Bisarra burgare

Apropå hamburgare så finns det många underliga varianter av denna numera globala maträtt. Jag har själv alltid varit förespråkare för svålburgare, och ska i sommar prova att göra en späckburgare. Och så har jag ju tidigare skrivit om skelleftepizzan Calskrove med dubbelburgare och pommes frites som bakas in i pizza.

Den läskigaste står nog illustratören Eva Lindeberg för, en handburgare. Här bloggas om fler bisarra varianter.

Det finns föresten en uppsjö av hamburgerkläder och hamburgermöbler på nätet. Bland annat denna klänning och denna hamburgersäng.

Jag kan dessutom avslöja att jag var något av en pionjär på området hamburgarheminredning när jag i högstadiet lyckades sänka mitt betyg i syslöjd genom att sy en hamburgerkudde. Den bestod av två gula kuddar och en brun samt knappar så att man kunde sätta fast dem i varann. Dessutom en senapsgul och en ketchupröd tråd som dekoration. Ack, man var ett missförstått geni redan då.

James Joyce och njurar i Göteborg

Ett av litteraturhistoriens mest ansedda modernistiska verk är James Joyces Ulysses. Den kom nyligen ut igen på svenska, nu nyöversatt av författaren och översättaren Erik Andersson.

I fredags deltog jag i ett brokigt och mycket givande seminarium om Ulysses på Göteborgs universitet, med allt från allvarliga analyser och mer uppsluppna inlägg till ett unikt hörspel av bokens berömda sista kapitel. Mer om deltagarna och ämnena finner man här. Det hela var berikande och skoj för både för kocken och litteraturvetaren i mig.

Jag hade fått det fjärde kapitlet på min lott eftersom där nämns så mycket mat: tjock soppa på krås, nötig kräva, späckat ugnsstekt hjärta, skivad lever brynt med ströbröd, stekt torskrom och grisnjure med mera. Och försökte beskriva hur jag upplevde att råvaror, gestalter och miljö liksom hamnade på samma nivå i den sinnliga texten.

För övrigt är James Joyce faktiskt en författare som ovanligt noga med maten. I alla hans prosaverka figurerar det mycket mat, och han är ofta rätt omsorgsfull när han beskriver den.

Det finns till och med en gedigen kokbok i ämnet: The Joyce of cooking, som innehåller många fina rustika recept, för den som vill återuppleva något av Dublins kosthåll kring sekelskiftet mellan nittonde och tjugonde århundradet.

Drömmar om sushi

Jiro Ono anses vara en av världens bästa sushikockar. Han har en lång karriär bakom sig och är i dag 86. På hans minimala restaurang Sukiyabashi Jiro  i Ginza-distriktet i Tokyo, skapar han sin innovativa sushi, som renderat honom tre stjärnor i Guide Michelin. Restaurangens priser är höga och det är förstås svårt att få bord. Men man kan numera avnjuta hans tankar i en film som verkar vara en poetisk och avslappnad. Jiro Dreams of Sushi av David Gelb har premiär i New York idag. En trailer kan avnjutas här. Det är intressant att höra denna sushi-gigants antiauktoritära tankar om skapande och teknik.

LCHF-dieten behöver inte vara köttig

Catarina Rolfsdotter-Janssons debattinlägg i Svenska Dagbladet idag är nog så klatschigt. Hon föreslår att man borde döpa om LCHF (Low Carb High Fat) till (LCHE) Low Carb High Ego, eftersom det enligt henne är en bantningsmetod som kommer att föröda kommande generationer. Vidare är LCHF (och Atkins diet etcetera) anledningen till att köttkonsumtionen har gått upp i västvärlden.

Nu är detta inte alls sant. Atkins, LCHF och andra low-carbdieter har inte alls haft den genomslagskraft i världen så att den skulle ha kunnat vara källa till den enorma ökningen. Ingen seriös debattör har heller påstått det. Snarare handlar det om att ganska stora medelklassgrupper i världen har fått högre materiell standard, samtidigt som köttpriserna har gått ner.

Dessutom är det inte alls så att lågkolhydratsdieter måste innebära att man äter mer kött. Köttkopplingen är en envis faktoid, som bland annat sprids av många journalistkollegor, men även av en del vilsna LCHF-anhängare.

Istället för mer kött kan man framförallt ersätta kolhydraterna med mer fett och dessutom med mer högvärdiga grönsaker som aubergine, blomkål, broccoli, brysselkål, grönkål, gurka, oliver, spenat, spetskål, vitkål och zucchini. Dessutom kan man välja oliver, avokado, ägg, all slags matsvamp och all slags sallad.

För övrigt ger dieter med lite kolhydrater en längre och större mättnad, vilket gör att man klarar sig på ett mindre intag och har lättare att hålla sin vikt på en vettig nivå.

Jag anser att vi ovillkorligen måste få ner vår köttkonsumtion. Men det är inte hela lösningen. Även bulkodlingar av kolhydratrika grödor, och växthusodlade grönsaker kan vara stora miljöproblem. Hela det industriella jordbruket måste ställas om, och i Sverige finns många bra initiativ, både bland konventionella och ekologiska bönder.

Ja, det vi måste göra globalt är att skapa ett hållbart, spritt och solidariskt jordbruk. Idag finns det faktiskt, enligt FN, tillräckligt med mat på jorden. Det stora problemet är att göra framställningen hållbar och att fördela den rättvist till alla.

Efterlysning: fläskbuljong

På dagen före julafton, när jag stod i köket och rörde i långkålen, kände jag att denna blev riktigt god först när skinkspadet kokat ner tillsammans med grönkålen och grädden. Då kom jag att tänka på att det inte finns någon fläskbuljong att köpa i butikerna. Eller hade jag missat det?

Jag kontaktade tillverkare, letade i butikerna, kollade nätet och frågade vänner. Men jag fick inget napp;  tyvärr verkar det inte finnas någon sådan produkt här i landet. Vid jul såg jag visserligen lite genomskinliga plastkorvar med färdigkokt skinkspad, men de visade sig innehålla endast mikroskopiska mängder kött. Resten var tillsatser.

På nätet såg jag sett att Knorr har en fläskbuljong i andra länder. Men här säljs den inte enligt företaget. Trist tycker jag, för fläskköttets lite friskare karaktär passar så bra i många maträtter. Ja, en av de godaste buljonger jag någonsin smakat var gjord både på kyckling, kalv, oxe och griskött.
Så, är det någon som har sett till buljong på svin i någon form, tipsa mig gärna. Och ni tillverkare, har ni  helt missat att fläskkött har blivit coolt, bland både matnördar och många andra?

Mytmotståndare missade matmyt

I P1-programmet Plånboken skulle man i söndags nagelfara olika myter. Men lite fel blev det angående kött och salt.

Med hjälp av Jonas Engman, etnolog på Nordiska museet, gick man på föredömligt vis igenom ett antal spridda vanföreställningar: att det finns kräkmedel i Systembolagets sprit, plastkulor i margarin och att man kan koka ägg i strålningen från en mobil. Och man avslöjade dem alla som falska.

Men lite fel blev det när man ville ge ett exempel på något som inte är en myt. Man tog detta påstående: ”Jag saltar aldrig på köttet medan jag steker det eftersom jag har hört att saltet drar ur vätskan ur köttet, men jag har ingen aning om hur saltet kan öppna de slutna köttcellerna.”

Tyvärr är det så att yttrandet faktiskt är vilseledande. Visserligen är det riktigt att salt drar ur vätska ur kött, men rådet att inte salta före (eller under) stekningen är ändå inte bra. Den mängd vätska som urlakas är helt försumbar och påverkar inte köttets slutliga saftighet alls, det har flera forskare visat. Däremot blir köttet godare om man saltar i förväg. Exakt hur länge kan diskuteras, men jag skulle säga att en biff blir bra om den försaltas fem minuter före stekningen. En hel stek kan saltas minst tjugo minuter i förväg.

Jag misstänker också att uttrycket ”de slutna köttcellerna” hänvisar till myten om att man kan stänga köttets porer genom stekningen. Så är inte fallet, vilket var och en kan se när köttsaft tränger ur stekskorpan på ovansidan om vilken köttbit som helst som håller steks.

Där ser man hur lätt man kan distribuera vanföreställningar även när man är ute efter att avslöja dem.

Upptäckt i söderort: östliga delikatesser

Häromdagen var jag i Högdalens centrum för att handla lite. Så fick jag för mig att ta en liten promenad ut från själva centrumet och jag måste blivit ledd av högra makter, för strax upptäckte jag något så ovanligt som en rysk-baltisk matbutik. Fantastiskt för mig som gillar östlig mat passionerat. Affären heter Matrjosjka och är en enkel historia med många spännande ätligheter. Här finns bland annat ett rikt utbud av konserverad svamp, inlagda ryska tomater och östliga svartbröd. Det finns även bonnsmör och – hör och häpna – chokladsmör. Stället är helt klart värt ett besök för den som har känsla för mat från öster. Är man ändå i trakten kan man titta in hos ärevördiga Högdalens fisk där man finner fisk, skaldjur, husmanskost och ett fint utbud av ost.

Äkta böckling ska det vara

För en tid sedan skulle jag köpa böckling i en av saluhallarna i Stockholm. Det som erbjöds mig var enorma filéer från Kalmartrakten – alltså mer lika sill än strömming. Jag frågade om det inte fanns granrisrökt böckling från Bönan, men fick till svar att de här var mycket större och därigenom bättre.

Inte något vidare för fiskhandlare som ska tillhöra toppen. De ska veta när något är en industriell kopia och när något är unikt och ursprungligt. Stora sillar kan mycket väl rökas, men det är inte böckling. Varje fiskdisk med självaktning borde ha äkta böckling, alltså små välrökta strömmingar (gran eller eller enrisrökta), gärna från Bönan eller något annat hantverksmässigt ställe längs norrlandskusten. Så det så!

Böckling är förresten fin julmat. Serveras som den är eller med lite tunnskivad rödlök ovanpå. Eller rensad och finsmulad i en någon krämig sås. Mums.

Så mycket matpriser!

Jag måste verkligen gratulera vännerna och kollegorna Lisa Förare Winbladh och Margit Richert som både prisbelönades på mässan Mitt kök häromdagen. Lisa fick ett särskilt hederspris som matbloggare och Margit kammade hem Det stora matbloggpriset. Två välförtjänta pristagare må man säga. Läs mer om detta här.

Jag var själv på mässan för att laga mat, prata kokböcker samt, inte minst, sitta i en  jury under SM i Mathantverk som första gången försiggick på mässan. Jag var med och bedömde rökt fisk., vilket var spännande, mättande och lärorikt. Kolla in alla pristagarlistan i tävlingen här. Det är samtidigt en bra tipslista för den som vill köpa god hantverksmat eller resa runt i Sverige på en gastronomisk resa. Det allra godaste jag åt på mässan var nog bockhornsklöverosten från Lakene gård. Absolut toppklass.

Noteras kan också att Stockholm visade framfötterna genom att kamma hem hela sex guld. Slagna bara av Jämtlands län som hade det dubbla. Men helt klart har mathantverket i huvudstadsregionen fått vind i seglen de senaste åren.

När jag ändå  är inne på priser var det veckan innan utdelning av Årets Svenska Måltidslitteratur där undertecknad sitter i juryn. Best in show blev systrarna Eisenmann med sin ”Systrarna Eisenmans mingelmat 565 snittar, snacks & smårätter att bjuda på” utgiven av Bonnier Fakta. Läs hela pristagarlistan här.

Presidentfruns kokbok

Den Amerikanska presidentfrun Michelle Obama kommer med en kokbok till våren. Den kommer att heta American Grown: How the White House Kitchen Garden Inspires Families, Schools, and Communities, och ges ut av Crown Publishers, både i bokform och digitalt den 10 april 2012.

Boken handlar om hur hon och hennes döttrar anlägger en ny köksträdgård i Vita huset, och hur det ändrar familjens matvanor. Förutom många recept tipsas också om hur själv iordningställer urbana trädgårdar. Bokens intäkter går till välgörenhet.