Då är det dags då! Genrep för deltävling två. Jag bloggkommenterar i det här inlägget, som uppdateras efter hand. Ok? Ok.

Vi börjar med ett shownummer till tonerna av pojkbandsmedley. Först ”I want it that way”, aka den bästa boybandlåten NÅGONSIN. Dirawi och Finer i pojkbandshattar och -västar, flankerade av dansarmän. Hmmmmm ja, det sitter inte helt klockrent såhär på genrepet, detta nummer. Fantastiska låtar, bra idé, genomförandet behöver lite rep och lite stadga.

Helena Bergström är inte med denna vecka, utan dyker upp i bandad liten hälsning.

Ulrik Munther är först ut! Han gör entré till Verves ”Bittersweet symphony” med gitarr över axel och liten keps. Han är verkligen cute and a half! Publiken är tillsagda att hålla upp mobilkameror som dekoration, lite lökigt. Munther är säker på scenen, sjunger jättebra, dubbeltrummisarna i bakgrunden trummar på, osv. Globen för dig, Ulrik, tror jag. Även om låten inte är något direkt mästerverk utan rätt jämntjock. Har ni tänkt på detta att alla som ”spelar” instrument på Melodifestivalscenen gör det utan sladdar? De låtsas liksom inte ens, utan kör bara elgitarrer och basar oinpluggade. Är inte det konstigt? Vill man inte åtminstone hålla illusionen vid liv?

Top Cats traskar in i arenan i grupp till någon bluegrassgrej jag ej känner igen. De kör blåjeans, skinnjackor, vita tishor och en rutig skjorta. Deras ”Baby doll” struttar på, liksom. Jag tycker det här är astråkigt, men det kommer väl funka, antar jag. Pianisten kör riffen stående i refrängerna, ståbasisten gör sin balansakt på basen, det är svängigt.

HAHA! Man är ju glad att man har @Schlagerprofil i sin twitterfeed när de upplyser en om sånt här: ”NEWS FLASH: Sångaren i @therealTopCats har en röd näsduk i höger bakficka! Gay code for ”a fisting bottom”. Hepp! #mel2012”

Wtf, Sonja Aldén går in till rövarkören från Ronja Rövardotter? Weirdaste entrén någonsin. Särskilt när hon sen slänger av sig sin rövarkåpa och har den laxrosa prom queen-skapelsen under. Bron är på scenen, röken ligger tung, Aldén sjunger sitt  nödrimmade pekoral om döden och ”evighetens land” och det är väl… nej, det är fan inte alls fint. Det är ett avlagt nummer från ”Disney on ice”.

Nu är det Andreas Lundstedt! Veckans bästa låt. Tyvärr också en av veckans mest chanslösa låtar. Men det skadar inte att försöka trumma upp lite Fahl på festival-votes för detta, eller hur? Vote Andreas i morgon! Han går in till Beyoncés ”Crazy in love”, bara en sån sak. Dock har han mycket tacky scenklädsel, guldkavaj och svarta brallor med guldrevärer, men vem har låtit en guldrevär hindra en telefonröst? Nej, just det! Och, som sagt, skrevgreppet i slutet. Skrevgreppet!

Nu dags för Timoteij. Åh herregud. Det fläktas i de blonda manarna, det är rökmaskin och vajande fransar på klänning och fyra par evighetslånga ben, och det här kommer ju att sitta som en smäck i de svenska tv-sofforna. Själv tål jag det inte. Men det är ju en… smaksak.

David Lindgrens tur. Lite ledsen att jag missade hans rep tidigare i dag – hans brallor ska enligt rapporter ha spruckit. Rrritch! Men Lindgren bara fortsatte dansa, som ett äkta pro. Hans låt är fortfarande en helt ok dansdänga, publiken jublar när han gör sin shoulder spin på scengolvet, och pyrot sitter som en liten pyrosmäck. Men det är nåt som inte funkar. Hans utstrålning? Att han helt enkelt är för okänd? Dock att publiken i Scandinavium faktiskt verkade ta honom till sina hjärtan…

Mimi Oh, neoncerise och neongult, gullig 80-talstuggummipop, men det är mer än väl Veronica Maggio-ish. Gillar det lite på något sätt, låten är fin och snärtig och färgglad, men det osar lite åttondeplats för Mimi Oh…

Sista låten ut, Di Leva. Varsågoda, nu ska jag bjuda er på ett exklusivt faktum: Di Leva har sju stycken kaftaner med sig till Göteborg. Detta har jag fått bekräftat från hans skivbolagsperson. Han kör en vit med flames på scenen. Gitarristen trummar upp ett klappa-i-takt hos publiken redan från första tonen. Blommorna ler och stjärnorna ser, sjunger han, och jag har faktiskt tippat honom direkt till final. Lite osäker på detta, det är väl när sanningen ska fram antagligen Timoteij som kniper hans plats, men jag tror ändå han kan överraska. Det är blomregn i sista refrängen, till exempel.

Helena Bergströminslaget där hon gör de här olika melodifestivaltittartyperna är lite småkul även denna vecka, men för långt! Borde kapas till… en tredjedel! Läser ni, produktionen? Jag vet att ni läser! Klipp ner det, kapa mest i hon träningsoverallstjejen!

Gina Dirawi är bra i green room även denna vecka. ”Sonja, ‘det går för långsamt’ sjunger ju Mimi Oh, tar du illa vid dig?”

Hahaha. Sadist-SVT. Nu låter de fem låtar låtsas-gåvidare till nästa omgång, men inte Ulrik Munther. Barnen i arenan är oerhört ledsna. ”Ulriiiiik” klagar de.

Nej, hörrni, nu lämnar jag genrepsarenan. Ska nämligen få lämna schlagerbubblan en liten stund och gå på fest. Vi hörs imorgon, my darlings! Och då kan ni läsa mina betyg och omdömen i pappers-DN också.