Springsteenfansen säger ofta att deras idol är en man av folket. Mona Sahlin är övertygad om att Bossen innerst inne är socialdemokrat. Det låter som överdrifter tills man ser denna videosnutt där Bruce gör ett oannonserat framträdande på en gata i Köpenhamn. Han framstår kanske inte som socialdemokrat, men definitivt som en hyvens kille, när han spelar ”The river” tillsammans med en dansk gatumusikant.

- Det är inte sant! Åh, jag bara svimmar. Jag bara dör, utbrister en förvånad svensk i folkmassan.

Enligt www.brucespringsteen.it, som innehåller en databas över Bossens konserter, ägde detta rockögonblick rum den 23 juli 1988. ”Tunnel of love express”-turnén hade anlänt till Köpenhamn där Springsteen gav en konsert på Idraetsparken två dagar senare. Robert Palmer-affischen som hänger i bakgrunden, med reklam för albumet ”Heavy nova”, bekräftar att året var 1988.

Gatumusikanten som sjunger en fin andrastämma hette John Magnusson. Springsteen råkade gå förbi honom i ett gathörn, greppade en gitarr och tillsammans sjöng de tre låtar: ”I’m on fire”, ”The river” och ”Dancing in the dark” – dock ingen ”Born to run”, som någon önskar i slutet av klippet.

Ibland verkar det som om folk har lika svårt att uppfatta mörkret i Bruce Springsteens låtar som de har att uppfatta humorn i Morrisseys. ”The river” är en av hans mest deprimerande låtar. Ändå står alla och nynnar med saliga leenden. Det beror förstås på att de är så uppspelta över att se Springsteen på nära håll att de glömmer att lyssna på texten. Men även på arenakonserterna, även när Springsteen inleder ”The river” med ett tal om krossade drömmar, låter den mer som finstämd tryckare än skildring av social misär.