Inför OS i Turin så följde Jag och Jens Littorin det svenska curlinglaget med Anette, Anna, Eva och Chatrine under några månader. Ett gäng som på ytan liknade några glada och spralliga tjejer som gillar att spela curling och spexa i musikvideor men som även hade en  enorm förmåga att koncentrera sig.

Speciellt när det var knepiga matchsituationer verkade laget att  njuta av situationen och resan mot OS i Turin slutade med guld. 

Sedan dess har resultaten varit varierande ända fram till OS turneringen här i Canada

Uppe i Whistler har vi fått spridda rapporter om curlingens framgångar men när vi väl kom ner till curlingens semifinaler så flyttades man plötsligt fyra år tillbaka och allt kändes självklart.

Lag Anette Norberg hade inte förändrats utan spelade, log , åt banan i pausen och vann. De svåra situationerna var fortfarande svåra men rutinen var nu ännu större och plötsligt insåg man att guldet återigen är inom räckhåll.

När väl matchen kommer till avgörande så ser jag inte sista stenen eftersom jag enbart följer Anette  med kameran. När jublet sedan utbryter så kommer  Eva in i min sökare och jag kan ta bilden som jag missade i Turin.