Äntligen!

Kalmar FFNästan alla människor jag pratat med i dag deppar över att EM är slut.

Jag fattar ingenting. Det är ju nu fotbollsfesten börjar på allvar och Kalmar FF ska säkra guldet. Gefle borta på onsdag känns oändligt hetare än Tyskland-Turkiet. Och lördagens cupmatch mot Degerfors bådar minst sagt gott. Kolla bara här.

Fläskfest!

Hörrni. Det kommer så sjukt coola filmer till våra biografer i sommar. Coola som i ”maffiga”. Tyvärr är det ju ofta så att en trailer inte är en särskilt bra måttstock för huruvida filmen är bra eller inte, vissa är svinroliga och när man sedan förväntansfullt ser filmen inser man att de enda skämten som var kul var de som förekom i den där jäkla trailern man såg ett halvår innan.

Men ändå. Man måste bli lite exalterad och peppad när man ser nedanstående älsklingar. Bomber! Granater! En flygande Will Smith! Set ups, extra terrestial shit, brinnande superhjältekvinnor och Mulder och goddam Scully.

De här filmerna längtar jag efter:
(ja, jag gillar Joss Whedon, X-men och Braveheart)


Hellboy 2: The Golden Army.
Hett!

Hancock. Will Smith som dekad superhero.

X-files – I want to believe. Hmm. Trailern lämnar lite att önska, hade hoppats på lite fläskigare grejer, det känns lite som en average Clint Eastwood- eller Morgan Freeman-thriller..? Men ändå, det är ju Mulder och Scully.

Wanted. Snyggot James McAvoy från “Atonement” och Angelina Jolie som superassassins.

Batman! Eller “The Dark Knight” som den heter. Rätt tam trailer väl?

Twilight – mycket omskriven vampyrrulle, baserad på succéroman. Så svag för vampyrer, men liiiite tveksam till om det här verkligen funkar.

Och sist men inte minst – City of Ember. Världen har gått under, kvar finns bara en ynka stad under jord och nu är tiden ute. Ska de ta sig upp till ytan eller bara rulla ihop och dö?

Förmodligen kommer två, max tre, av dessa filmer vara bra. Tyvärr. De är ju så lovande i trailerform!

Tevegala

Wire.

Det börjar dra ihop sig för Emmy Awards, och för några dagar sedan presenterades de kvarvarande tio finalisterna i kategorierna ”Outstanding Comedy Series” och ”Outstanding Drama Series”. Dessa tio i varje kategori ska kapas ned till fem, vilka som återstår presenteras först den sjuttonde juli (galan är inte förrän 21 september).

Emmys känns väldigt mycket bransch, och väldigt mycket som att det kvittar vem som vinner, men å andra sidan, det är roligt att heja på sin favvoserie och att se galan hemma i tevesoffan (Klänningarna! Frisyrerna! Dejterna!) med en stor bunke popcorn i famnen.

And here are the nominees:

KOMEDI
30 Rock
Curb Your Enthusiasm
Entourage
Family Guy
Flight of the Conchords
The Office
Pushing Daisies
Two and a Half Men
Ugly Betty
Weeds

DRAMA
Boston Legal
Damages
Dexter
Friday Night Lights
Grey’s Anatomy
House
Lost
Mad Men
The Tudors
The Wire

Fetat= mina favoriter. Förresten fattar jag inte det här med “Two and a half men”. Det är ett superförlegat program? Pålagda skratt. Tutt- och sexskämt. En ironisk liten gubbe i tioåringskropp. Charlie Sheen!! Superkonstigt.

(Fast jag är ute på tunn is. Jag älskar ju till exempel ”Alla älskar Raymond”. Pålagda skratt och jäkligt trötta skämt. Och Frasier! Apropå pålagda garv. I love Frasier. Det var helt sjukt bra, ända tills Niles får till det med Daphne. Då försvann mycket av charmen, tycker jag.)

Åååh, nu måste jag älska Frasier lite. Här är från ett jätteroligt avsnitt där bröderna Crane ska skriva en bok.

Sip on some sweet nectar på fredag

jens

Fina klubben Guldkant (restaurangen Restaurangen på Oxtorgsgatan, fredag) smäller till stort på finalkvällen, då kommer vår favoritgöteborgare Jens Lekman och hälsar på. Tydligen ska han spela skivor, men man kan ju hoppas på att han gnider fram en trudelutt på medhavd gura.

*hoppas, hoppas*

Mejl från Hälsingland

Hej Märta!
 
Nån dj med märklig självbild vill flytta Spy bars ingång för att slippa alla
svennar som vill titta på ”Sveriges mest berömda nattklubb”, och du beklagar
dig över att ”klientelet av naturliga skäl är ettt axplock av årets
turistsäsong” och, som jag uppfattar det, suckar över att turister tycks
inta ett ställe som heter Och himlen därtill.
 
Känns det alltså jobbigt att andra än 100 procentiga urinvånare befinner sig i
Stockholm, läser diverse nöjesguider och går på de ställen ni skriver om?
Jag föreslår att ni som är… liksom fräsigare… än alla som bor på andra
orter än i vår huvudstad startar en hemlig tidning/bilaga som ni kan dela ut
till de med Storbypass, för det går att prenumerera på DN i t.ex Edsbyn, där
jag bor. I er bilaga kan ni väl skriva om t.ex Silja line eller  om nåt hak
i Upplandsväsby.
 
Jag undrar vad du och din vän (?) på Spy bar gör om ni besöker nån annan
storstad. Ser ni till att hålla er i kön till Eifeltornet och inte störa
alla riktiga Parisinvånare?
 
Det kanske är med klubbar o dyl som med modet. Det går så snabbt nu så det
finns übertrendiga kids även i Edsbyn som skröt om att de hade varit på Och
himlen därtill redan i våras och som struttade runt till fransk
60-talsschlager som, France Gall på vår ”flashiga” badstrand, Frostkilen,
under värmeböljan i juni. (Måtte inga turister hitta den strandpärlan). Det
är nog svårt för er att stoppa nyhetsflödet, helt enkelt.
 
Jag och min sambo ska till Storbyn på tisdag. Vi blev riktigt glada när vi
såg att Jimmy Cliff ska spela på nåt ställe som heter Debser medis. Hoppas
att stället inte är alltför trendigt, så att vi inte retar upp stackars
stadsbor(varav hälften säkert har vuxit upp på orter som Karlstad och
Borlänge). Bäst att vi håller käft kanske, för vi har en katastrofal dialekt
(remember RobinsonNemah?).
 
Hoppas att du orkar uthärda hela juli!
 
Hälsningar
 
Ulla-Marie Östergårds, Edsbyn (30 mil norr om Storbyn)

 

Hej Ulla-Marie!

Tack för ditt mejl. Jag vet inte riktigt om du är arg på riktigt eller ironisk. Ironi är så svår i skriven form. Det stämmer som du säger, jargongen blir lätt elitistisk om man inte aktar sig. Ber om ursäkt för det.. ibland försöker man ju vara lite vitsig också, inte så mycket mer med det. 

Men liksom, du vet ju inte hur Carl M Sundevall känner sig på Spy bar, kanske uttittad som en apa i en bur av alla förnumstiga norrlänningar som vill komma till Stureplan och förfasa sig över dekadensen… alltså detta är min högst personliga tolkning, har inget med honom att göra, nota bene.

Angående Debaser medis: Det beror nog på vad som händer den kvällen, om det är trendigt eller inte. Det kommer att bli kul på Jimmy Cliff, du verkar ju hur medveten och insatt som helst, kommer nog att trivas som fisken i Stockholms ström!

Tack för tipset om Frostkilen, jag har många släktingar i Häslingland och kommer nog upp till Delsbostämman, ska försöka besöka er trendiga beach då! 

Ha det kul i Stockholm nu,  

/peace M

 

 

 

EXTRA! EXTRA! READ ALL ABOUT IT!

Harlem

Dipset!
Roxanne Shanté! Bahamadia! The Coup!

Konserthösten är redan räddad – hiphopklubben Yes plockar hit fyra storheter på mindre än en och en halv månad. Först ut är Dipset i form av Juelz Santana, J.R. Writer, Freaky Zeeky och Hell Rell. Harlemrapparna spelar den 28 augusti, konsertlokal ännu ej klar.

En dryg vecka senare, 6 september, är det klassisk Nanushka Yeaman-kväll på Mosebacke: Roxanne Shanté och Bahamadia.

Och ytterligare en knapp månad senare, den 4 oktober, står mina favoriter i The CoupMosebackes scen.

The Coup – ”Funk”

(Bilden: Jag reppar Dipset efter besök i Juelz Santanas butik i Harlem i höstas.)

Internetkonsert

Är du sjuk eller seg men vill ändå gå på konsert alternativt protestera mot Islands miljöovänliga aluminiumhantering? Inga problem. I morgon kl 20 (svensk tid) sänds en livekonsert från Reykjavik med Björk och Sigur Rós på internet. Hurra!(worldmusic.nationalgeographic.com)


Sigur Ros spelar på Roskilde.    Fotograf: Chris Maluszynski

 

Erykah Badu uppskattar tvärflöjten

Funkflöjten, detta sorgligt bortglömda instrument. Gil Scott-Heron var en av många 70-talshjältar som insåg dess gyllene potential. Nuförtiden är det mest Erykah Badu som håller den feta flöjten vid liv, vilket vi lyckligt nog precis fick höra på hennes Bernskonsert. Även om grundstämningen var 70-talsrymdfunk återkom ekon från såväl Afrika som 30-talet. Att hennes flöjtist såg ut som om han kom direkt från inspelningen av Outkasts 30-talsmusikal ”Idlewild” gjorde så klart sitt till för mellankrigsstämningen – i kombination med en gammal blues som Badu laptopdj:ade fram. Med sina bara axlar och enorma hårknutar knöt hon för övrigt an till debutens afroinspirerade turbanlook och passade på att påminna oss om sin rap- och dansbakgrund. Ingen har liverappat så bra i högklackat sedan Lauryn Hill. Men det bästa var att hon körde Outkasts (nåja, featuring henne själv och Cee-Lo) fantastiska mästerverk ”Liberation”.

Erykah Badu under en tidigare spelning. Foto: Björn Larsson Rosvall

#16. Blixa Bargeld sjunger cabaret

 

 

Ingen filmscen förklarar hur nazisterna kom till makten så effektivt som allsångsnumret ”Tomorrow belongs to me” i ”Cabaret”. Michael York och hans kollega dricker vin på en uteservering. Plötsligt ställer sig en Hitlerjugend upp och börjar sjunga. Fler och fler gäster stämmer in i folkvisan, solen skiner, hjärtan bultar för fosterlandet och till slut gör alla Hitlerhälsning. ”Cabaret” hävdar att det var fosterlandskärlek, inte rädsla, som fick tyska folket att rösta på nazisterna.

”Tomorrow belongs to me” har länge varit en hitlåt bland högerextremister. På vit makt-forumet Stormfront efterlyste signaturen Susan för sex år sedan den ursprungliga, tyska versionen som översattes, skrevs om och användes i den, som hon uttryckte det, ”demoraliserande” filmen ”Cabaret”. Problemet är att den versionen inte existerar. ”Tomorrow belongs to me” skrevs, precis som resten av ”Cabaret”-låtarna, av John Kander och Fred Ebb. De var judar och ville göra en parodi på en typisk nazivisa à la ”Horst Wessel”. De lyckades lite för bra med den uppgiften. Melodin är oemotståndlig.

1984 gjorde det brittiska skinheadbandet Skrewdriver en cover av ”Tomorrow belongs to me”. De förvandlade den, som vit makt-band brukar göra, till brölig hejaklackspunk. Året därpå framfördes en radikalt annorlunda version i Berlin. Ackompanjerad av ett spöklikt piano sjöng Blixa Bargeld, frontfigur i Einstürzende Neubauten, ”Der morgige Tag ist mein”. Med sin kvidande stämma ersatte han de patriotiska känslorna med ett apokalyptiskt kaos. Blixas cover blev inte lika otäck som originalet, men han har sällan sjungit så förhäxande bra.

Det är omöjligt att se det här klippet utan att komma ihåg vad Nick Cave skrev efter att ha sett Einstürzende Neubauten första gången, på holländsk tv 1982: ”Han var den vackraste mannen i världen. Han stod där i svarta trikåer och svarta gummibyxor, svarta gummistövlar. Runt hans hals hängde en söndertrasad gitarr. Hans hud avslöjade tydligt hans benknotor, hans huvud var en katastrof, fullt av hack och sårskorpor, och hans ögon stod ut ur sina hålor som en blind mans. Ändå stirrade ögonen på oss som om de förkunnade någon sorts gudomlig uppenbarelse. Här stod en man på det storslagnas tröskel: här stod en segerviss Napoleon bland sina krigsbyten, en erövrande Ceasar på parad med sina trupper, en Kristus på Golgata med händerna i sidan. Blixa Bargeld. I sextio sekunder stod han som paralyserad. Förhäxad av sin egen galenskap. Sedan öppnade han munnen och släppte ut ett skrik, som lät som om någon drog en tistel ur hans själ.”*

Blixas demoniska ”Der morgige Tag is mein” finns med på den sedan länge utgångna dokumentärfilmen ”Berlin now” om stadens undergroundscen. Jag vet inte om medlemmarna i Skrewdriver fick höra den. Eller om de fick reda på att ”Tomorrow belongs to me” skrevs av judar. Antagligen hade de inte brytt sig. Skrewdriver gjorde även en nazistisk cover av Chuck Berrys ”Johnny B Goode”, som de döpte till ”Johnny joined the klan”.

*Översättning av Sebastian Stebe.

Bra i går, bra i morgon

Accelerator, efterdyningarna

Ovan: min mobil tolkar slutfasen av Acceleratorfestivalen. Själv missade jag därmed vad Sebastian här kallar ”världens bästa Battles-soundcheck” – han får själv berätta mer om vad det innebär. Det var en härlig tillställning! Kan inte sägas nog många gånger hur bra det är med festivaler som folk kommer nyduschade till och som man kan GÅ hem ifrån. Till och med ljudet var civiliserat. Tänkte särskilt på det när El Perro del Mar spelade, var på förhand rädd för att det skulle bli en råddig festivalspelning där inget kommer till sin rätt, men det lät helt perfekt. EPDM spelar förresten snart igen, på Guldkant på Restaurangen (Oxtorgsgatan vid Hötorget) i morgon kväll, det är gratis!

 

Bra låt.