Jamen, det var väl kul det här? En återupprättelse för en många gånger populärkulturellt hånad nation och en vinst för ett bidrag som kändes ovanligt modern för den här tävlingen, det vill säga som fyra år gammal ganska bred popmusik. Viktigast var segern givetvis för Tyskland, men kanske kan Lenas seger också få effekt i Spanien, Storbritannien och Frankrike? Förhoppningsvis kan det här få de andra ”stora länderna” att satsa lite på tävlingen. De kan ju om de vill.

Dessutom, om jag ska glädjas åt något på ett personligt professionellt plan, låg ju min ”big four”-artikel som var i dagens tidning väldigt rätt i tiden.

Det kan jag alltid trösta mig med när jag tittar tillbaka på mitt tips. Som ju gick sisådär.

Hej danskar, 80-talet ringde och ville ha tillbaka sin rekvisitavägg. Inte helt klockren sånginsats av någon av de inblandade heller. 

Han är easy on the eye, Harel. Söt kille.

Dessutom har han en oerhört vacker ballad. Förmodligen tävlingens bästa låt. Men rösten brister lite här och där, det kan vara det som skiljer, säg, en tredje- eller fjärdeplats från en vinst.

Skira, skira, skira stämningar. Och en ljuv morgonsolsljummen melodi. Stark Toni Braxtonig vokal insats också. Jag gillar det här, det kanske märks.

Precis som sin look-a-like Amy Diamond låter Eva lite andfådd. Men visst är det här en rätt trevlig och för sammanhanget närmast chockerande modern liten Kate Nash-trudelutt? 

Jag har mina invändningar. Tycker refrängen och tempobytet den innebär kommer lite för oannonserat och konstigt. Och Eva Rivas sjunger väl sisådär emellanåt. Men visst kommer aprikoskärnan vara med högt uppe. 

Jag kommer osökt att tänka på Christopher Guests ”A mighty wind”, en fejkdokumentär om sextiotalets amerikanska folkpopscen. Det är ju alltid trevlig. Rolig film. Låten? Inte rolig.

Åttiotalet ringde – det vill ha sitt piano tillbaka. Pronto. Rätt bra samspel mellan Paula Seling och Ovi och den här låten har vuxit en hel del. Outsidervarning.

Inget slår Moldaviens saxofonjuckande, men fransmännens bootyshakin’ är ganska oanständigt också.

Kvalitetsnamn på den här killen. Jessy Matador. Jeez Louise, kan man bli annat än eurovision-artist med ett sånt namn? Men det är ju mer dansshow än en låt.