Kungen avbröt intervjun

Vi står och väntar på Johan Olsson som just tagit sitt andra OS-brons. Minuterna efter hans lopp ser vi vårt eget upplopp här i OS.

Några sista ord i mixade zonen bara, sedan spurt vid datorn och målgång.

Två minuter senare avbryts intervjustunden. Presschefen förklarar:

-Kungen är här och han vill gärna gratulera Johan.

Repliken från GP:s rutinerade reporter är sylvass:

-Och när har Kungen deadline då?

Inget svar.

Vi gick i mål till slut ändå. Har precis skickat sista texten hem till redaktionen.

Sotji 2014 hägrar redan.

Murvlar i flock på väg hem

Vi murvlar anfaller som bekant i flock. Det har arrangörerna räknat med när vi ska transporteras till våra hemtama marker i norra Europa.

Flyget på måndag morgon lyfter 09.00. Redan 02.00 hämtas DN:s utsända för vidare färd mot flygplatsen. Personalen väntar sig nog en invasion av klantigt packade väskor, glömda pass och korta stubiner.

Resan i sig tar 27 timmar inklusive tidsskillnaden på nio timmar. En baggis i jämförelse med våra tappra busschaufförer här i Whistler. Firman är baserad i Texas, så det är bara att ratta bussen dit. Tre dygn tar den färden.

Då känns tre timmars byte i Frankfurt som gurkbitar på ögonlocken.

Verkar jag vara på väg hemåt mentalt? Nej då. Säger som Johan Olsson inför femmilen: ”Det finns gott om energi kvar i skallen”.

Sagan om den röda vanten

Kollega Olle var på jakt efter ett par röda stickade vantar med OS-ringar och Kanadas lönnlöv på. Grymt snygga och stilrena. Hetaste modet här i Whistler – tydligen. 

”Har du inte sett dem, frågade han mig förvånat. Alla har de på sig”.

Först då såg jag att verkligen varenda kotte har de där vantarna på sig, på gågatan räknade jag till tio personer på två minuter och kände mig lätt korkad i min OS-bubbla. Kanske ligger för många skidåkare och bronsmedaljörer och skvalpar där perceptionen ska hålla till…

Olles jakt då? Gick inget vidare. Utbud och efterfrågan, ni vet. Den officiella souvenirbutiken får varje dag en ny sändning och vantarna har varit slut snabbare än man hinner säga ”stafett i nordisk kombination 4 x 5 km”. Folk står från sju på morgonen och köar i timmar.

Så nu vet ni där hemma varför jag inte ger bort röda vantar i present. (Om jag hittar några behåller jag dem själv.)

Urladdningen

Vad var det som hände egentligen?

4-1 till Kanada efter 21-12 i skott efter första perioden mot Ryssland.

Med ryggen mot väggen spelar plötsligt Kanada upp detta OS bästa hockey och visar hur enkelt spelet egentligen är. Åk skridsko så fort som möjligt kortaste vägen mot mål, in med pucken på mål och så in och kämpa för att få in den.

Kanadensiskt momentum kan man säga.

Och det bara fortsätter. Nu dundrade Shea Weber in 6-1.

En hel hockeyvärlds undrar – var är Ovetjkin?

 

Nu gäller det!

Strax börjar värmningen inför detta OS absoluta höjdpunkt. Visst Kanada har redan tagit sex guld, men en gyllene medalj i hockeyn skulle gladeligen majoriteten av kanadensarna byta mot alla de andra.

Att det blev Ryssland redan nu i en kvartsfinal var inta vad man tänkt sig. Så nu handlar det inte om guld, nu handlar det om överlevnad i turneringen och fram för allt äran.

Att överleva mot just ryssarna kommer att stärka Kanada än mer.

På stan märks atmosfären. Den är oroligt elektrifierad, för alla superstjärnorna från NHL har inte infriat förväntningarna.

Nästan alla på stan har Kanada-tröjor, eller Kanada-flaggor eller små lönnlöv målade i ansiktet.

Märkligt nog är det många ryssar här också. Och de är högljudda på stan.

Har ni kommit ihåg att sätta väckarklockan, sitter ni vid tv:n och har ni datorn påslagen?

Bra, då åker vi…

Galna norrmän kapitulerar

Stämningen var uppsluppen på presskonferensen där segrande Sverige satt med silverlaget Norge bredvid sig.

Italienaren som håller i de internationella medaljintervjuerna tyckte att det var en bra idé att låta åkarna presentera sig en efter en.

Odd-Björn Hjelmeset som tappade en dryg halvminut på andra sträckan mot Johan Olsson sade:

-My name is Odd-Björn Hjelmeset. I fucked up today.

Förklaringen till varför det hade gått så dåligt hade inget med skidor eller form att göra. Nej, tevevanorna var boven.

-Jag har sett för mycket på porr de senaste 14 dagarna.

Hela lokalen skrattar.

Petter Northug var kortare i sin kommentar, medveten om lagets klena insats. Han ensam räddade upp situationen med en mäktig sista sträcka:

-Jag gick sista sträckan och det blev silver.

Svenskarna satt och flinade, lite som skolkillar gör när klassens clown håller låda. Till slut verkade Marcus Hellner vilja visa vilka som bestämmer numera.

- Jag visste att jag aldrig skulle tappa 35 sekunder. I dag var jag starkast.

Inget att snacka om. Daniel Richardsson (leder klungan i tungt snöfall), Johan Olsson (en världsåkare lagom till 30-årsdagen), Anders Södergren (vilken taktisk räv) och Marcus Hellner (en stjärna i klass med Northug) gjorde något som inte hänt sedan Torgny Mogren åkte i mål i Canmore utanför Calgary.

Det var inte bara Anders Södergren som hade tårar i ögonen, 22 år senare.

Upp som en sol…

Hela Sveriges nya favorit Anna Haag är sjuk. Vad var oddsen? Hon vänder lungorna ut och in på tävlingsbanan, snackar med oss i mixade zonen efteråt och står ute i kylan på medaljceremonin. I OS-byn dansar bacillerna schottis, salsa och wienervals mellan tusentals munnar.

-Man måste unna sig att njuta också när man har vunnit, säger förbundskapten Joakim Abrahamsson.

Så rätt. Men så synd att det blev så här. 

Sveriges guldchans i damstafetten försvann när Anna Haag lämnade återbud. Medaljchansen försvinner om även Charlotte Kalla missar loppet.

-Vi har inte kastat in handduken än, säger damkaptenen Magnus Ingesson när han efter en rejäl tur i spåret kommer tillbaka in på OS-stadion.

Tränare, vallare och åkare glider runt i sina tajts här i Olympic Park. Alla med skidorna i högsta hugg. Här handlar det inte om några lyxlirare på semester.

Är man förbundskapten så är man också:

Reseledare

Fritidsledare

Talesman

Chaufför

Mental rådgivare

Slavdrivare

Med mera.

En typisk telefonintervju under världscupsäsongen bryts två-tre gånger innan den är i hamn. Joakim Abrahamsson och Magnus Ingesson har då hörts säga:

-Fan, får man köra här eller är det enkelriktat? Förlåt, hur var frågan?

-Du, jag står lite illa till. Håller på att lasta in skidor i bussen. Kan du ringa om en timme?

-Just nu står jag ute i spåret och coachar herrarna. Vi får prata om damernas insats när jag är tillbaka på hotellet.

Charlotte Kalla har pekat på tränarnas betydelse för lagets framgång. Jag har inga invändningar. 

Men utan fullt lag kan inte ens ”Midas” Ingesson trolla.

Lönnlöven lurade på festen

Torget i Whistler exploderade i ett rödvitt skrikande hav. Vad hade hänt? Kanada gjorde mål och storbilds-teven vevade reprisen.

Skidorten förvandlades på en eftermiddag till Maple Leaf City. Överallt såg man hockeytröjor och kanadensiska flaggor, öl och ansiktsmålningar.

Vi gick hem med våra matkassar och missade tystnaden som (antar jag) lade sig när USA säkrade segern. 30 år efter miraklet på is mot Sovjet sopade amerikanerna till grannarna i deras nationalsport, på deras egen bakgård.

Ryan Miller var nyckeln till seger, hästlängder bättre i USA:s mål än Martin Brodeur i Kanadas kasse.

Sorry – ett sidospår där. Sprintstafetterna går i morgon och Sverige har nytt guldläge på damsidan. Blir häftigt att se hur medaljtjejerna Kalla och Haag står sig på kortare distans. Hur bra som helst är min gissning: de krigar bland de bästa när upploppet närmar sig. Blir inte överraskad om de får hoppa upp på pallen på Medal Plaza igen natten mot tisdag svensk tid.

Om nu klockorna funkar i snöyran där hemma…

Herrarna? Medalj är möjligt, men svårt att nå efter Emil Jönssons förkylning. Teodor Petersons orutin kan fälla avgörandet.

Men fan vet i de här olympiska spelen. 

Rubrik: ”Bragd-Teo: Så sänkte jag norrmännen”

Uppföljning: ”Björn Lind lärde mig allt jag kan”

Mästaren i sprintstafett från 2006 har delat rum med Peterson i OS-byn och har enligt uppgift lärt ut alla trix till sin 21-årige Umeåkompis. Både de bra och de dåliga.

Handlade trixen om spurt i OS-final?

Svenskarna räddade masstarten

Englands gamle striker Gary Lineker lär ha sagt att ”fotboll är ett enkelt spel: 22 man jagar bollen i 90 minuter och till slut vinner alltid Tyskland”. Byt ut tyskarna mot en norrman och du har en travesti på Linekers bevingade ord, som fungerar utmärkt i beskrivningen av masstart.

Åtminstone fram till vårdagen då kungafamiljen hejade invid upploppet.

Men nu är det slut på det.

När jag stod och intervjuade Per Elofsson stormade gamle norske skidåkaren Vegard Ulvang fram till svensken, bugade och gav honom en klapp på axeln:

-Svenskarna har räddat masstarten!

Ulvang är ordförande i Internationella skidförbundets (Fis) längdkommitté, som fått utstå hård kritik för masstarten med sina tråkiga lopp och ständiga spurtuppgörelser.

Marcus Hellner var inne på samma spår i guldintervjun.

-Det är ju så här de (Fis) vill att vi ska köra, så de är nog nöjda. De vill ha lite som cykeltaktik.

Helt klart är att det var roligare att titta på – när två svenskar lyckades. Att Lukas Bauer tyckte svenskarna stängde vägen och att norrmännen tyckte att Hellner knäckte Northugs stav med flit är en annan historia.  

Haags glädje värd medalj

Det kostar så lite att bjussa på sig själv. Alldeles gratis faktiskt. Ännu lättare är det om du är känd och alla lyssnar intresserat på dig så fort du öppnar munnen, oavsett vad som kommer ut.

Anna Haag har hajat galoppen. På den korta tid mina och hennes vägar korsats har hon alltid tagit sig tid, haft ett smajl nära till hands och verkat tycka att livet är rätt gött. Inte för min skull om ni trodde det, jag klarar även surkart om jag måste, hon är sån bara.

Jag säger inte att man ska gå runt och smöra hela dagarna, men visst fan kan man väl göra en medmänniska glad ibland.

Ni kan ju gissa hur glad Anna ”f.d Hansson” Haag var efter ett silver i OS. Solen värmde som på sommarsemester och publiken skrek sig hes när Anna Haag tog plats på scenen där Charlotte Kalla väntat i flera år. Orden skuttade ur munnen utan given ordning. Full fart framåt, precis som skejtskären på upploppet.

-Det har varit rätt skönt att stå i skuggan av Charlotte. Jag har kunnat göra min grej i lugn och ro, sade Anna som hejades fram av nästan hela tjocka släkten. I alla fall var hennes syskon och föräldrar plus sambon Emil med föräldrar på plats.

Familjerna har känt varandra sedan paret gick i samma klass på skidgymnasiet i Mora. Nu bor de ihop i ett hus i Squamish utanför Whistler.

Charlotte Kalla visade sig mänsklig när klassisk stil stod på programmet. Hon hade pratat om att inte stressa men blev så illa tvungen när en italienska fällde henne. Där kan toppchanserna ha förvunnit.

Att hon är en vinnartyp av sällan skådat slag visade sig i intervjuerna efteråt. Kalla var rent ut sagt skitbesviken, nära gråt faktiskt. Flackade med blicken och ville inte analysera åttondeplatsen i onödan.

Hon orkade däremot hylla kompisen Haag, om än utan leende eller stora gester. Och hon var inte överraskad av silvret, sade hon. 

En revanschsugen OS-mästare och en OS-silvermedaljör hög på självförtroende – det kan bli Sveriges guldduo i sprintstafetten. Eller klämmer sig Anna Olsson in i laget nu efter sin fjärdeplats i sprinten? Hon är ju också mästare, regerande till och med i just sprintstafett.

Något säger mig att Anna Haags silver inte var det sista glädjeskriet från vildmarken.