Ja, vad säger man? Ni får se imorgon helt enkelt.

Visst, vi blev av med de gapiga programledarna när semi blev final. Men tönten i Green Room är kvar.

Ytterligare en förklaring till de förra programledarna: det kanske är en rysk grej. En del av kulturen. Står man på scen i tv så skriker man, helt enkelt. Det ryska bidraget avslutas ju med ett, pardon my french, jävla gapande.

Jag ville bara skriva det. Island. Känns bra.

Ju mer jag tänker på det desto mer känns Ernmans utgångsläge som fjärde låt riktigt lovande. ”La voix” står verkligen ut mot alla ballader i början. Direkt efter kommer Kroatien och Portugal, som har fina låtar, men kanske inte de mest minnesvärda. Chansen är rätt stor att det är den konstiga popoperan tittarna verkligen kommer ihåg från tävlingens början.

Finalen rivstartar inte direkt -sega Litauen, ljumna Israel och Frankrikes för all del väldigt vackra, men också väldigt lugna och sobra, ballad. Innan det är dags för Malena – som är på tårna idag, sjunger riktigt starkt i refrängerna och helt okej i verserna. Däremot behandlas hon fortfarande lite styvmoderligt av de ryska bildproducenterna. Framför allt i början.

Jag tror vi gör så här: jag skriver om repetitionerna av låtarna bara om det händer något iögonfallande spektakulärt, okej? Vi kan ju det här nu. Ni vet var jag står.

Bra för alla och framför allt för mig eftersom jag slipper slösa fler ord på Litauens Sasha Son som står på scen just nu.

När jag sitter här och ser inledningen på genrepet inför finalen så börjar jag så smått förstå varför programledarna i semifinalerna varit så usla. Efter att ha bekostat Cirque De Soleils galna och spektakulära inledningsnummer och Dima Bilans svulstiga och hyfsat pretentiösa framförande av ”Believe” så fanns det helt enkelt inga pengar kvar. Så det blev två skrikiga amatörer som inte hade platsat på Öppna Kanalen. Eller, förlåt, det där var elakt mot Öppna Kanalen.

Den nya programledarduon känns aningen bättre. mer sansade. Än så länge i alla fall.

Jag kommer inte ihåg vem det var, men någon i svensklägret påstod att den andra semifinalen skulle vara bättre än den första. Han eller hon måste ha skämtat. Genomspelningen av låtarna är extremt avslöjande: stora delar av semifinal 2 är ett enda stort skämt. 

Och då har jag inte ens nämnt programledarna. Eller tönten som springer omkring bland artisterna.