När någon ny mobil eller dator eller Ipad lanseras och det tjatas om skärmens upplösning och pixlar och trams kan jag undra om det var något fel på den förra skärmen; om det ofta har hänt på senare år att en kund stått framför expediten eller jag menar SÄLJAREN och sagt:

– Jag måste bara få byta den här.

– Hur så? Är det något fel på den?

– Fel på den? Skojaru? Kolla på skärmen här. Bilden är ju helt SUDDIG.

– Suddig… nu förstår jag inte…

– Ursäkta, men har jag fått Grå Starr-modellen av misstag eller vad är det frågan om?

Nej, den gamla upplösningen duger ganska bra.

Jag skulle misstänka att vi inom en snar framtid – eller har vi passerat den redan? – vad obeskrivligt Ulf Nilson man känner sig med sådana här inskjutna satser inom tankestreck – får skärmar som är bra mycket vassare än det mänskliga ögat och att världen utanför skärmen kommer att kännas lite obestämbart lankig, fattig, grumlig…

Jag vet inte hur ofta numera jag landar i den tillväxtfientliga tanken att det räcker som det är.

Jag sitter med grannen på landet, han är relativt nybliven pensionär, en kille som rör sig i skog och mark och kör traktor och styckar lamm. Han vill ha med mig i ett projekt i grannskapet om att gräva ner fiberoptik vilket innebär att man kan få ett oräkneligt antal tv-kanaler och ringa Vår Skapare på storbild för sexton öre markeringen. Och mängden internet som fiberoptiken kan förmedla mäts inte längre i mega utan i TERA.

Med reservation för massuppfittningar.

Hur snabbt kan internet bli? Räcker det snart med att man TÄNKER ”Madonna naken” för att hon ska dyka upp på skärmen? Låter det som något att sträva efter?

Nej, förresten. Svara inte.

Det är en märklig upplevelse att sitta mitt emot denne bondson och vara den som sätter hälarna i marken och grymtar att den där snajdiga fiberoptiken kommer att vara föråldrad innan man hinner sätta spaden i marken, och att det räcker som det är.

Men vad ska jag göra? Tidningarna är fulla av spännande nya böcker, filmer, plattor. Och samtidigt. Jag kollar i min dators musikbibliotek. 18 911 låtar. Jag klickar på ”senast spelad” och ser allt jag aldrig lyssnat på. Jag har minst en veckas jobb bara där. Och bokhyllan. Jag har aldrig läst ”På spaning efter den tid som flytt”. Aldrig läst ”Ulysses”. Jag läser hellre dem än någon omsusad debutant. Och du kanske säger lite frejdigt att jag förstår inte varför det måste vara antingen eller, varför man måste ställa det nya mot det gamla, har man inte tid med båda delarna?

Jo, kanske. I synnerhet om man är 24. Då har man tid med både det gamla och det nya och allt däremellan. Men om man hunnit bli dubbelt så gammal och Marcel fortfarande väntar i hyllan med sina vaxade mustascher?

Å andra sidan. Om jag hade levt för hundrafem år sedan och bott granne med Orville och Wilbur Wright hade jag med största säkerhet hängt på staketet och loskat mellan framtänderna när de baxade i väg med sina papplådor och balsakonstruktioner, och jag hade sagt ursäkta grabbar, men jag tycker att det räcker gott med att sitta på hästen och smacka med tömmarna om man ska i väg någonstans. Eller möjligen gå ombord på en skörbjuggig gammal skonare och hoppas på förlig vind.

Å tredje sidan. Kanske jag hade haft en poäng då också?