Fårostsallad med chimichurri

Så här tenderar maten att bli lite tung och monoton i många hushåll. Den här salladen kan förhoppningsvis utgöra ett uppiggande inslag. Använd feta gjord på fårmjölk tycker jag. Då blir det mer riv i rätten. Chimichurri är en sås/marinad från Argentina och Uruguay som kan göras både på färska och torkade örter.

Fårostsallad med chimichurri

Den klassiska grekiska salladen kombineras med den argentinska heta örtsåsen chimichurri. Vill man kan man lägga på lite svarta oliver på salladen.

4 portioner

4 riktigt mogna tomater

1⁄2 gurka

3 schalottenlökar

200 g fetaost

dressingen:

1 msk torkad mald chili (red hot chilipeppar)

1 tsk torkad timjan

1 tsk torkad oregano

3 msk hett vatten

2 tsk finhackad vitlök

5 msk finhackad persilja

2 msk vinäger

1 dl solrosolja

1. Börja med dressingen. Blanda chili, timjan, oregano och hett vatten. Tillsätt vitlök och persilja och vinäger och sedan olja. Låt stå en stund så att smakerna förenas, gärna över natten.

2. Skär tomater och gurka i skivor eller mindre bitar. Skala och skiva löken i tunna skivor.

3. Häll dressingen i botten av en stor skål. Fördela tomat, gurka och lök.

4. Blanda runt så att dressingen täcker allt. Smula över fetaosten. Servera.

En grönskimrande krydda från Japan

Furikake är en japansk kryddblandning som spännande. Den kan göras på många vis och kan till exempel innehålla torkad fisk, sesamfrön, torkat sjögräs salt, socker och glutamat. Nu säljs sedan en tid en variant i en del vanliga matbutiker, bland annat i vi-butiker, i en liten flaska. Och den blandningen består av svarta och vita sesamfrön, norialger och torkade shisoblad. Jag tycker att den är helt fantastiskt.  Smaken är flack, rostad, lugn och mjuk. Här pratar vi fina nyanser och japansk renhet.

Traditionellt används furikake som riskrydda men jag tycker att den verkar passa till allt möjligt. Nu senast smaksatte jag rätt tråkiga äggnudlar med soja, mirin, risvinäger och furikake (ungefär lika mycket av allt). Det blev mycket gott, intygade de som åt. Jag har även tunnskivat jordärtskocka och rättika, och kryddat med denna vackra kryddblandning tillsammans med lite citron och mörk sesamolja. Smaskigt.

Snacksa på hårdost

Jag tröttnar aldrig på god hårdost. Eller visst kan jag blir less på någon särskild sort efter överkonsumtion, men då byter jag bara – från cheddar till Svecia, eller från präst till prima donna (en holländsk ost som är en av världens godaste enligt min gom) eller till Etorki (ännu en favorit, denna gång en fårost från franska Baskien).

Ofta göra jag egna dipp och äter osten istället för chips. Här ett litet tilltuggspett som kan inleda bättre middagar eller slöätas framför teven.

Ost- och baconspett med selleridipp

12 minispett

140 g bacon

100 g sveciaost eller annan god hårdost

1 gurka

12 stora urkärnade gröna oliver

12 cocktailpinnar eller små grillspett

1. Stek bacon i ugn på 200 grader i 10-12 minuter. Baconet ska ha fin färg och var halvknaprigt. Låt fettet rinna av (men spara det till någon annan rätt).

2. Skär osten i en centimeter tjocka kuber. Skala gurkan, halvera den på längden, gröp ur den och skär i centimetertjocka halvmånar. Skär baconet i småbitar av liknande storlek. 3. Trä upp gurka, bacon och ost och oliver på cocktailpinnar eller små grillspett.

Selleridipp

3 dl gräddfil eller tjock yoghurt

1 tsk sellerisalt

1 finhackad vitlöksklyfta

½ tsk torkad chili (red hot chili pepper)

svartpeppar ur kvarn

1–2 krm salt

1. Låt gräddfilen rinna av i kaffefilter eller silduk i minst 2 timmar innan serveringen.

2. Blanda den avrunna gräddfilen med sellerisalt, vitlök, chili, svartpeppar och salt. Smaka av och ställ i kylen.

Efterlysning: fläskbuljong

På dagen före julafton, när jag stod i köket och rörde i långkålen, kände jag att denna blev riktigt god först när skinkspadet kokat ner tillsammans med grönkålen och grädden. Då kom jag att tänka på att det inte finns någon fläskbuljong att köpa i butikerna. Eller hade jag missat det?

Jag kontaktade tillverkare, letade i butikerna, kollade nätet och frågade vänner. Men jag fick inget napp;  tyvärr verkar det inte finnas någon sådan produkt här i landet. Vid jul såg jag visserligen lite genomskinliga plastkorvar med färdigkokt skinkspad, men de visade sig innehålla endast mikroskopiska mängder kött. Resten var tillsatser.

På nätet såg jag sett att Knorr har en fläskbuljong i andra länder. Men här säljs den inte enligt företaget. Trist tycker jag, för fläskköttets lite friskare karaktär passar så bra i många maträtter. Ja, en av de godaste buljonger jag någonsin smakat var gjord både på kyckling, kalv, oxe och griskött.
Så, är det någon som har sett till buljong på svin i någon form, tipsa mig gärna. Och ni tillverkare, har ni  helt missat att fläskkött har blivit coolt, bland både matnördar och många andra?

Inälvor på tapeten (1): svinlever

I en ny serie blogginlägg skriver jag om inälvsmat, som ligger mig varm om hjärtat och börjar bli trendigt så smått. Till er som har innanmatsfobi, läs mina inlägg som terapi.

När jag bodde i studentkorridor i Uppsala var det lätt att få tag på inälvsmat på legendariska ICA väst, antagligen tack vare de många invandrarna i området. Det var en härlig tid. Jag brukade kalasa på njure nästan en gång i veckan. Det var också enormt billigt. Särskilt god var en sauté med citron och persilja från en gammal upplaga av Hemmets kokbok.

Men jag lagade och åt även gryta på hjärta och – inte minst – svinlever. Och jag menar att grisens lever har ett oförtjänt dåligt anseende. Visst den smakar mycket inälva*, men ska vi kritisera hallonet för att det smakar mycket hallon?

Jag tror att de är dags för en renässans för svinlever och andra intensivsmakande innanmat. När vi nu lärt oss att äta rikligt med chili, ingefära, vitlök, citrus och soja, finns det alla möjligheter att pimpa hard core-inälvorna med både heta, pikanta och syrliga ingredienser som balanserar inälvssmaken.

Prova detta. Salta skivor av rätt tunna skivor av grislever och smörstek dem rosa. Låt dem vila och gör en dressing av salt, lime, vitlök, chili och ingefära, lite japansk soja, lite mörk sesamolja och lite matolja. Proportionerna får ni experimentera fram själv. Häll över köttet och ät på en gång. Smaskigt. Jag åt en grönsallad till, men kan tänka mig att glasnudlar är det fulländade tillbehöret.

Det är dock lite svårt att få tag på lever. Finns kalvlever och lammlever går lika bra att laga på samma vis. De har – måste jag erkänna – mildare och mer subtil smak.

* Jag vet kära språkvårdare, att ordet inälva inte finns med i ordböckerna. Men det finns en logisk plats för den i det språkliga systemet, så jag fyller bara detta tomma utrymme.

Lyckad kombo (14): Skaldjur och grapefrukt

Som trogna läsare vet är grapefrukt en av mina stora matpassioner. Den besk-söt-syrliga frukten ger mig en enorm kick. Och dessutom är den så lätta att variera. Framförallt tycker jag om att göra sallader med viss sälta som tillbehör till kött, fågel, fisk och skaldjur. Just nu är på både grapefrukten och skaldjur och pilgrimsmussla i sin bästa säsong. Så de passar bra att kombinera.

Har ni inte provat att göra en saltig sallad med denna läckerhet bör ni göra det snarast. Salladen passar även till grillad fisk, till exempel abborre och gös. Men även till ostron och en bit långlagrad hårdost.

Pilgrimsmussla med het grapefruktsallad

4 förrättsportioner

20 minuter

1 grön paprika

1 röd medelstark chili

2 grapefrukter

4 pilgrimsmusslor

salt

eventuellt svartpeppar ur kvarnen

eventuellt olivolja

1. Skär bort skalet på frukten med en vass kniv. Skär ut filéer ur frukten (man kan också skära köttet i skivor). Lägg grapefruktköttet på en bunke och häll över all saft som runnit ut.

2. Dela, kärna ur och finhacka chilin. Hacka den tills den blir mosig och saftig. Dela, kärna ur paprikan och skär den i små tärningar. Blanda ner chili och paprika i grapefrukten. Salta och peppra. Smaka av.

3. Salta pilrimsmusslorna runtom (gärna en kvart i förväg). Grilla dem eller smörstek dem hastigt

4. Lägg upp salladen i fyra småskålar eller koppar. Toppa med den nylagade pilgrimsmusslan.

Rök, arom och rökarom

En läsare ställde en baconfråga i ett tidigare inlägg om bacon- och ostburgare:

Sist jag kollade så såg jag en konstig sak, i innehållsförteckningen på ett billigt ”fulbacon” bacon’et stod ”Rökt” på slutet vilket ska innebära att det är rökt. På litet ”finare” standardbacon stod det ”rökarom” (bara ”arom”, minns inte vilket) på slutet, dvs det är inte rökt utan har legat i/injicerats med helt konstgjord rökaromvätska […]

Lustigt nog undrade jag själv över detta uttryck och kontaktade Scan för en tid sedan. Kommunikationsdirektör Margaretha Thorngren svarade så här på min fråga om bacon märkt med rökarom innebar att köttet inte är rökt.

Nej det gör det inte, våra bacon är rökta. 2011 beslutade Livsmedelsverket att allt som inte är rökt på traditionellt sätt måste märkas som rökarom. Vårt bacon är rökt i rökskåp s k duschas. [...] Vi tycker det är olyckligt med ordet rökarom eftersom det låter som man tillsätter en rökkrydda, vilket inte är fallet.

Det finns flera moderna metoder där man inte röker kött på traditionellt vis. Purister avskyr det och vill bevara de gamla teknikerna, som många menar är smakmässigt överlägsna. Modernister pekar på att man kan avlägsna farliga ämnen som tjära samt minska utsläpp med de industriella metoderna.

Vad anser ni om detta, kära läsare?

Själv tycker jag det är intressant om man kan ta bort skadliga ämnen från rökprocessen, men jag kan samtidigt vittna om att hantverksmässigt rökta produkter i de allra flesta fall har djupare och mer delikat och nyanserad röksmak.

Mytmotståndare missade matmyt

I P1-programmet Plånboken skulle man i söndags nagelfara olika myter. Men lite fel blev det angående kött och salt.

Med hjälp av Jonas Engman, etnolog på Nordiska museet, gick man på föredömligt vis igenom ett antal spridda vanföreställningar: att det finns kräkmedel i Systembolagets sprit, plastkulor i margarin och att man kan koka ägg i strålningen från en mobil. Och man avslöjade dem alla som falska.

Men lite fel blev det när man ville ge ett exempel på något som inte är en myt. Man tog detta påstående: ”Jag saltar aldrig på köttet medan jag steker det eftersom jag har hört att saltet drar ur vätskan ur köttet, men jag har ingen aning om hur saltet kan öppna de slutna köttcellerna.”

Tyvärr är det så att yttrandet faktiskt är vilseledande. Visserligen är det riktigt att salt drar ur vätska ur kött, men rådet att inte salta före (eller under) stekningen är ändå inte bra. Den mängd vätska som urlakas är helt försumbar och påverkar inte köttets slutliga saftighet alls, det har flera forskare visat. Däremot blir köttet godare om man saltar i förväg. Exakt hur länge kan diskuteras, men jag skulle säga att en biff blir bra om den försaltas fem minuter före stekningen. En hel stek kan saltas minst tjugo minuter i förväg.

Jag misstänker också att uttrycket ”de slutna köttcellerna” hänvisar till myten om att man kan stänga köttets porer genom stekningen. Så är inte fallet, vilket var och en kan se när köttsaft tränger ur stekskorpan på ovansidan om vilken köttbit som helst som håller steks.

Där ser man hur lätt man kan distribuera vanföreställningar även när man är ute efter att avslöja dem.

Bacon- och ostburgare

Bacon har blivit riktigt trendigt de senaste åren. Och det är märkligt att det inte resulterat i att riktigt bra bacon säljs i större skala i matbutikerna. Nästan alla sorter är för tunnskurna, för ojämna i kvalitet och många är inte tillräckligt rökta. Men man får hoppas på bättring.

Bacontrendenb märks bland annat på att allt baconburgare är allt vanligare på snabbmatsställenas menyer. Det här är min version av en bacon- och ostburgare. Servera gärna pommes frites till.

Bacon Burger Cheese

4 portioner

burgare:

600 g nötfärs (gärna av rostbiff)

1 tsk salt

nymald svartpeppar

sallad:
2 tomater

1/6 rödkålshuvud

1/6 isbergssalladshuvud

2 tsk vinäger

1-2 krm salt

2 msk olivolja

tillbehör:

8 skivor stekta baconskivor

8 skivor lagrad hårdost, exempelvis cheddar eller svecia

2 hela ättiksgurkor

1 gul lök

1. Börja med salladen. Finstrimla tomater, rödkål och isbergssallad. Blanda med salt, vinäger och olja.

2. Finhacka ättiksgurkan och riv löken på rivjärnets grova sida.

3. Blanda färs, salt och peppar. Forma till fyra burgare.

4. Grilla på utegrillen (eller i grillpanna). Vänd på burgaren och lägg på 2 skivor ost på den grillade sidan. Värm bröden på grillen.

5. Sätt ihop burgarna: underbröd, sallad, kött ättiksgurka, lök och överbröd. Servera dem på en gång.