill jag bidra med några länkar som grillning. Här finner man en intressant och kunnig artikel om marinering av LIsa Förare Winbladh.

Här får ni mitt recept på grillad oxbringa

Här lite basfakta om BBQ från BBC.

Och kolla gärna in Jonas Borssén, en av våra absolut bästa grillkockar. Här ett läckert recept från hans penna.

Vattenmelon & skinka

Visst är vattenmelonerna fina just nu? Vi köper flera stycken i veckan och de är just så där saftiga att de precis håller ihop. Här ett klassiskt recept, skinka och melon, som jag modifierat lite grann. Det är taget ur min nyutkomna kokbok ”Made in Sweden” (Bonnierfakta).


4 portioner

500 g torkad skinka i strimlor
1/2 vattenmelon
1 finhackad röd eller rökt chili
2 msk olivolja
eller kallpressad rapsolja
lite havssalt
svartpeppar ur kvarn

1. Dela melonen i klyftor och gröp ur kärnhuset. Skär bort skalet på varje klyfta. Ta bort så många kärnor det går utan att klyftan går sönder. Pilla ut dem med en liten gaffel eller bakänden av en kaffesked.
2. Blanda chilin med skinkan och oljan. Krydda med salt och peppar. Smaka av. Låt gärna stå och dra en stund.
3. Servera skinkan och melonen tillsammans. Bondbröd och olivolja passar bra till.

Fler prylar till köken (the horror, the horror)

I framtiden kommer man att kunna köpa ännu fler jobbiga och onödiga hushållsmaskiner, tycks det. New York Times rapporterar att ugnar som styrs av halvfabrikatens streckkoder snart är här, likaså mikrougnar med specialprogram för olika typer av mat. Man ska inte behöva räkna ut något själv, utan bara trycka in ett detaljdesingat programnummer. Dessutom berättas om särskilda panini-brödrostar och maskiner för egg muffin – en amerikanska frukosträtt, typ en rostad macka med ägg.

Lustigt nog sker detta samtidigt som många människor intresserar sig allt mer för gamla hantverkstekniker som surdegsbakning och korvmakning. Framtiden är än mer segregerad tycks det. Å ena sidan de som lagar, å andra sidan de som trycker på knappar och betalar dyrt för halvfabrikat.

Atkins återkomst?

Atkins är tillbaks, rapporterar British Baker magazine och kan berätta att 200 000 pund har satsats av bolaget Atkins Nutritionals för att lansera lågkolhydratprodukter i Storbritannien. Till lågkolhydratarnas glädje och motståndarnas ilska.

Robert Atkins som dog 2003 (men inte som det påståtts av övervikt) hävdade att västvärldens ökade fetma beror på en överkonsumtion av kolhydrater, bland annat i form av ris, potatis, pommes frites, bröd och pasta. Han var föregångare till low-carb och LCHF, och misstänkliggjordes av många, inte minst av tillverkare av kolydratrika produkter.
De senaste årens ökande intresse för lågkolhydratkost är förstås förklaringen till kampanjen. En ny reviderad Atkinsbok ska också ges ut.

I Sverige fortsätter diskussionerna om olika dieter intensivare än någonsin. Intressant var den genanalys som Anna Bratt skrev om i DN Söndag häromsistens. Kolla in den.