Ett gäng trötta mello-journalister, en ny SVT-stereo och åtta bidrag. Det här är de första intrycken:

1. Ola ”Unstoppable”
Rätt distinkt – och coolt – pianoklink dyker ut och in ur låten. Så fort pianot ersätts av marschbeats och allsångsrefräng a la EMD blir ”Unstoppable” ganska medioker danspop. Men det där klinkandet alltså – bra grejer. 

2. Jenny Silver ”A place to stay”
En stor överraskning. Mörk, mörk techno i grunden, byggs upp mot en suggestiv minimalistisk Madonna-ballad, typ ”Drowned world/Substitute for love”. Säkert en av tävlingens bästa låtar när alla 32 bidrag lyssnats igenom, men är den tillräckligt direkt för att nå ut till tre miljoner tittare? Tveksamt. Hoppas dock verkligen att jag har fel.

3. Linda Pritchard ”You’re making me hot-hot-hot”
Shakira på kaotiskt åttiotalistiskt mellanstadiedisco. Inte mycket att skriva hem om.

4. Pain of Salvation ”Road salt”
Inkännande snirklig orgelballad. Lite fin, men saknar en riktig refräng.

5. Anders Ekborg ”The Saviour”
Svullen, svulstig musikalballad med lite inslängda metalriff och kvinnokörer. Queen låter som Will Oldham i jämförelse. Rätt vedervärdig låt i mina öron, men kan säkert överraska.

6. Jessica Andersson ”I did it for love”
Pianoballad med marschtrummor och stråkar fram mot refrängen. Ändå lyfter det inte riktigt. Alla de där STORA känslorna som ska förmedlas, som ska ropas ut från bergstopparna, faller bara platt till marken när Jessica Andersson inte har Whitney eller Mariahs melodier.

7. Frispråkarn ”Singel”
Hiphop som höjs av en modern klubbig produktion, men sänks något av en simpel refräng. Osäkert hur hiphop står sig i de här sammanhangen, men låten sätter sig tämligen omgående, en kvalitet som aldrig ska underskattas i de här sammanhangen.

8. Salem Al Fakir ”Keep on walking”
På samma gång – hur motstridigt det än må låta – både överlastad (instrumenteringen och produktionen) och sober (verserna) stråkpop i Beatles och Tears For Fears fotspår. Misstänker att den kan växa till sig under veckan.