Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Fahl på festival

Första lyssningen – deltävling 4

Då ska vi se då! Årets sista sju låtar nu – så är startfältet komplett! Det är Skellefteå som är veckans stad, har höga förhoppningar på veckan – det brukar alltid vara roligast framåt veckan fyra när alla är trötta och liksom har gett upp alla ambitioner om värdighet, plus att det alltid är roligast när vi är långt från Stockholm.

Jag har inte varit i Skellefteå sedan Melodifestivalen 2013, och DET var en riktigt bisarr vecka det – Amanda Fondell, Martin Rolinski, Janet Leon… nejdå, hejdå, State Of Drama och Ravaillacz gick rakt till final till allas häpnad. Och Ravillacz var så arga på att jag sågat dem i min låtrecension i tidningen att Tommy Körberg FORTFARANDE inte har förlåtit mig fyra år senare utan enligt rapporter bearbetar sin vrede så fort han uppträder offentligt, senast i ett mellansnack i Berwaldhallen(!).

Nå, nog om det! Dags för första lyssningen av veckans låtar. Det är studioversionerna jag hört, så det är som vanligt STOR brasklapp – allt kan kännas helt annorlunda när man ser och hör det live, så jag förbehåller mig rätten att ändra mig radikalt under torsdagens repetitioner. Okej? Okej!

Jon Henrik Fjällgren & Aninia – ”En värld full av strider (Vearelde gusnie jeenh vigkieh)”
Det här är classic Jon Henrik – pratsång på samiska i introt, jojk, ödesmättade trummor, och så har han i år smackat dit en hittigare refräng sjungen av Aninia (refrängen upptar ärligt typ 80 procent av låten, känns som det är refräng hela tiden?). Hmm, det kändes som han hade mycket mer buzz 2015, finns ingen riktig överraskningsfaktor här, man vet vad man får och han levererar och allt. Gillar dock den riktigt skamlösa tonartshöjningen, haha!

Alice – ”Running with lions”
Vi börjar med ett lejonryt och lite regnskogsljud, sen en laidback vers och bra bygg upp mot en rätt maffig smattrande refräng – gillar detta faktiskt, det är inte en fantastiskt unik låt by any means, men riktigt snygg! En grej jag noterar: ”running with lions” sjunger Alice, och Ace Wilder sjöng ”running with the wolves” – sån into the wild-trend i år! Kanske får utforska detta tema lite närmare så småningom i en krönika…

Les Gordons – ”Bound to fall”
Hahaha, hej halvdan swindie 1995! Det här låter EXAKT som svensk småstadspop gjorde i min ungdom, komplett med manierad sångröst och svengelska! Detta är seriöst typ en madeleinekaka för mig, får flashbacks till när mitt eget småstadsband spelade på dassiga festivaler i typ Trollhättan och var helt stissiga för att vi fick säga hej till This Perfect Day-Mats.

Wiktoria – ”As I lay me down”
Vilken liten country-danspopsmocka! Är det Fahl på festivals kopp te? Svar: NEJ. Och Wiktoria gör de där morrande strupljuden som en viss typ av sångare gör när de liksom får ”feeling” och ska ”ta i” lite extra, vilket jag är fruktansvärt allergisk mot. Men nu är det inte MIN smak som kommer att avgöra det här, och rent objektivt är det här faktiskt en hit. Och jag kommer nog att lära mig dansa till det här lagom till lördagens efterfest om jag känner mig själv och de fyra glasen vin rätt.

Axel Schylström – ”När ingen ser”
Det sista man trodde var väl att det skulle dyka upp en, typ, ung Anders Glenmark år 2017? Men det är vad det här låter som, faktiskt! En lätt uppfräschad Glenmarkproduktion. Mnjöh, jag vet inte jag, tycker nog inte att låten är riktigt stark nog? Kul med lite upptempo på svenska, det är det allt, men lite för klämkäckt för min smak.

Sara Varga & Juha Mulari – ”Du får inte ändra på mig”
Nej men gud vilken tunn och såsig pastisch på ”Om du lämnade mig nu”. Zzz.

Loreen – ”Statements”
OUFF. Det här är extremt rätt av Loreen. Detta är precis vad hon ska göra. Exakt precis. Vi börjar med ett primalskri, fortsätter med en gitarrig rätt soft vers, kastar oss in i en brygga med ett smygande beat, och så en bultande refräng där Lorpan skriker ”STATEMENTS” över en grungeig smutsig gitarr. Uppbyggandet av de här tre minuterna är mästerligt, slutet där Loreen plötsligt svävar eteriskt över arga barnkörer… Det här är en sån smocka till avslutning på årets 28 låtar. Kan hon vinna i år igen? Kanske. Kanske?

Så, en försiktig tidig tippning då? Skulle tro att Lorpan och Wickan är rakt i final. Sedan handlar det om Alice, Jon Henrik och Axel, och jag håller en försiktig tumme för Alice, men kan bli vilken kombination som helst av de tre. Les Gordons och Sara & Juha tror jag är helt ute ur leken.