Det kostar så lite att bjussa på sig själv. Alldeles gratis faktiskt. Ännu lättare är det om du är känd och alla lyssnar intresserat på dig så fort du öppnar munnen, oavsett vad som kommer ut.

Anna Haag har hajat galoppen. På den korta tid mina och hennes vägar korsats har hon alltid tagit sig tid, haft ett smajl nära till hands och verkat tycka att livet är rätt gött. Inte för min skull om ni trodde det, jag klarar även surkart om jag måste, hon är sån bara.

Jag säger inte att man ska gå runt och smöra hela dagarna, men visst fan kan man väl göra en medmänniska glad ibland.

Ni kan ju gissa hur glad Anna ”f.d Hansson” Haag var efter ett silver i OS. Solen värmde som på sommarsemester och publiken skrek sig hes när Anna Haag tog plats på scenen där Charlotte Kalla väntat i flera år. Orden skuttade ur munnen utan given ordning. Full fart framåt, precis som skejtskären på upploppet.

-Det har varit rätt skönt att stå i skuggan av Charlotte. Jag har kunnat göra min grej i lugn och ro, sade Anna som hejades fram av nästan hela tjocka släkten. I alla fall var hennes syskon och föräldrar plus sambon Emil med föräldrar på plats.

Familjerna har känt varandra sedan paret gick i samma klass på skidgymnasiet i Mora. Nu bor de ihop i ett hus i Squamish utanför Whistler.

Charlotte Kalla visade sig mänsklig när klassisk stil stod på programmet. Hon hade pratat om att inte stressa men blev så illa tvungen när en italienska fällde henne. Där kan toppchanserna ha förvunnit.

Att hon är en vinnartyp av sällan skådat slag visade sig i intervjuerna efteråt. Kalla var rent ut sagt skitbesviken, nära gråt faktiskt. Flackade med blicken och ville inte analysera åttondeplatsen i onödan.

Hon orkade däremot hylla kompisen Haag, om än utan leende eller stora gester. Och hon var inte överraskad av silvret, sade hon. 

En revanschsugen OS-mästare och en OS-silvermedaljör hög på självförtroende – det kan bli Sveriges guldduo i sprintstafetten. Eller klämmer sig Anna Olsson in i laget nu efter sin fjärdeplats i sprinten? Hon är ju också mästare, regerande till och med i just sprintstafett.

Något säger mig att Anna Haags silver inte var det sista glädjeskriet från vildmarken.