Nu börjar det om en halvtimme, genrepet inför publik!

Det höll på att inte bli något genrep för mig, eller snarare, det höll på att bli ett genrep som kostade mig femhundra satans spänn, eftersom detta klantarsle glömde ackrediteringsbrickan på hotellet. Tog en kvart att beveka personalen. Men nu är jag här! Med en cola light i handen.

Jag tar med mig datorn in i arenan och livebloggar lite under tiden, eller vad säger ni? Ganska nyfiken på hur programledartrion ska sköta sig. Det här inlägget kommer att uppdateras löpande.

Nu spelas det in s k ”puff” som sänds innan Aktuellt i morgon. Det är Christer Björkman som står på scenen och blir filmad. Är det inte lite fascinerande att detta program har sin producent som en av huvudpersonerna och fixstjärnorna? Björkis har kostym och ser fresh and clean ut. Barnen har Sean Banan-skyltar med sig, en Monikerskylt ser jag också.

Okej, då är vi strax igång! Det hela börjar med ett medley från förra året. Är det sjukt att jag just fick lite rysningar av klippen från Eric Saades glaskross i Düsseldorf? Lite va?

Nu sjunger en svartklädd kör på scenen EBU-sången. Därefter show av dansare och – surprise – programledare bakom skynke! De har guld och svart, är mycket snygga. Introsnacket är… jag vet inte? Inte jättetight? Skulle behöva lite mer snappy tempo.

Nu kommer Sean Banan! Hans flygande matta ska rullas fram precis framför fötterna på pressen, vi blev just beordrade att hålla in fötterna. Han gör entré till ”I like 2 move it”. Haha, alltså, det är ganska effektfullt när han drar av sig sin cape och blottar bananhoodien! Jubel bland barnen, de klappar händerna till refrängen här framför mig.

Abalone Dots går in till någon bluegrasslåt jag tror kanske heter ”I got high”? Deras enda scendekor är tre jättestora flaggor som vindmaskinsvajar. De är beiga, flaggorna alltså, och Abalone Dots är klädda i blekt, blekt pastell. Jag tycker ju detta är otroligt trist och, ja, färglöst. Barnen i publiken ser mest oförstående ut.

Men fear not, barn, nu kommer Moniker! Intravandes till, japp, ”Wicked game”. I, håll i er, hatt, pälsväst och klänning! Och… åh. Barnen ser så förvirrade ut. Småtjejerna framför mig försöker vifta lite med sina glowsticks, men sedan vänder de sig mot mamma och tittar frågande.

Produktionen verkar ha lite problem, faktiskt, programledarmikarna är inte på ibland när damerna börjar prata, och ljussättningen är lite åt helvete.

Men nu kommer Afro-Dite. De travar in till Eminem i sidencapes. Under dem har de ashärliga små paljettfodral med pastellfärgade sjalar. De ser helt smashing ut. Alltså, de flesta verkar ha räknat ut denna låt, men jag tror fan den kan överraska. Det är liksom det närmaste vi kommer gammal hederlig schlager i deltävlingen? Plus ganska fartigt och härligt 90-talsnummer på scenen. Rätt maffiga applåder i arrenan efteråt också.

Dead By April går in till Darth Vader-temat från Star Wars. Respekt! De gör låten bättre än jag sett på något av repen hittills. Kidsen framför mig mobilfilmar. Det är en jävla hittig dänga alltså. Och de gör både hjärta och djävulstecken med händerna innan de går av scenen.

Marie Serneholt. Hon går in till Avicii. I vit kostym som dock slits av henne så hon står där i guldkroppsstrumpa. Hon ser ut som en miljon dollar. Men hon borde haft en Agnes-låt (på tal om guldkroppsstrumpa), eller vad som helst ens marginellt modernt! Den här låten är så bedrövlig. Det irriterar mig mer och mer. Det är ju en tantlåt för satan! Rrrrowrrr en rivig medelålders som går ut och dansar och vill få sig ett nyp, så låter den!

Nu kommer Flinck! De travar in till tonerna av Hoola Bandoola Band, haha! Det är så teatralt att man dör, det är röda kravatter och whiskeyrasp, men det är lite fint på något vis? Hans vansinnesblick, de bara fötterna, det är så konstigt. Barnen ser bara mer och mer vilsna ut.

Loreen glider in till The Knifes ”Silent shout”. Den är ju grym, men man känner kanske lite att det inte är så smart att ge oss den jämförelsen serverad på ett fat? The Knife är ju The Knife, svåra att komma i närheten av. Men hon är ändå grym när hon kör igång. Men JÄVLAR – nu ramlade hon av scenen! På riktigt! Men fortsatte bara sjunga som en fucking champ och kravlade upp igen! Så ska en proffsslipsten dras. Och ja, det är fortfarande startfältets helt överlägset bästa låt och framförande och röst och look.

Det var låtarna det! Nu ska det låtsasröstas osv. Gina gör greenroomintervjuerna, hon är grym. Hon är helt klart bäst i programledartrion hittills.

Oj, nu sjunger dom! Hela trion! Ett kabarénummer om schlager. ”Det är inte bara bögarnas fest”, går refrängen. Village People-dansare, sjömän, osv. Grymt pausnummer! På riktigt, bästa pausnumret på år och dag!

Sen är det förinspelad sketch där Helena Bergström spelar olika sorts schlagerfans och den är också ganska kul. Lite lång kanske.

Nu ska Soundtrack Of Our Lives spela ”Try again” som pauslåt, och detta är ju fantastiskt, om inte annat av den anledningen att efterfesten i morgon kommer att förgyllas av Ebbot! Själva framförandet, alltså man gillar ju TSOOL. Det är mycket, mycket absurt att se dem stå här och sjunga Dilba. Men ganska roligt.

Hahaha. Det går jättejättemycket åt helvete när programledarna repar röstuppläsningsresultatet. Det är ganska roligt. Helena Bergström kan inte hålla sig för skratt. En del att fixa inför i morgon, om man säger.

Jag säger som P4-Carolina säger på Twitter:

”#mel2012 Abalone Dots första vinnare i fejkröstningen. Barnplågeri av producenterna om inte Sean får spela igen….”

Barnen låter helt desperata på rösterna när de ljust piper fram ”Sean Banan” i arenan. Men… nej! Producenterna låter Dead By April fejkvinna och spela sin låt igen! Barnsorlet är uppgivet, oförstående. Poor young’uns.

Nu är repet slut, hörrni, och för att sammanfatta är jag rätt övertygad om att det blir Loreen och Sean Banan till final. Loreen är självklart bäst på alla plan i veckans startfält, och Banan har obestridligen barnfansen. Vad gäller produktionen var det väldigt tekniskt struligt ikväll, men programledarna skötte sig bra – ganska straighta större delen av tiden, men med några småkul och lite bitska punchlines. Gina är den solklara stjärnan, hon har sjukt bra timing och tonfall. Pausnumret var strålande, sketchen bra, TSOOL stabila. Fyra Fahl På Festival av fem möjliga till showen! Bra jobbat av manusförfattarna.

Nu ska jag dra tillbaka in till stan. Och sova. Kanske glo lite på tv. Kanske dricka lite te. I morgon bitti kan ni kolla in mina låtbetyg och förhandstips här på bloggen och i DN. Så hörs vi när jag vaknar!