Nya musikmagasinet Novell hade fest i ett bergrum vid Söder Mälarstrand igår. Det var ”helgens grej” på Facebook och man hade fått stänga osningen vid 1800 anmälningar.

Så med lite uppskruvade förväntningar masade jag mig hemifrån, spiknykter, och ställde mig glatt i den relativt korta kön. Som tog trekvart på sig att närma sig repet. Och då berodde framåtrörelsen mest på att folk gav upp och lämnade förnedringen.

Det är ju fett med demokratiska evenemang utan gästlistor, vipkort och kindpussande entrévärdar. Men det kräver sina vakter. Om man har en tapper skara övervintrade indiebarn stående i kö, för fest i skruttig lokal med ljummen öl i burk och risigt ljud som dör en gång i timmen när proppar brister – ja, då får man vara snäll, informativ och ödmjuk. Inte skälla ut ifrågasättande arrangörer inför deras gäster. Och framförallt inte när man har fel.

För väl inne i grottan var det kanske inte folktomt, men definitivt inte fullt. Det är viktigt att hålla på brandskyddsregler men gårdagens varsamhet var rent ut sagt löjlig. Särskilt när den drygaste vakten, som enligt utskällningen ovan minsann hade 25 bast i yrket, avråder gäster från att ställa sig i kön med orden ”Jag hade inte gjort det”.

Ordningsvaktande vid snälla privata festligheter är en roll som ska tonas ned, inte störa förrän Cheap monday-rumporna fått i sig för mycket. En vakt ska på arbetstid inte syssla med artisteri och maktmissbruk.

Fan, jag trodde det här var 2008.

Update:

Jag tycks ha uttryckt mig lite otydligt ovan, och det är viktigt att vara tydlig när läsare tycks önska att missförstå. Det är lätt hänt på en ”rikslikare”, har jag just lärt mig.

Min poäng var självklart inte att jag, i egenskap av yrkesman eller något annat, borde fått ha gått förbi kön. Absolut inte. Och för kritiken mot evenemanget spelar gästlistelösheten ingen roll.

Poängen var däremot att vakterna – eller om dessa missköter sig (kanske är det svårt att få charmtroll när man hyr in vakter till en tillfällig fest en lönefredag, vad vet jag) arrangörerna – borde förstå att behandla sina gäster som annat än boskap. Till exempel genom information. Kaffe och kakor räcker en bit, men inte hela vägen, inte om man bjudit 1800 personer till en fest där inte ens en tredjedel får plats.

I alla fall inte när kaffet tagit slut.