Arkitektonisk glädjechock i Surahammar

Skrivet av Mats Areskoug 14:43, 3 maj 2013 i kategori Bergslagen, Hela hus, Moderna tiden

Sommarstugan är öppnad för säsongen vilket innebär regelbundna turer mellan Stockholm och Bergslagen. Resor är en anledning till fikapauser, helst på ett nytt ställe varje gång. I tisdags blev det Surahammar.

Vykort från Eilert, Surahammar.

Kommunhuset, som invigdes 1953, ritades av en av förra seklets stora arkitekter, Eskil Sundahl. Från den ena sidan skulle jag vilja säga att byggnaden är ordinär. Från den andra tvärtom. Att säga att sessionssalen sticker ut är inte att ta i för mycket.

Fakta/läs mer:
Martin Åhrén: ”Modernismens mötesplatser. Arkitektur i Bergslagen”, Länsmuseet Gävleborg, 2012.

Två andra modernistiska höjdpunkter:
Sankt Görans gymnasium i Stockholm: Kanske Stockholms vackraste byggnad.
Turiststationen i Jävre: Ett ufo på fel sida vägen.

K-spaning på Gotland 10

Skrivet av Mats Areskoug 17:06, 25 mars 2013 i kategori Gotland, Hela hus, Moderna tiden

Film är bäst på bio och allra bäst var de barnförbjudna filmerna man lyckades få se före 15-årsdagen. Favoritbiograf var Hansa, där vaktmästaren aldrig brydde sig om besökarens ålder. (Enda gången jag behövde tjata lite var när ”Hajen” visades.) Tillsammans med kompisarna fick jag se både det ena och det andra på den vita duken.

Av min barndoms fem biografer i Visby finns bara två kvar. På Roxy kan man ana en del av den gamla inredningen. Teaterbion, är helt ombyggd till en mindre filmstad. Hansa, Royal och Röda kvarn är alla hotell, tror jag. Det sista i ”fransk bordellstil”.

För att få lite K-känsla under biografbesöket får du ta dig utanför ringmuren. Till metropolerna Slite och Fårösund.

I Fårösund hittar du välbevarade biografen Roy, invigd den 13 oktober 1940. Foajén är i princip i originalskick med stilig biljettkassa och fantastiska taklampor.

Roy är nästan samtida med det tidigare regementet KA3, ett kortare stenkast bort, och de värnpliktiga bidrog säkert en hel del till biljettintäkterna. Regementet lades ned vid millennieskiftet och Roy försvann in i en törnrosasömn.

– När vi köpte huset 2002 var biografen en lagerlokal med skivor för fönstren, berättar Bengt Nilsson, som äger och driver Roy tillsammans med sin fru Deisy.

Gotland har alltid varit inspelningsplats för film och på senare år har många av dessa haft världspremiär på Roy i Fårösund. Foajéns väggar pryds med affischer signerade av mer eller mindre kända skådespelare. Även under Bergmanveckan har Roy en roll.

Men det skulle kanske ha varit Royal.

– När man skulle beställa en neonskylt till den nya biografen visade det sig att det blev lite för dyrt med fem bokstäver, så namnet kortades helt enkelt, förklarar Bengt Nilsson, men antyder att historien kanske inte är helt sann.

Den 21 juni 1954 var en stor dag i köpingen Slites historia. Då invigdes medborgarhuset Slitegården med Sliteteatern. Sextio år senare ser det mesta ut som då, speciellt salongen andas 50-tal.

Sliteteatern – handkolorerat vykort från Slite Leksaks- & Pappershandel

– Vi har bytt ut några av stolsraderna, men i övrigt är allt original, berättar Lena Björk, ordförande i ideella Slite biografförening som driver verksamheten.

Stolar i alla ära, men salongens exklusivaste detalj är ändå raden med hångelsoffor längst bak. Ingen risk att armen kommer i kläm!

Maskineriet i Sliteteatern, eller Slite bio, är dock av det modernaste slaget. Precis som i Fårösund har man investerat i den numer nödvändiga digitala utrustningen.

– Förutom film spelas det en hel del teater här. Dessutom direktsänder vi operor och konserter från världens stora scener, säger Lena Björk.

Men redan den 19 oktober 1958 kom den stora världen, i form av Josephine Baker, på besök till Slite och teatern. (Mina blivande föräldrar var på plats.) Gotlands Allehandas skribent Bertil Torekull gillade vad han såg och rapporterade bland annat:

”Hon tunnsnackade med publiken, lindade den runt fingrarna, gick ner i bänkarna och sprutade parfym på parkettens damer och strök med vemodig värme en äkta gotländsk flint.”

Fakta/läs mer
Föreningen Landsortsbio på Gotland.
”Fårösund får fin biograf”, Gotlands Allehanda den 15 oktober 1940.
Bertil Torekull: ”Trött och frysande Baker gjorde succé”, Gotlands Allehanda den 20 oktober 1958.
Inger Hammar: ”Landsortens salonger möter sin nya publik”, Gotlands Allehanda den 20 februari 2010.

Öde skyskrapor i skogen

Skrivet av Mats Areskoug 21:54, 15 mars 2013 i kategori Bergslagen, Hela hus, Moderna tiden

De flesta öde gruvorna i Bergslagen är oansenliga hål i marken, förhoppningsvis skyddade av någon form av stängsel. Men ibland dyker de upp över trädtopparna – övergivna väldiga betongkonstruktioner. Bergslagens egen skyline.

Gruvdriften i Striberg, strax nordväst om Nora lades ned 1967, trots stora investeringar bara tio, femton år tidigare. Satsningar som i dag är mäktiga lämningar ovanför Stribergs lilla samhälle.

Att besöka anläggningen vid Karls schakt är en nästan spöklik upplevelse. Laven, anrikningsverket, gruvstugan… Man väntar bara på att arbetet ska dra igång igen. Mer spöklikt blir det när man tänker på världen under jorden. Kilometerlånga gångar, 600 meter ned. Vad döljer sig där?

Fakta/läs mer
Kjell Sundström: ”Gruvbyggnader i Bergslagen”, Rapport RAÄ 1993:2, Riksantikvarieämbetet, 1993
Petter Eklund: ”Guide till det K-märkta Sverige. På spaning efter gruvlavar”; Byggförlaget, 1995.

Mer om Bergslagens järn på bloggen:
Skogen tar gruvan i Ösjöberg
BDJ – Järnets järnväg
Absint efter malm i Stråssa

Gravkammaren i Gubbängen

Skrivet av Mats Areskoug 15:58, 8 mars 2013 i kategori Hela hus, Moderna tiden, Storstockholm

När arkeologerna om ett par tusen år gräver ut Gubbängen i södra Stockholm kommer de att hitta något som de kanske tolkar som en gravkammare med igenmurad ingång. Har de riktig tur rymmer kammaren en eller annan mumifierad potatis.

Källaren hösten 2012.

Gubbängens gård låg, fram till rivningen på 1940-talet, på platsen för dagens Gubbängsskolan. Då bestod den av inte mindre än fem bostadshus, samt ekonomibyggnader som stall, ladugård, smedja och magasin. Ett 50-tal personer bodde på gården.

Skiss över Gubbängens gård, tagen ur häftet ”Gubbängen – från gård till stad”, utgiven av Farsta hembygdsförening 1986.

Den siste ägaren, Albin Arvidsson, sålde gården till Stockholms stad 1908, men fortsatte som arrendator fram tills nedläggningen. I dag återstår bara den gravkammarlika matkällaren och allén som ledde fram till huvudbyggnaden.

Del ur ”Karta över Stockholm med omgivningar” från 1917.

Fakta/läs mer
”Gubbängen – från gård till stad”, Farsta hembygdsförening, 1986.

När järnvägen till Solna bytte spår

Skrivet av Mats Areskoug 17:20, 15 februari 2013 i kategori Hela hus, Nyare tiden, Storstockholm, Vägar och spår

Den nya nationalarenan, Friends, i Solna lär vara bra på alla sätt. Bortsett från problemen att ta sig till och från den. Men det kunde ha varit värre. I alla fall för de som tar tåget från huvudstaden.

Hagalundsberget i Solna låg i vägen när järnvägen skulle byggas mellan Stockholm och Uppsala på 1860-talet, men kan man inte gå igenom det får man gå runt det. Sålunda drogs järnvägen i en båge öster om berget. Följ med på en kort promenad på den gamla banvallen.

Den första stationen i Hagalund. Bild från från Solna stads bildarkiv, solna.se/bildarkivet.

Startpunkt är korsningen Solnavägen–Solna kyrkväg. Sedan är det bara att följa gångvägen som löper norrut längs med staketet till Norra begravningsplatsen. Här började tågen rulla den 20 september 1866. Parallellgatan i industriområdet på vänster sida heter passande nog Banvaktsvägen. Gångvägen avslutas med en backe upp till Hagavägen. På järnvägens tid gick spåret i en djup skärning och Hagavägen passerade över på en bro.

Stationshuset i dag.

Det gröna huset på Hagavägen 24 inrymde vid förra sekelskiftet Hagalunds station. En trappa ledde från stationshuset ned till perrongen. Huset var från början banvaktsstuga och befordrades till station 1895. 1903 byggdes en ny station nere vid spåret, omkring 100 meter norrut. På stationstiden var huset en rödmålad liten stuga med vita knutar. Nuvarande utseende fick det 1935.

Del ur ”Karta över Stockholm med omgivningar” från 1917 visar både den nya och den gamla sträckningen av järnvägen.

Norr om Hagavägen är skärningen numer utfylld av matjord och kolonilotter anlagda. För spårhistorikern kan det vara intressant att veta att dåtidens spår vidare norrut i princip följde dagens Södra Kolonnvägen, men det finns inga fler fysiska lämningar.

Järnvägen norrut från Hagalund.

År 1911 invigdes den första tunneln genom Hagalundsberget och spåret norrut från Stockholm blev betydligt rakare. Dessutom blev det dubbelspårigt. Hagalunds station flyttades till platsen för dagens Solna station, men fram till 1955 var namnet Hagalund. Vi får se när stationen döps om till Friends station.

Järnvägen söderut från Hagalund.

Fakta/läs mer:
Maria Malmlöf: ”Kulturmiljöer i Solna”, Solna kommun,1989.
Paul Gustafsson: ”Gamla Solna-vykort berättar”, Bäckström, 2002.
”Järnvägsdata med trafikplatser”, Svenska järnvägsklubben, 2009.
Hans Harlén: ”Var stannade tåget?”, Trafiknostalgiska förlaget, 2012.

Det finns gott om gamla spår i Solna. Läs också om
Stockholms hemligaste järnväg
Spårvagnsspår till kronprinsessans bostad

Det lilla, lilla huset vid Globen

Skrivet av Mats Areskoug 14:44, 21 december 2012 i kategori Hela hus, Moderna tiden, Storstockholm

I hörnet Arenavägen–Palmfeltsvägen i Johanneshov i Stockholm står ett litet, litet grått hus. Det nästan försvinner under intilliggande kontor, parkeringshus och affärscentrum.

Det stora ståtliga slakthuset i Johanneshov startade sin verksamhet för hundra år sedan. Stockholms hälsopolis hade inte mycket till övers för renligheten i alla mindre slakterier i staden och på 1870-talet började man diskutera uppförandet av ett nytt offentligt slakthus. Den 31 januari 1912 kunde anläggningen invigas av hjältekonungen Gustav V.


I det lilla huset såldes kokt och saltat kött, samt stekflott, till allmänheten fyra timmar varje lördag. Huset fungerade även som vänthall för spårvägen, som passerade i dagens Arenavägen söderut mot Skogskyrkogården och Skarpnäck (se amatörfilm). Valvet där resenärerna kunde ta skydd mot vädret har dock murats igen.

På Slakthusområdet fanns allt som behövdes för rationell slakteriverksamhet. Här fanns dessutom bland annat polis, bank, post, telegraf, restaurang och hotell. (Postkontoret var det som gällde för mig när jag flyttade till Enskede för tjugo år sedan.) Några år fanns till och med ett litet Slakthusmuseum.

Fram till 1988 drevs slakteriverksamheten i kommunal regi. Tre år senare upphörde alla slakt förutom nödslakt. Hantering och förvaring av kött är dock kvar.

Nu finns långt gångna planer att öppna upp Slakthusområdet för andra verksamheter och bostäder, även om traditionella verksamheter kopplade till mat kommer att vara kvar. Enligt planen kommer också flera av de ursprungliga byggnaderna att behållas. Jag håller tummarna för det lilla huset i korsningen. Bara för att jag gillar föremål och miljöer som råkar bli kvar.

Fakta/läs mer
”Stockholms stads slakthus med tillhörande kreatursmarknad”, Stockholms stads slakthus- och saluhalsstyrelse, 1914.
Brundin, Johnson och Kroon: ”Kött & blod. Slakthusområdet i Johanneshov 100 år”, Informationsförlaget, 2012. (Boken finns i sin helhet på nätet.)
”Slakthuset, Isstadion, Globen”, Enskede-Årsta hembygdsförenings årsskrift 2012.

K-spaning på Gotland 8

Skrivet av Mats Areskoug 17:24, 12 december 2012 i kategori Gotland, Hela hus, Moderna tiden, Sport

Mina tidiga minnen från Solbergabadet i Visby är nästan alla traumatiska. Jag lärde mig simma sent och besöken i bassängen med skolan var mest kallt vatten, klor i näsan, barska baderskor och ännu barskare badmästare. Dessutom blev man alltid förkyld är man gick tillbaka till skolan med blött hår.

Oavsett detta är Solbergabadet en raritet bland Visbys byggnader. Gotland bjuder inte på många hus i tidsenlig 1960-talsarkitektur. Därför är det mycket märkligt att arkitekten Göran Dahlstrands skapelse inte åtnjuter någon som helst skydd. Ett, tu, tre har kommunen fått ordning på ekonomin och byggt ett nytt badhus. Då lär denna klenod rivas och ersättas med butiker och/eller bostadsrätter.

Annat var det vid invigningen den 9 april 1961. Det var ett stort ögonblick i stadens historia när man efter många års arbete kunde inviga sin nya simhall.

Riksdagsmannen Georg Pettersson (S), som varit den som drivit frågan om ny simhall, sade i sitt tal: ”Vi hoppas att anläggningen skall bli trivsam och vara till glädje för befolkningen på Gotland, och för dem som gästar vår ö.”

Gotlands Allehanda rapporterade att ”den vackra anläggningen fick många lovord av alla de talare som avlöste varandra…”

Även Gotlands Folkblads reporter slogs av hur vacker simhallen var: ”Interiören är rent av fascinerande. Arkitekten Göran Dahlstrand har på ett utomordentligt sätt löst sin uppgift. Snedställningen av taket skapar rymd, den öppna glasade väggen mot norr ger en intensiv känsla av uterum. Luft ljus och rymd, man har aldrig en förnimmelse av att befinna sig inomhus…”

Det mesta är sig likt i dag. Solterrassen är öppen på sommaren och det går utmärkt att hoppa från femmetersavsatsen, något som jag aldrig vågat. I entrén sitter reliefen ”Hajdödaren” av Stig Blomberg kvar. Den skänktes av Simfrämjandet till invigningen. I övrigt var det konstnären Björn Evensen som stod för utsmyckningen. Hans ”Sol” finns kvar inne i simhallen, men den stora reliefen ”Skatten under vatten” flyttades från entrén till Solbergaskolans matsal vid den senaste renoveringen för drygt tio år sedan.

Efter simskola som tioåring släppte det och jag flöt. De tidiga minnen från Solbergabadet hade dock etsat sig fast och jag föredrog den numer stympade utomhusbassängen vid Snäckgärdsbaden. Trots detta hoppas jag innerligen att Solbergabadet får vara kvar.

(Ja, jag vet att badhuset de senaste trettio åren fått kritik för att vara både slitet och omodernt. Men måste alla bad vara äventyrsbad?)

Fakta/läs mer
Gotlands Allehanda den 10 april 1961: ”Pampig invigningsdag för nya badet”
Gotlands Folkblad den 10 april 1961: ”Fullt hus när simhallen invigdes”

Ett ufo på fel sida vägen

Skrivet av Mats Areskoug 18:16, 5 december 2012 i kategori Hela hus, Moderna tiden, Vägar och spår, Övriga Sverige

När man passerat gränsen till Norrbottens län söderifrån dyker den upp på vänster sida. En grå skapelse vilande på ett kraftigt betongvalv. Det stora fönsterpartiet vetter mot vattnet. Kanske påminner den om ett ufo, kanske om en designad teveapparat. Byggnaden är i alla fall annorlunda – och vacker.


Turiststationen i Jävre invigdes 1966. Här skulle den växande skaran bilburna turister tas om hand och få veta vad som väntade norrut. Ett år senare, efter övergången till högertrafik, låg den dock plötsligt på fel sida av Europavägen. Visst stack byggnaden ut, men inte en vänstersväng över vägen inte. Tio år senare upphörde verksamheten.


Byggnaden lämnades mer eller mindre att förfalla och 1999 var rivningen mycket, mycket nära. Då vaknade befolkningen och Piteå kommun och Vägverket. En ny rastplats anlades och 2003 kunde turiststationen återinvigas. Och så kronan på verket – den byggnadsminnesmärktes.

Kanske var det vädret, kanske hade man försovit sig. När jag besökte Jävre och turiststationen i början av juni i år var den stängd, trots uppgift om annat på dörren och på nätet. Det hade varit intressant att se interiören, men det viktigaste var trots allt arkitekten Gunnar Lehtipalos skapelse. Det värmde i hjärtat den kyliga och regniga dagen.

Fakta/läs mer
Piteå kommun: Entré Jävre.
Göran Willis: ”K-spaning från ovan”, Trafiknostalgiska förlaget, 2010.

Anden i flaskan

Skrivet av Mats Areskoug 14:54, 7 november 2012 i kategori Bergslagen, Hela hus, Moderna tiden

Ibland räcker inte själarna till. När gruvan, för andra gången, lades ned 1983 försvann själva grunden för samhället Stråssa i Bergslagen. Samma sak för kyrkan Sankta Anna på platsen.

Samhället uppfördes efter att gruvan öppnats på nytt 1959. Villor och radhus i typiskt 1960-talsstil. Den röda träkyrkan vid genomfartsvägen invigdes 1972. En promenad i Stråssa kunde vara som en promenad i ett vanligt villaområde i vilken svensk stad som helst – om inte en del av husen helt tydligt lämnats tomma.


Fadern, sonen och den helige ande lämnade Sankta Anna kyrka 2009. Två år senare flyttade Sankta Annas bränneri AB in lokalen och i stället för nattvardsvin vankas det bland annat absint. Kyrkorummet är intakt och används vid provsmakningar och andra arrangemang. Om någon kontakt med högre makt fortfarande är möjlig vet jag tyvärr inte.

Fakta/läs mer
Petter Eklund: ”Guide till det ‘k-märkta’ Sverige. På spaning efter gruvlavar”, Byggförlaget, 1995.
Tomas Lindmark: ”Absinthe: sanning och myt”, Grenadine, 2007.
Klas Holmquist: ”Brännvinstillverkning startar i S:ta Anna” i Nerikes Allehanda den 23 maj 2011.

Ge järnet på järnvägen

Skrivet av Mats Areskoug 15:00, 4 maj 2012 i kategori Bergslagen, Hela hus, Moderna tiden, Vägar och spår

Äntligen är våren här. Då finns det inget bättre än att ta sin bergscykel och ge sig ut på en gammal banvall. Bortglömda stationshus, spruckna lastbryggor och, inte minst viktigt, ensam väg.

En gång järnväg – nu perfekt cykelväg.

Som tidigare anförts i denna blogg är Bergslagen fullt av gamla gruvhål. Den brutna malmen förflyttade sig dock inte själv till hyttan för förädling. Det grävdes kanaler, byggdes linbanor och anlades järnvägar. De sistnämnda drevs av jordens dragningskraft, hästar, ånga, diesel eller elektricitet.

Rastälven – här gick pråmarna med malm.

En utmärkt cykeltur är den gamla banan mellan Bredsjö och Gyttorp (cirka 46 kilometer). För den som är intresserad av företagshistoria gäller förkortningarna SGJ, NKJ, BDJ och NBJ. För spårviddsfantasten är det 600, 742, 802 och 1.435 att hålla reda på.

Hjulsjö järnvägsstation på 1950-talet. Vykort från Fitz Törnquists förlag i Hjulsjö.

Det började i november 1882. Malmen från Slotterbergets gruva fördes med hästdriven järnväg till Grängen. Sedan sjö- och kanaltransport till Hjulsjö. Därefter hästjärnväg till Bredsjö med anslutning till Bergslagernas järnväg (BJ).

Hyttan i Järnboås, med den härliga järnvägsbron i förgrunden. Vykort stämplat 1941 från P E Perssons förlag i Järnboås.

Det togs slut för 35 år sedan, den 3 maj 1977, då vårfloden tog med sig en del av banvallen 1 kilometer söder om Bredsjö.

Södra hyttan.

Det är bara att köpa aktuell karta (Terrängkarta blad 615: Hällefors), pumpa däcken, packa matsäcken och ge järnet. De flesta av stationshusen står kvar. Dessutom flera hyttor och bispår till en mängd gruvor.

Järnvägen passerar Grängen, med stickspår till gruvorna i Slotterberg och Rössberg. Generalstabens karta över Sverige 1892. Blad 81: Filipstad.

FOTNOT: För den som inte orkar trampa själv rekommenderas en tur med Nora Bergslags Veteran-Järnväg. Med lite tur blir det trafik denna sommar.

Fakta/läs mer
Claes Krantz: ”Järnets järnväg”, 1956.
”Nora Bergslags järnväg”, SJK resor, andra upplagan 1993.
Sundström & Eriksson: ”Smalspår och sjöfart i Bergslagen”, Stenvalls, 2003.

10 tidigare inlägg