Åsiktsmaskinen vecka 18

Skrivet av Redaktionen 17:49, 30 april 2008 i kategori Åsiktsmaskinen


Fack off
I sin bok ”Popvänstern” klagade Erik Zsiga över att så många svenska popstjärnor­ hade vänstersympatier. Inför årets 1 maj-firande lyser musikerna med sin frånvaro. Inte ens Looptroop, hiphopbandet som förr brukade gigga på Reclaim the city-demonstrationerna, viftar med röda flaggor i år. Gruppen har bytt namn till Looptroop Rockers och gjort en ny skiva där de tolkar Bon Jovis ”Living on a prayer” – som handlar om en hamnarbetare som blir arbetslös, inte på grund av elaka företag utan på grund av den hänsynslösa fackföreningen. Jon Bon Jovi har förnekat att låten skulle kritisera fackföreningar, men det känns ändå bisarrt att höra den framföras av radikala ikoner som Looptroop.


Festivalvarning
De flesta musikfestivaler pryder sina affischer med snirkliga blommor (som Way Out West) eller en snygg logotyp (som Accelerator). Hultsfred väljer i år en bild av ett tribal­tatuerat campingfyllo, fasttejpat vid en stol, klätt i mexikansk brottarmask. Han hinkar bärs, morrar åt kameran och påminner oss om att aldrig mer åka till Hultsfred.



Fotoförbud
Du shoppar skor på Åhléns. Du tvekar mellan två modeller. För att få smakråd fotograferar du dojorna med din mobil och skickar bilderna till en kompis. Då klampar en snaggad vakt fram och säger: ”Det är förbjudet att fota här inne!” Du inser att han antagligen är mer fascista än fashionista. Han hjälper dig i alla fall att fatta ett beslut. Du köper inga skor alls i dag – i alla fall inga på Åhléns eller något annat varuhus som tillämpar det otidsenliga fotoförbudet. Om butikerna har rätt att sätta upp kameror och filma kunder borde vi ha rätt att fotografera varorna som vi funderar på att köpa.

Åsiktsmaskinen är På stans en­väldiga smakdomare. Vad tycker du att vi ska processa nästa vecka? Mejla redaktionen@pastan.nu

TinCan – en räddare i afrobeatnöden?

Skrivet av puffy 17:43, 30 april 2008 i kategori Klubb & konsert, Musik

Det finns ett band som jag verkligen saknar i Stockholm – Ramses Revolution. De spelade afrobeat och gjorde det överjävligt bra. Tror att jag såg dem minst femton gånger. I det bandet spelade, om jag inte har fel, alla de som idag utgör Salem Al Fakirs kompband.

I kväll kanske min saknad är över. Nu har nämligen några av Salems musiker startat ett eget band, med gitarristen Gunnar (aka Tender G aka Half Tooth) som sångare. Namnet är Tincan och i kväll spelar de på Landet. Det jag hört på deras myspace låter det lovande. De har visserligen ingen Fela Kuti-inspirerad blåssektion som Ramses, men däremot en ruffigt bluesig grej på gång. Dessutom är Gunnar karismatisk som en potentiell sektledare.

Tincan ikväll på Landet, alltså. Missa inte.

Veronica Maggios skor

Skrivet av Redaktionen 13:18, 30 april 2008 i kategori Outfit, Shopping

I dagens På stan pratar vi kläder med Veronica Maggio. Bland annat visar hon ett par skor som hon köpt billigt på Myrorna och sen målat själv i grått och aprikos. Hon har svårt att bestämma sig för om de ”är det töntigaste hon någonsin gjort, eller om de är skitcoola”. Hjälp henne med din åsikt.

Veronica Maggios skor. Töntiga eller skitcoola? 

 

#33. Tjuren möter Janis

Skrivet av Fredrik Strage 10:58, 30 april 2008 i kategori Strages Youtubiana

Vad hade hänt om Elvis skurit ner på jordnötssmöret och pillren? Skulle han ha fått samma ikonstatus om han fortsatt kuska runt som Las Vegas-underhållare, i stället för att gå under i nittonhundratalets mest spektakulära populärkulturella tragedi? Skulle han ha blivit ungefär som sin lärjunge Tom Jones? En kitschig superstjärna som är mer känd för trosorna som kastas på honom än för den gudabenådade rösten. En artist som alla gillar och ingen älskar.

Tjuren från Wales avgudade Kungen från Memphis och i det här avsnittet av den egna tv-showen ”This is Tom Jones”, som sändes den 4 december 1969, sjöng han faktiskt lika bra. Jones gjorde duetter med en lång rad stjärnor i programmet: Aretha Franklin, Jerry Lee Lewis, Wilson Picket, Sammy Davis Jr, Dusty Springfield. Men den som verkligen fick honom att överträffa sig själv var Janis Joplin, som släppte loss en tornado av soul i Stax-låten ”Raise your hand”. Kanske kände Tom Jones att han var tvungen att ta i från tårna för att kunna mäta sig med den råare, hippare och rockigare Joplin. Det blev en explosiv duett mellan två vokalister som stod på den absoluta toppen av sina förmågor.

I bakgrunden syns det som man saknar allra mest från sextiotalets tv-shower: gogodansare, rockmusikens hejaklacksledare. Killarna som börjar headbanga och toksprattla efter 1 minut och 41 sekunder får det här framförandet av ”Raise your hand” att kännas sublimt. Och det blir ännu bättre när Tom Jones och Janis Joplin skakar vad deras morsor gav dem.

Det måste vara en bloggare som sitter där och håller färgen

Skrivet av Bengt Ohlsson 10:48, 30 april 2008 i kategori Krönikor

Jag var och fikade med polaren D. Han brukar vilja ses på ett ställe som ligger runt hörnet. För honom alltså. Man går en trappa ner. Kliver ner steg för steg i Lugna favoriter. Dröjande röster om någon trafikstockning. Det står en tjej bakom disken. Jag har fikat på det där stället hundratals gånger, men hon tittar alltid på mig som om jag någon gång har spytt ner hennes golv och hon är orolig för att jag ska göra det igen.

Andra saker på det där fiket som aldrig ändrar sig: vid något av de fyra borden sitter en ensam gäst och vänder försiktigt blad i någonting.

Jag dyker alltid upp först. Det är ju så det är. Ju närmare man bor, desto svårare är det att hålla tiden. Ska man vara säker på att någon är punktlig bör man stämma träff i Auckland. Sen slamrar D i dörren. Han brukar ha tofflor på sig. Han beställer sitt kaffe. Han har kredit på det där stället. Och det ska han väl ha. Och skulderna brukar ha klättrat upp mot fem hundra. Och det ska de väl göra.

Sen sätter han sig och vi börjar samtala. Med D är det så att röstvolymen är ansenlig till att börja med, och när han blir ivrig åker den upp några snäpp. Och den där ensamma gästen. Inte ens om han eller hon hade en tvättmaskin med sig, och fyllde den med småstenar, och vred fram till centrifugering och stack in hela huvudet i tvättmaskinen, inte ens då skulle gästen kunna undgå D:s röst. Lägg sen till att D och jag, som de flesta andra, gärna skvallrar om andra människor, och lägg sen ytterligare till att dessa människor ibland rör sig i olika skikt av den så kallade offentligheten.

Då har du två medelålders män som inom parentes sagt försöker se ut som allt annat än just det, och den ena pratar allt tystare, som för att kompensera sin polares alltmer genomträngande stämma, och polaren får rutorna att skallra medelst sanna och påhittade historier om olika namn ur den så kallade offentligheten. Och när han inte gör det har han någon teori om hur kineserna håller på att ta över världen, eller annat som vare sig politiskt eller estetiskt eller ibland rent mänskligt är direkt hundra. Han är stickigt mörkblå ena sittningen och illigt djupröd den andra.

En sak på fiket som aldrig ändrar sig: när man sneglar på den ensamma gästen i hörnet ska man upptäcka att han eller hon inte har vänt sida på en halvtimme. Vilket vore okej om den ensamma gästen satt och läste ”Finnegans Wake” i en upplaga med ett knotigt typsnitt. Men den ensamma gästen sitter ofta med de här skvallertidningarna som skurit ner på all jobbig text och nöjt sig med paparazzade filmstjärnor som lufsar på någon dammig bakgata i Los Angeles och ertappats med fingertoppen i näsborren.

Ändå sitter den ensamma gästen med blicken fastnaglad i Tom Cruises plågade ansikte, minut efter minut.
Man ska ha något fritidsintresse när man blir äldre. ”Mata duvorna” är ett uttryck som man ofta stänker iväg med lite förakt. Jag har börjat tänka på mina sittningar med D som att man går ut en stund och ”matar bloggarna”. För det måste vara en bloggare som sitter där och håller färgen, timme efter timme. Men inom sig irrar de omkring på golvet och pickar magarna fulla. Sen skyndar de hem och loggar in med bultande tinningar. Sen är det deras tur.

Det är bättre att gå ut och fika med någon. Det är bättre för blodcirkulationen.

”Allt jag har gjort har varit framgångsrikt”

Skrivet av Jenny Damberg 10:42, 30 april 2008 i kategori Musik, Spaningar

Åt min kvällspyttipanna framför SVT-serien ”Sixties” i går. Alltså, hur tyar historien och de som företräder den med varje litet land som vill göra bokslut? All media som ska till. Mattheten. Hej, belgiska tv-reportern och hej finska musiktidningen, hej Lettlands radio och hej Sveriges television, ja, Mojo har ju skrivit det definitiva reportaget om det här ett par gånger om, men okej, jag, Ray Davies, kan välan köra refrängen om min mintgröna gitarrstärkare ett varv till.

Sen dök Bill Wyman upp och blåste på den falnande showglöden genom att frankt sammanfatta hur hans tillvaro artat sig efter avhoppet från Rolling Stones 1993. ”Allt jag har gjort har varit framgångsrikt. Vår restaurang, den har varit populär i 16 år, det kommer folk från hela världen. Jag har gett fyra, nej, fem skivor. Framgångsrika. Böckerna jag har skrivit, fyra, fem, också framgångsrika. Mina arkeologiska utgrävningar – framgångsrika.”

Det enda han inte tog upp var det enda man egentligen undrar; hur det har gått för metalldetektorn The Bill Wyman Signature Detector?

Bill Wyman i en tysk tv-gala för att fira rocken, 50 år.

Bill Wyman i Hanover på den tyska tv-galan ”50 years of rock”, flankerad av programledaren Thomas Gottschalk (till vänster). Foto: AP/Fabian Bimmer

Fyndtips!

Skrivet av Axel Björklund 20:38, 29 april 2008 i kategori Shopping, Spaningar

 

COET

Trista nyheter för stans skointresserade: C.o.e.t lägger ner.

Så här beskrivs butiken i På stans shoppingguide:
”Butiker som C.o.e.t inger lite hopp om Stockholm som shoppingstad. Här säljs skor som tillåts vara både personliga, högkvalitativa och ibland lite galna. Det är mer känsla av avslappnad elegans än glitter, mer Antwerpen än Milano, och det mesta köps in i väldigt små serier av den mycket hjälpsamma och kunniga personalen.”

Men inget ont som inte har något gott med sig – nu är det total utförsäljning (även på butikens möbler, fin soffa och spegel bland annat!) på Jakobstorg 3. Rätt illa med herrskor i större storlekar men den som har tur kan fynda italienska märkesskor för 400 kronor paret. Damskor finns det gott om till riktiga fyndpriser.

Har du eld?

Skrivet av Jenny Damberg 13:41, 29 april 2008 i kategori Klubb & konsert

Här brinner det under tidig kväll. Sen då?
Här är åtta roliga fester att gå på när valborgseldarna har slocknat.

Ace.

Ace Valborgsfest
Streetfotografernas favoritklubb firar Valborg med gäst-dj:er från Svenska Musikklubben, Stash och ODDsters. I övrigt residentuppställningen Daniel Öhrn, Nils Carlén och Christian Dinamarca.
Mango, Sveavägen 36, T-Hötorget, kl 22-05. 20 år. 100 kr. Hemsida

All out Valborg på Grodan
Allt-i-ett-tillställning med poprock på övervåningen i Pet Sounds Bar-baserade klubben Send in the Clowns regi och poptechno på nedervåningen signerad Boeoes Kaelstigen och Risky Bizniz.
Grodan, Grev Turegatan 16, T-Östermalmstorg, kl 22-03. 18 år. 50 kr.

Baba Sonic, sju år!
Peter Rückerts veckoklubb har överlevt generation efter generation (klubbgenerationer har ett kortare spann än generation i den gängse bemärkelsen) som har vuxit ifrån det vilda hänget och satt sig tillrätta vid en bardisk på annat håll. I kväll firar Baba Sonic sju år. Räkna med allsång.
Helenes krog, Mariatorget 1 A, T-Mariatorget, kl 22-03. 18 år. 50 kr. Hemsida

Lilldebasers uteservering öppnar
Lilldebaser växer till sitt sommarjag när uteserveringen på Karl Johans Torg öppnar i dag, kl 15. För den som är på plats tidigt och sedan fortsätter in på Club Killers, som går i gång vid åttasnåret, finns alltså möjligheten att tillbringa ett halvt dygn i och vid betonglådan vid Slussen.
Debaser Slussen, Karl Johans torg 1, T-Slussen, kl 15-03. 20 år. Uteserveringen är gratis, Club Killers kostar 120 kr. Hemsida

Serious Partys Valborgsfest
Göteborgsdj:n och producenten Luke Eargoggle, alias Lukas Karl Pettersson, gästar Kool Dj Dust och Nasty Nate i Marie Laveaus svettiga källare. Stockholmsgalleriet Bastard bidrar med visuals. Förutom disco, bass och electro utlovas även skweee – men om det är det sistnämnda som är din melodi, läs vidare!
Marie Laveau, Hornsgatan 66, T-Mariatorget, kl 22-03. 20 år. 100 kr.

Skweeemarathon
Värm upp för promenaden i Första maj-tåget med skweeemarathon i Midsommarkransen. Skweee är en musikgenre som enligt På stans historieskrivning (artikel införd den 30 november, 2006) ”uppfanns av Pavan, som driver Sveriges största skweee-skivbolag, Flog-sta Danshall, men görs nu även av Rigas den Andre, Boyz of Caligula, Crack Crack Crack/Brains och ett tiotal akter till, här, och i Finland på etiketten Harmönia.” Enligt samma källa är den musikaliska karaktären ”ett slags skandinavisk syntetisk funk med inslag av smutsig elektro, lo-fi r”n”b och C-64-musik i mellan 90 till 110 bpm. Oftast helt instrumental”. I kväll spelar över tio representanter för genren, vilket bör innebära att den som beger sig till Tavernan får en förhållandevis heltäckande bild av var skweeen står anno 2008.
Skweee-marathon, Tavernan, Midsommarkransen, T-Midsommarkransen, Johannesbergsg 6, kl 20-01. 18 år. 60 kr.

Valborgsfest med Tincan
Nystartade afrorockbandet Tincan gör sin första spelning i kväll. Det sker på Landets rödmålade övervåning.
Landet, LM Ericssons Väg 27, T-Telefonplan, kl 20-01. 20 år. 50 kr.

Inget för dig ändå?
Här finns fler alternativ. Glad Valborg!

Gronlandic edit

Skrivet av puffy 10:20, 29 april 2008 i kategori Klubb & konsert

Det nästa stora pophoppet kommer från… GRÖNLAND! Javisst, i alla fall om man ska tro på vad danska musikmagasinet Gaffa skriver om grönländska ALTER ME. I kväll är de i stan och spelar på O-baren, det kan ju vara värt att gå dit.
Lite som när det då helt okända bandet Oasis spelade på Hultsfred tidigt nittiotal, och de följande åren sa alla ba ”aaah, jag såg dom faktiskt då” med vilket de egentligen menade var ”jag är hemskt cool och nere med skiten sedan dag ett”. Nuförtiden är det inte riktigt lika många som skryter om att de såg Oasis den där gången, men vem vet vad som ligger i ALTER ME’s sköte? De kanske blir U2-stora, vem vet?

Så det är nog bäst att du knallar dit ändå. Så du kan skryta sen.

Så här låter de:

Lena Ph kände till okänd Adam Tensta

Skrivet av Redaktionen 10:07, 29 april 2008 i kategori Klubb & konsert

lina Thomsgård.

På stan låter aktuella dj:er älta tidigare härjningar inför helgens prövningar. Den här veckan: Lina Thomsgård, en tredjedel av Spy Bars fredagsunderhållningsmaskin Chapel Hill Crew.

–En kväll var självaste Lena Ph där och stod och tryckte med en kompis i ett hörn. Vi tänkte att de var rädda för att Spy Bar inte var som de var vana vid, så vi ville hylla/skoja/muntra upp henne och spelade ”Dansa i Neon”, varpå hennes polare, passande nog iklädd cowboyhatt i Orupstil, kastade sig emot dj-båset, borrade naglarna in i armen på mig och började gny att vi skulle stänga av och ”speeela Adam Teeeeensta” i stället. På den tiden var han typ okänd.

Chapel Hill Crew, Spy Bar, Birger Jarlsgatan 20, t Östermalmstorg, fredag kl 24–05. 23 år. 120 kr.

10 tidigare inlägg