Irriterande på kort sikt. På lång sikt är det livsfarligt.

Det finns en författare och debattör som skrivit en bok som proklamerar att kärnfamiljen är piss och gulag och kvinnofälla och erotikdödare, och hon har suttit med hakan högt i debatter och kört samma trall, och morgonsofforna har kommit strömmande som de ska, och idisslat henne ordentligt genom löpmage och nätmage och våm och allting.

Hur som haver.

Jag läste en intervju med den här författaren och debattören och hon vred i gång samma program som vanligt, utan förtvätt, kärnfamiljen piss och gulag och kvinnofälla och erotikdödare, men sen började journalisten att på ett ofint men också ganska hedervärt sätt att bita sig fast vid det faktum att författaren och debattören själv levde i en riktigt rungande kärnfamilj: gift med någon Lelle och ett eller två barn, förmodligen två, jag minns inte.

Hur gick det här ihop egentligen?

Men ah, då blev författaren och debattören lite garvig och flackade med blicken och hon höll med om att jo, det är ju inte särskilt konsekvent, och Lelle och jag brukar skämta om att vi snart borde skilja oss, och hon berättade en charmig anekdot om bröllopet och vilken Kul Grej det var, och det var även något crazy om vigselringarna, typ att de hade köpt dem i en tuggummiautomat som för att demonstrera att de innerst inne TYCKER att kärnfamiljen är piss och gulag och allt det där … men jag älskar ju honom, som författaren och debattören tvingades tillstå.

Hon fick mig att tänka på en kille i bekantskapskretsen. Vi kan kalla honom Vlad. Han är vänster och antibilism. Han har gått fram till bilister och skällt ut dem för att de förorenar i innerstan. Och det är väl helt okej. Men nu råkar det också vara så att Vlad är en stolt ägare till en stilenligt diarréfärgad 70-talsjänkare som slurpar bensin som om oljekrisen aldrig hade hänt och klimatförändringarna ännu mindre.

Om man dristar sig till att knacka Vlad på axeln och påpeka att hans 70-talsjänkare gör honom till en av alla de här hemska bilisterna, då blir han också lite garvig och det kommer en lång och charmig historia om hur han förvärvade sin 70-talsjänkare, och sen kommer ett pärlband av allt kul han upplevt med sin bil.

Och i all sin enkelhet, om man ska ta fram filékniven och snitta fram det som avgjorde saken för min del, alltså det som gjorde att jag fick ta avsked av vänstern och att jag aldrig kommit tillbaka dit, så är det just detta: att vänstermänniskorna så ofta och så självklart norpar åt sig rätten att veckla ut sig som Individer, i sin fulla längd, med ofullkomligheter och krokigheter och spretigheter.

Men på andra sidan, alltså på fiendesidan, finns bara Strukturer. Illasinnade, gråsprängda, blekfeta och heteronormativa Strukturer.

Författaren och debattören som proklamerar att kärnfamiljen är piss och gulag verkar inte riktigt kunna föreställa sig att också de andra kärnfamiljerna består av människor som har sin uppsättning av tokroliga anekdoter om Hur Vi Plötsligt Hamnade I Det Här, och sen gör man sitt bästa för att få det att fungera och för att anpassa hela bygget efter de ofullkomliga och krokiga och spretiga individer man råkar vara.

Samma sak med Vlad. Bilismen är vidrig och måste bekämpas. Men den bruna 70-talsjänkaren, skulle han upprört säga med en hand på bröstet,… det är ju … det är ju JAG!

Det här är irriterande på kort sikt. På lång sikt är det livsfarligt.

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

Touché. Extra fint att Du skriver detta i DN, nästet par excellence för den hycklande präktiga PKvänstern (”min arbetsgivare politiskt liberal? So what? Jag är fortfarande underdog man! Jag har en BR i innerstan och hyr lite svart hjälp…men va fan, jag är ju fortfarande JAG, vilket bevisas ytterligare av att jag badmouthar min arbetsgivare”).

Är inte detta urtypen av argument mot folk som har lite för jobbigt pk idéer? Det måste kännas lite bättre i SUVen när man vet att det existerar vänsterfolk som också kör bil. Själv har jag ingen bil. Åker gärna tåg och är själv vegan sedan 10 år. (Numera även av miljöskäl.) Nästan alla jag träffar frågar ut mig om jag verkligen aldrig äter en köttbit eller i alla fall någon liten ost. Sen måste dom bara konstatera att dom äter kött så sällan det går. Alltiiid kravmärkt förutom när dom går på restaurang, snabbmatsställe eller när farmor lagat maten.

Bra krönika! Det påminner (för att ta ett exempel i raden) om v:s och UV:s motstånd mot friskolor – samtidigt som Lars Ohlys dotter gått i Fryshusets friskola i Stockholm. http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article272 556.ece

Vem sa ‘ vi doemer andra efter deras handlingar, oss sjaelva efter vara avsikter’? Sant i a f, bade naer det gaeller vaenster som hoeger maenniskor : )

Exakt. När herr Ohlsson hittar huvudet på spiken drar han i den med ett enda slag. Söndagens evangelitext handlade f.ö. just om detta under rubriken ”Tro och liv” – att dessa måste överlappa, annars är ingendera värt nånting. Förr tyckte jag det var lite charmigt med absolutister som söp sig plakata 1ggn/året eller veganer som ibland tuggade i sig en entrecote. Den sortens charm tror jag inte vi har råd med längre.

Är det Svedland det handlar om?

Livsfarligt? Nej, jag tror inte det. Det intressanta med författaren/debattören du skriver om är just att hon för debatten utifrån att hon själv lever enligt den s.k normen. Jag tycker det blir intressantare än om det är en person som ställer sig över kärnfamiljsidealet och bara rackar ner på dem som lever så. Det är väl viktigt att de/vi som lever enligt ”normen” också förhåller oss kritiska till den?