Skrivet av
Jens Linder 07:00, 30 november 2010 i kategori Provsmakat, Råvaror
En dag för några veckor sedan tog, som man säger, hjärtat ett litet glädeskutt. Där i butkens frysdisk, bredvid hallon, blåbär, jordgubbar, hjortron och lingon, låg plötsligt flera paket med frysta vinbär, några med svarta, några med röda. Klang- och jubeltid! Sedan dess har jag köpt dem flera gånger. Att få lite inkapslad sensommar när man är omgiven av november, är inte så dumt.
Dels äter jag dem i badet ur en liten skål, halvfrysta. En fantastisk njutning. Dels bakar jag med dem eller mixar dem till olika fruktdrinkar. Häromkvällen blandade jag röda vinbär, råsocker, tjock yoghurt och inlagda persikor och mixade till en tjock smoothie. Mina söner visade sitt gillande genom att sörpla i sig dem genom sugrör och grymta gillande. Proportionerna skrev jag tyvärr inte upp. Men de som vill prova får gärna återkomma och säga vad de tyckte och hur de gjorde.
För övrigt har jag tidiga och starka barndomsminnen av vinbär. Jag och min syster fick plocka av mormors bärbuskar. De svarta minns jag som på gränsen till njutbara för ett barn. Den höga beskan störde, men syran och aromerna lockade (även om jag inte kunde analysera det på det viset då), de röda var ofta hejdlöst sura, så att gommen blev chokad. Men ändå fortsatte man att äta dem.
I år var jag lite sen med att plocka de sista svart vinbären från sina buskar och de allra allra sista var exremt mogna, nästan övermogna. Men vilken smak. Nästa år är det jag som skördar sent och fryser in. De smakade som ett slags krusbär fast med mer smakmässigt djup.
Skrivet av
Jens Linder 01:00, 28 november 2010 i kategori På krogen, Uppsnappat
För en tid sedan bloggade jag om pizza efter ett reportage i DN söndag om samma ämne. Och fick en massa kommentarer om goda och bisarra varianter. Pizzadeg med smält grisfett i (mums), dessertpizza på dinkelmjöl med färskost, röda vinbär och vit choklad, pizza med pommes frites, skelleftepizzan Calskrove med dubbelburgare och pommes frites som bakas in i pizza. I Knutby lär man kunna få pizzainbakad plankstek (kan någon bekräfta det?).
En vän berättar det kanske mest aparta: att hon såg, men inte smakade en julpizza i Nyköping med köttbullar, rödbetssallad, skinka och (hör och häpna, gott folk) sill! Har någon provat? Berätta!
Under arbetet med Grön pizza special
Skrivet av
Jens Linder 07:00, 26 november 2010 i kategori Råvaror
Under en resa till Chili köpte jag några svarta torkade majskolvar, och de ligger fortfarande kvar i kökets latjolajbanlåda. Jag har försökt få veta vad man gör med dem. Ett spår är en fermenterad dryck som heter chicha. Men jag skulle nog vilja få fler tips på något mer. Jag vet inte ens om det är popcornmajs eller kokmajs, om ni förstår vad jag menar. Kan någon tipsa mig? Den är visst vanlig i Chile och Peru, denna svarta sorts majs.
Jo, jag fann en spännande Indian-legend också.
Skrivet av
Jens Linder 00:00, 23 november 2010 i kategori I säsong, Recept
Jag är galen i grapefrukt. En vacker dag kommer forskare säkert att finna något slags grapefruktreceptor i somliga människors njutningscentra. Det är jag säker på. Och jag är en av dessa individer. Jag blir uppiggad bara av tanken på att sätta tänderna i en mogen men inte för mjukt exemplar av denna ädla citrusfrukt.
Jag har gjort otaliga recept med den, till exempel sashimi, ceviche, sallad med chili och sallad med böckling. Det ni!
Nyligen slängde jag ihop en sidosallad bestående av finchackad grön paprika, finhackad grön chili, strimlad spetskål (man kan använda vitkål eller savojkål eller rödkål) och utskurna filéer av en blodgrapefrukt. På det salt och olivolja bara. En liten bagatell som var uppfriskande till den köttgryta vi kalasade på.
Men jag vill ha recepttips. Vad lagar ni av era grapefrukter? Låt mig veta!
Den lilla salladen i vardande.
Skrivet av
Jens Linder 07:00, 22 november 2010 i kategori Provsmakat, Recept, Råvaror
Förresten, apropå gårdagens blogginlägg, ännu en minimal rätt man gör på någon minut är att tärna långlagrad hårdost, kanske cheddar, kanske svecia, och bara krydda med röksalt, flingsalt (inte för mycket) och svartpeppar. Fantastiskt gott.
Skrivet av
Jens Linder 08:00, 21 november 2010 i kategori Provsmakat, Uppsnappat
Ibland är det så enkelt att laga mat. Man har lite tur bara. Jag hade rester i kylen och ont om tid. Så jag lagade rester. Stekte på kycklingbitarna från dagen innan. Lagade en sallad av det jag fann i grönsakslådan. Rörde ihop tjock yoghurt med sellerisalt, svartpeppar och paprikapulver. Öppnade lite burkar med oliver, majs, kapris…
…skar upp bröd, satte fram smör och pålägg. Och sist kryddade jag fetaosten med lite sumak (en orientalisk krydda som jag använt här), svartpeppar och röksalt (som jag skrivit om här) och sedan ringlade jag över avokadoolja. Det blev så himla gott, i all enkelhet. (Det hade säkert funkat med en bra olivolja också).
Jag älskar dessa måltider, som vi i min släkt bara kallar för kvällsmat. Man tar det som finns, rester och annat och alla kan välja vad de gillar. Alla blir mätta och glada.
Gör man så en eller ett par gånger i veckan får man dessutom ner matkostnaderna en hel del, för att man slipper slänga en massa.
Apropå det så har lantmännen en kampanj för att vi ska använda våra rester. Kolla in den här. Ett bra initiativ.
Själv har jag skrivit om restmatlagning här, här och här.
Skrivet av
Jens Linder 07:00, 19 november 2010 i kategori Recept, Uppsnappat
Jag råkade snubbla över ett recept på antimateria, apropå gårdagens blogginlägg. Tyvärr har jag inte rätt uttrustning i mitt kök, men ni som har, sätt igång. Och meddela hur det gick.
Skrivet av
Jens Linder 10:30, 18 november 2010 i kategori Råvaror, Uppsnappat
Ni har väl hört nyheten tidigare i höst? Nu har man lyckats producera anti-materia. Och det var väl på tiden? Jag menar, man hade ju nästan tröttnat på den gamla vanliga materian som ligger och skräpar överallt.
Nåväl, nu när den äntligen här, antimaterian, undrar jag förstås: går den att äta? Och i så fall hur smakar den? För rätt mycken materia är ju ätbar, och än mer smakar något. Men hur är smaken av tvärtom?
Så jag får be forskarna vid kärnfysiklaboratoriet Cern utanför Genève i Schweiz att sända över lite antimateria. Gärna så fort som möjligt. Den kan tydligen inte förvaras i en vanlig bytta, utan måste hållas fast i ett slags fälla. Men sänd över hela klabbet, så lovar jag att provlaga guckan tills den blir god.
Jag funderar på att servera antimaterian med vitsås, gröna ärter, kryddpeppar och senap. Samt kokt potatis förstås. För visst borde de klassiska lutfisktillbehören passa. Förresten, när jag tänker närmare på saken, så är kanske antimaterian redan uppfunnen? Just i form av lutfisk. Den är ju så mild transparent och eterisk att den knappast existerar.
Fungerar inte lutfiskserveringen har jag ett annat alternativ: att bara droppa lite citron på och sluka antimaterian i ett nafs. För kanske är antimaterian som ett ostron som bara smakar rått och koncentrerat antimateriellt.
Och vad händer när man väl ätit denna motvallsmateria? Det finns tecken på att man skulle explodera, men jag tror att det är väl pessimistiskt. Möjligen får man lätta väderspänningar. Eller blir man antimateriell själv? Eller kanske antimaterialistisk? Det senare vore väl det värsta: då hotas ju hela den västerländska samhällsekonomin. Då blir det till att bevaka den subversiva antimaterian, eller kanske låta något storföretag patentera den. Även om den liksom inte finns, ska man väl kunna tjäna stålar på den?
Den kanske kan bli årets julklapp?
Iklädd specieilla skyddsglasögon, i väntan på antimaterian.
Skrivet av
Jens Linder 00:05, 14 november 2010 i kategori Trender, Uppsnappat
Idag presenterar jag pizzarecept i DN Söndag som jag hoppas att ni kommer att tycka om. Det var helt härligt jobb att göra. Familjen åt pizzabitar i dagar efteråt.
Jag minns förresten när jag åt pizza för första gången. Det var på 70-talet och jag och pappa gick till ett – i mina ögon – exotiskt ställe på Söder i Stockholm och intog denna fantastiska rätt. För mig var det kärlek vid första munsbiten. Då fanns det upp till ett dussin sorter att välja på i den lilla restaurangen. Jag tyckte det var helt otroligt.
Sedan dess har undertecknad förstås ätit en och annan pizza. Efter en hård arbetsperiod på Gotland festade jag om med en variant med oxfilé och bearnaisesås inne i Visby. Det var en rejäl besvikelse och jag har aldrig testat den modellen igen.
Runtom i världen vimlar det av pizzor, förstås. Det finns de mest bisarra varianter. I olika omgångar har det varit trendigt, framförallt i USA, att göra originella kombinationer: musslor och majonnäs (USA), bläckfisk och vitlök (Frankrike), krokodil och lime (Australien), ananas och räkor (Australien) och ärter (Brasilien). Sajten just-eat.co.uk berättar om en brittisk julpizza med kalkon och tranbärsås.
I Japan lägger man på torkad fisk, korvrullar, och ibland även hela hamburgare. Det senare lär även ha förekommit i Göteborg.
Pizza cone, strutpizza är det senaste anglosaxiska nyheten inom segmentet. Fyllningen hälls helt enkelt ner en gräddad degstrut som man lätt kan ta med sig och äta i flykten. Om någon vet var man kan äta en sådan här i Sverige får ni gärna tipsa. Inte för att jag har stora förhoppningar om att det ska vara så lyckat. Själva konsistensen och formen är ju halva poängen med pizza. Men jag ska inte döma någon mat oäten.
Så nu förstår ni nog att det är fritt fram för galenskap på detta område. Berätta gärna om era mest märkliga pizzor!
Till sist: Stephen Colbert, en av mina absoluta favoriter, kommentar pizza. Check it out.
The Colbert ReportMon – Thurs 11:30pm / 10:30cAlpha Dog of the Week – Domino’s Pizzawww.colbertnation.com
Colbert Report Full Episodes2010 ElectionMarch to Keep Fear Alive
Skrivet av
Jens Linder 12:17, 11 november 2010 i kategori I säsong, Provsmakat, Recept
Nu är det högsäsong för citrusfrukter. Apelsinerna, till exempel, börjar bli helt ljuvliga. Jag gör små sallader var och varannan dag. Tycker så mycket citrus som blandats med chili och vitlök. Mums.
Mina barn brukar pressa olika citrusfrukter och servera blandade, iskalla, svalkande juicer.
En variant gjordes häromdagen. Apelsin, grapefrukt och citron. Helt ljuvligt som den är, denna dryck.
Men jag provade även att blanda en del av citrusjuice med en del kolsyrat vatten och en del Southern comfort (Whiskey-likören ni vet). Det blev så gott kan jag intyga. Serverades med isbitar i höga glas.
Annars är min favoritdrink för tillfället lite gin, lite tonic water och mycket grapefruktjuice. En alkoholsvag men smakstark historia.
En annan härlig drink är Pisco sour, Chiles nationaldrink, skulle man kunna säga. Den görs på jättemånga olika vis. Man tar Pisco, ett druvdestillat och blandar med pressad citron (eller lime), socker, krossad eller hel is och ibland lite mineralvatten. Alldeles utsökt. Somliga har även i vispad äggvita för att göra den mildare och krämigare.
.jpg)
Mest kommenterade