”Italien däremot – den skitlåten skulle inte gått om oss.”

Det blev en tredjeplats för Eric Saade i Eurovision Song Contest, vilket är Sveriges bästa placering på tolv år. Efter finalen var Eric Saade utmattad och själaglad, och mötte pressen insvept i den svenska flaggan. Tredjeplatsen ser han som en seger, och ett bevis för att hans minutiöst koreograferade poplåt fungerade.

- Man måste skicka modernt och internationellt för att kunna vinna, det bevisade vi nu.

Efter torsdagens semifinal sade Eric Saade att han inte brydde sig om placeringen, och att finalplatsen var en seger i sig. Men det tar han skrattande tillbaka nu.

- Det var bullshit. Jag ville komma topp tio, det var mitt personliga mål, för att vinna tillbaka Sveriges heder. Nu kom vi topp tre, och hela Europa älskade oss!

Halvvägs genom rösträkningen ledde Sverige. Vad gick genom ditt huvud då?

- Att nu kan det bara bli succé. Då fattade jag att vi som sämst kunde bli femma.

Vad betyder tredjeplatsen för din karriär?

- Vinner man Eurovision har man ett problem, nämligen att få bort låten man vann med ur folks huvuden. Statistiskt sett är de tvåorna och treorna som får ut sina andrasinglar i Europa och blir stora. Så för mig personligen var det här det bästa som kunde hända, men samtidigt ville ju den svenska flaggan vinna…

Vad tycker du om vinnaren och tvåan?

- Det var skönt att bli slagen av Azerbajdzjan, det är en fantastisk låt med svenska låtskrivare. Det blev Sverigeseger i år över huvud taget. Italien däremot – den skitlåten skulle inte gått om oss.

Glatt!

Stor glädje i svenska teamet! Eric sprang just genom pressrummet med flaggan över axlarna jagad av pressuppbåd, och såg skitlycklig ut. Just nu ger han miniintervjuer och jag står och köar med resten av pressen. Dansarna kom just springande, jublande. Inga sura miner över tredjeplatsen alltså!

Snackade tfn med Stefan Örn som skrivit vinnarbidraget åt Azerbajdzjan, han lät lätt chockad! Och rätt soft, bara: ”ska fira ikväll, men på måndag ska jag hem och jobba”.

Så – Baku 2012, hörrni!

FINAL.

Ok, då kör vi! Bloggar i detta inlägg som uppdateras efterhand. Är ni med mig? JA?

Vi börjar med inledningsnumret, traditionellt förra årets segrare. Lena tävlar ju i årets upplaga också, så nu låtsas de att programledartrion ska sjunga istället, men – surprise – Lena kommer att dyka upp på scenen strax. Till och med med ESC-mått mätt är det här numret fantastiskt lökigt. Den här programledarduden, tänker mig att han själv ser sig som en tysk Ricky Gervais. Newsflash: he ain’t that.

Hahaha, schlagerpress är inte riktigt som annan press, kan jag meddela. Spontan applåd utbrast i pressarenan efter detta nummer.

Nu börjar det! Finland är först ut! Startnummer ett är ju en grym placering, och jag tror att den här lille äppelkindade världsförbättraren har viss skrällpotential. De har producerat numret precis rätt också. En stor vulgär jävla planet som täcker upp hela LED-skärmen och gör att Paradisoskar ser ännu mer ut som en liten pojkspoling och väcker hela Europas moderskänslor. Jag har dock inte ändrat mig: den här låten är kanske det töntigaste som någonsin nått mina härdade trumhinnor.

Bosnien & Hercegovina. Hur sjukt är det inte att den här duden bara är 49 år gammal? Jag hade gissat på närmare 70. Jag gillar det här, på ett lågmält sätt. Han verkar så snäll. Titta på hans små gubbskutt på scenen! Adorable!

Danmark. Gud, hans hår blir bara mer och mer Jedwardwannabeigt för varje gång han ställer sig på scenen, blir det inte? De här danska snubbarna vill nog gärna vara typ Keane. Eller Coldplay. Men blir bara ett deppigt Andreas Johnsson. Det är roligt att de är ett sånt här ”vi är faktiskt ett BAND”-band och skickar fram typ trummisen och basisten på presskonferenserna, ESC är inte riktigt rätt ställe att göra rockbandsdemokratistatements. Fast låten har vuxit lite på mig, det får jag erkänna, är den inte ganska catchy när allt kommer omkring?

(Danskarna i pressrummet applåderar och viftar med flaggor nu. Ångrar lite att jag inte tog med någon sorts blågult skynke, har som bekant blivit en smula medryckt i nationalismen här, på semifinalen applåderade jag stolt och blankögt när glasburen sprängdes.)

Litauenzzzzzzzzzzzz. Den tyska heltäckningsmattan i pressrummet (se skobild nedan) ringde och ville ha tillbaka sin karisma.

NU KATI FÖR UNGERN. Åh, den här låten är så smashing! Så smashing att jag vid tvåsnåret i natt stod på en scen på Euroclub och skrålade den med näven i luften tillsammans med trettio israeliska bögar! Det är inget jag skulle göra för vilken ungersk schlager som helst! Så himla synd att de producerat numret så blekt. Kyliga färger, odynamiskt, osv.

Och nu Irland och JEDWARD. Det här är fan exakt vad ESC ska vara. De är bedårande! Titta på dem! Den pubertala överskottsenergin! Den briljanta hårstylingen! Axelvaddarna! Färgerna!

Okej, nu gäller det, upp till bevis för Gossman. Mitt lilla patriotiska fågelhjärta pickar i bröstet.

OH! BRA GOSSMAN! Han satte det fan. Lite svajig sång precis i början, men slutet var fab! Och det viktigaste ögonblicket i hela numret – när han vänder sig om på slutet och visar sin gossmancharm satt också, helt briljant! *stolt*

Estland. Den här är så konstig, har jag tyckt hela veckan, helt personlighetskluven. Men, blev påmind här av en kollega om att jag tydligen tyckte att den var SVINBRA vid tresnåret i natt på Euroclub, så vad vet jag.

Greklands tur. Lite grekopera, en rappare i tuff keps, antika kolonner på LED:en, plus: breakdansare. Särskilt dansarna är helt fantastiskt bisarra. Vilken sinnessjuk hjärna har tänkt ihop det här, och kan jag få skaka dens hand?

Nu dags för Renässanssparven från Ryssland! Gossmannemesisen! Med den sliriga sängkammarblicken! Helt ny respekt för det här numret efter att ha beskådat hela delegationens vansinniga vodkafest på Euroclub i onsdags där Alex Sparrow körde ”We no speak americano” karaoke på scenen i bar överkropp. Så ska en ESC-festarslipsten dras, lika bra att maxa medan man kan!

(Ryska journalisterna vrålar här inne i pressarenan nu!)

Nu Frankrike. Aka: riddarhåret med kindbenen! Fabulöst kitschigt producerat med vulgär soluppgång i bakgrunden, och han har en hypersexuell operautstrålning att döda för! Pressrumsapplåder från många håll till sluttonen. Fahl på festival tror att vi just hörde segraren.

Den italienska strandraggarens tur. Känner enbart obehag inför det här. Lite svårt att sätta fingret på varför, men han är bara så sleazy. Och inte på ett bra renässanssparvsätt, utan på ett dåligt italienskstrandraggarsätt.

Schweiz. Hon är fantastiskt vacker. Hypnotiskt snygg. Men låten är kass.

(#sweden trendar på Twitter nu, bra tecken tror ni? Även #hungary, vilket värmer mit Kati Wolf-hjärta. Och, ehm, #stereo mike, aka Greklands rappare i ”tuff keps”.)

Blue för England! De behjärtansvärda åldrade pojkbandsstjärnorna. Men hur fult producerat är inte det här numret? De där alldeles för små skärmarna på scenen? Kostymerna? Låten är väl helt okej. Men det ser så billigt ut! Inte ens de vaxade pojkbandsbringorna hjälper.

Nu kommer de moldaviska struthattarna! Man gillar ju Pet Shop Boys-referensen. Vacklar mellan att tycka att det är ganska härligt Devo-igt, och att det är krystat medvetet eurotrashigt. Vad tycker ni? Det här är en dark horse i tävlingen. Det skulle kunna bli moldavienskräll. Minns att Verka Serduchka kom tvåa 2007!

Lena för Tyskland. Det här är tävlingens typ enda riktiga låt. Som inte skulle låta eller se särskilt konstig ut på en helt vanlig popscen. Kroppsdräktsdansarna är rätt coola, tycker jag. Och det märks att Tyskland utnyttjat varenda liten millimeter av sin egen gigantiska LED-skärm till max, snyggt, enkelt, och Lena är grym.

Rumänien i osmickrande bralla och psykopatleende. Påminner han inte lite om Tom Cruise i hans maniska scientologutbrott-i-Oprahs-soffa-period?

Nu Österrike och en av tävlingens absolut bästa sångerskor med en helt habil soulballad. Skitsnyggt stylat med frissan och  stjärnklänningen som låter hennes magnifika ben bli kilometerlånga.

Azerbajdzjan! Människohoben och pinglan! En av mina favoritlåtar ikväll! Visst är den snygg? Och kolla deras hångelskådespel i slutet, man gillar ju den där Harlequinromankänslan i blickarna!

Slovenien. Hon vars klänning väger som en medelstor Gossman. Det är ju lite kul. I övrigt: det här är inte särskilt bra, däremot väldigt dåligt.

(Tack ni läsare som håller koll på Twitter och rapporterar att Saade går hem hos the beliebers! Åh, jag gillar det, jag kan verkligen tänka mig att de kan ta honom till sitt hjärta!)

Island. Tänker att det här gänget är rätt nice att hänga i varm källa och dricka bärs med. Men låten alltså. Somnar. Somnar! Och skäms på grund av behjärtansvärd bakgrundshistoria, död sångare, osv.

Spanien. Den här gick hem på Euroclubdansgolvet igår, kan jag meddela. Perfekt simplistisk schlagerviftdans! Den är rätt svängig. Och hon ser härligt vansinnig ut. ”Spaniens bidrag känns som för mycket hemmagjort sangria på språkresa i början av nittiotalet” skriver Sanna här i kommentarerna, men ärligt, är det inte alldeles för lite språkresesangriafylla i ens liv rent generellt nuförtiden?

(Ni läsare är grymma. Nu upplyser ni också om att hippa tonårsgayfashi0nbloggaren @bryanboy hejar på Saade. Vad tror ni, kan the beliebers och teenybloggarna tippa skalan och ge Gossman en chans på toppstriden?)

Nu den här ”jag kan rita små värnlösa barn jättefint i sand”-grejen från Ukraina. Lägg märke till hur sandkvinnans krage har två hål som hennes hår hänger ned genom. Wtf?

Söta sextiotalspastischbagatellen från Serbien. Chanslöst, men ganska rart, tycker jag!

Georgien. Visst ser hon ut som Sarah Silvermans och Sara Lumholts georgiska kärleksbarn? Georgien har tagit allt som är lite ”fräckt”, dvs elgitarr, rappare, Annielas avlagda broccolikrage från Melodifestivalen, och ”rivig” sångerska.

Det var det, alla bidrag framförda! Fahl på festival säger: VOTE UNGERN, alternativt VOTE IRLAND! Kati Wolf eller Jedward alltså, let’s do this!

Alltså, pausnumren i denna tävling. Hatten. Kostymen. Det stela tyska svänget. Solbrillorna. Och detta ska vara staden som födde Kraftwerk. Avgå Tyskland!

Okej, nervösa? Nu börjar strax röstredovisningen! Jurygrupperna röstade utifrån gårdagens genrep. Tittarna röstade nu. Sjukt svårt att gissa utgången, visst? Man kan inte räkna ut någon! Utom möjligen Litauen, tänker jag.

Ryssarna gav ett poäng till Saade. Gött, ingen förnedrande nolla då, åtminstone.

HAHA, alltså, Grekland i ledning!

Ok, nu Ukraina i toppstriden. Sa ju att det var sjukt svårtippat!

Rätt mycket förutsägbar grannlandsröstning nu, visst?

IIH, Sverige tvåa nu!

Irland går ju sådär, renässanssparven verkar halvfloppa…

DÖR, Gossman i ledningen!!! Fnissigt trött stämning i Camp Sweden nu! Vi sitter helt hypnotiserade och jublar inte ens!

Nu klättrar Jedward långsamt uppåt…

Fortfarande inte enda tolva till Sverige.

Hahaha, Gossman ser smashingly gullig ut i bild hela tiden, men ”jag måste kissa”, really?

Neeej, nu tappar han placeringar snabbt. Jag är så medryckt i stämningen nu att min hjärna typ exploderar av nervositet!

Aw, applåder i pressrummet när Spanien fick en pity-tolva.

Nu drar Azerbajdzjan ifrån lite grand, Sverige halkar nedåt… Men fortfarande sjukt jämnt!

Ok, nu är det nog kört med segern, va? Ja kört. Men ändå succé-Saade, visst? Vänder den negativa schlagertrenden osv?

Första tolvan till Saade, från Israel!

Spelbolagen

Spelbolagen tror: Frankrike segrar, före Irland och Azerbajdzjan.

Fahl på festival tror också att Frankrike vinner. Men hoppas att Jedward tar hem hela skiten, det skulle vara så oerhört festligt!

Jag tror att Eric Saade med lite tur kan placera sig topp tio. Men att han inte är med i toppstriden.

Pratade just i telefon med Saades pressansvarige som befann sig bakom scenen med teamet. Stissig stämning, kan jag meddela, press-Johanna satt lutad mot en vägg av nervositet.

PEPP NU BÖRJAR DET SNART! Finklänning, nagellack målat, klackar på. Let’s do this!

Klackar: PÅ.

Nu har ryktesspridningen börjat!

Ryktena sprider sig som en löpeld i pressarenan. Jurygrupperna runt om i världen har ju redan lämnat sina röster, baserade på gårdagens genrep. De är megahemliga, men det, visserligen högst opålitliga, hetaste skvallret är att Italien lär ha vunnit juryomröstningen.

Italien! Alltså, vedervärdig låt, men ur rent egoistiskt perspektiv kan jag ju lätt se mig själv hänga i Rom en vecka våren 2012, så, gärna för mig.

Bara timmar kvar

Jodå, såatt, det blev en sväng till Euroclub igår. Kanske eventuellt att det fanns ett ögonblick framåt tvåsnåret när jag stod på en scen tillsammans med trettio israeliska bögar och vrålade med i Ungerns låt med knuten näve i luften. Kanske. Tänker varken bekräfta eller dementera.

Nu är det bara några timmar kvar till den stora finalen, hörrni! Jag är på plats i pressrummet, kommer att se finalen härifrån på tv-skärm. Men först: dags att slabba i sig lite middag i presskantinen. Brb.

Saaderepet

Ja, stabilt rep för Gossman idag. Inget särskilt som hände, sång funkade, dans funkade, bur funkade.

Men satan vad han får lida av att komma efter briljanta Jedward. Deras nummer är skitsmart producerat, de lyckas äga och fylla scenen på ett helt annat sätt, den svart/vit/röda färgskalan är tydlig, LED-skärmsvideon är toppen. Jedward alltså, älskar dem bara mer och mer!

Genrep

Hej på er! Idag har det varit bloggtyst. Jag har ägnat dagen åt jobb-jobb-jobb, och resultatet ser ni i morgondagens DN. Nu sitter jag i pressrummet och tittar på finalgenrepet på tv. Detta är repet som jurygrupperna bedömer, så mycket viktigt!

Men i ärlighetens namn är jag svintrött efter ett dygns stress, så jag ska bara invänta Saades rep och sedan dra. Hoppas ni förlåter denna utslitna schlagerreporter!

Hörs strax med aktuell Gossmanrapport!

Puh.

Presskonferensen avklarad, och Eric Saade har också mött svenska pressen på löpande band. Man får ju inte så mycket vettigt ur någon människa på en tvåminutersintervju, men Eric passade på att ge en liten känga till Jedward som har startnumret innan Saades sjundeplats (”bättre att de är förband till mig än tvärtom”), var strålande lättad, och har fortfarande svenska flaggan virad kring huvudet där han just nu sitter i ett litet rum och pratar med de sista journalisterna.

Klockan börjar närma sig ett, och Fahl på festival är bisarrt trött och ska åka till hotellet och sova nu. Vi hörs imorgon igen!

Presskonferens!

GUD. Ni skulle sett de svettiga handflatorna i Camp Sweden medan vi väntade på resultatet. Pratade i tfn med Björkman några minuter efteråt, och det var bisarra glädjetjut i bakgrunden från green room.

Nu är det presskonferens, och Saade sitter insvept i svensk flagga boxarstylee. Han ser sjukligt nöjd ut. Skitgullig och lättad. Det är inte Erics tur att få frågor än, just nu sitter Jedward och fullkomligt äger rummet. Jedward alltså, fantastiska! Jedward for the victory, känner jag mer och mer!