Han är typ femtiofem. Han har ett skärp med ett spänne som är lite för stort, runt och blankt för hans eget bästa. Eventuellt har han fräsigt spetsiga skor. Han ska visa dig ett jättelätt sätt att skicka foton till kompisar via ”you send it”. Och han låter som om han har uppfunnit sajten själv. Och du känner att du borde säga ”åh, Gud vad smart, kan inte du visa mig några mer grejer med internet”, för annars kanske han blir ledsen. Du vill berätta att man kan packa ihop fotona, så att det går mycket smidigare att ladda upp dem, men det är ingen idé att ge honom tips på hur man kan förenkla för då kommer han bara att säga ”okej, så kan man göra, men det är inte rätt”. Han säger att i framtiden kommer all information att lagras digitalt men att de gamla stötarna inte har fattat det än. Du håller med men tänker ”Åh nej, inte en sån där gammal man som snackar IT nu igen”.

Och de är överallt, de gamla männen som snackar IT. De sitter i morgonsoffor och kritiserar Pirate bay för att ”publicera” bilder och jämför torrentsajten med massmedier som Expressen och Aftonbladet. De skriver krönikor om att ”logga in på bloggar”, de klämmer förresten in uttrycket ”bloggosfären” så ofta de kan när de debatterar utan att precisera närmare vad de menar. På middagar använder de kanske ordet ”snigelpost” och skrattar högt åt det själva. De övertygar mig helt enkelt om att ingen över 45 år borde prata IT över huvud taget.

De är vana att veta bäst och att klara av det mesta, männen som snackar IT, och det är klart att de gör. Men det finns en sak de inte är så bra på, och det är att känna sina egna begränsningar.

Kära du gamla man som snackar IT (ja man, jag har aldrig träffat en gammal kvinna som pratar IT. Inte på det viset). Ibland ligger du hemma om kvällarna och har pussat din deckarläsande fru god natt och kan inte sova, för att frågan ”Vad är egentligen en torrent?” skaver mot dina tinningar. Eller helt enkelt ”Vad är egentligen internet, och var finns internet någonstans?” och ”Är internet som ett moln som svävar över oss alla?” Och det är inte så konstigt, internet är en förunderlig och svårgreppad sak, det tänker jag också på ibland. Men då ska du göra så här: Gå in och väck din 13-åriga dotter eller son och säg helt enkelt ”jag är rädd, jag tänker på det stora och ofattbara internet, lär mig hur det fungerar är du snäll”. För ibland kan det vara skönt även för dig att få vara lite liten, att inte veta bäst. Det är helt okej om du inte förstår dig på IT. Det är till och med naturligt. Man kan nästan säga att det vore konstigt om du gjorde det. Du kan lämna det här med internet till yngre förmågor, du kommer inte att vara mindre behövd för det.