Katten ligger och trynar i sin nya röda mjukiskorg från Ikea och jag tittar på henne och på ”Oskyldigt dömd” på fyran. Det är sen söndagskväll i dubbelsängen, det regnar ute, det är mysigt.

Fyran har en tradition av att sända Persbrandt-castade produktioner vars mest påtagliga kontakt med verkligheten är de journalister från den egna kanalen som medverkar i serien. Bengt Magnusson får symbolisera det samtida mediala landskapet i ”Beck”-filmerna när han rabblar nyheter om påhittade människor med domedagsröst. Som sig själv, fast på låtsas. Och i ”Oskyldigt dömd” får Persbrandt intervjuas i morgonsoffan av Tilde de Paula. Tilde de Paula intervjuar Mikael Persbrandt. Det är fascinerande.

Det är som ett krav för att få jobb på fyran, du måste kunna läsa repliker lika väl som TT-telegram.
Hur går det till? När Tilde de Paula får skådespelarlektioner? Får hon extra betalt för sin biroll, eller tar hon det på ordinarie arbetstid? Persbrandt dunsar ner i fyrans morgonsoffa, där annars människor som inte är påhittade brukar sitta, och Tilde de Paula ler blygt och kåt åt något han säger. Blyg och kåt på låtsas, fast som sig själv.

Det är sånt här som jag och katten tittar på, regniga söndagskvällar i en ­Stockholmsförort. Jag kryper längre ned under täcket, katten gäspar vant. Våra journalister som vi ser varje morgon, kända skådespelare, trygghet. Världen som fyran bygger upp, den svenska trygga villavärlden med rönnbär i vaser på furubord om hösten, syrener om våren, och ansikten som vi känner igen. På dagarna saftar och syltar vi, på kvällarna tittar vi på TV4. Så vet vi vad vi får. Det är trygghet för mig och katten. Vi orkar inte med något drama ikväll.

Att låta riktiga nyhetspersonligheter sätta ribban för trovärdigheten har helt motsatt effekt än den önskade. Det är genom de verkliga människornas medverkan som man blir påmind om vilken jävla såpa det egentligen är man tittar på. Det är det här som är fyrans styrka. Att vara precis lagom dålig. Tillräckligt bra för att jag ska orka titta, och tillräckligt dålig för att jag ska vilja.

Det svenska livet en söndagskväll i en Stockholmsförort. Vi har nära till villorna med äppelträdgårdarna, nära till bussen, vi har mjuka täcken och katt. Vi orkar inte med något drama på söndagskvällen. Vi vill ha lugn och ro och rönnbär i glasvaser. Vi vill ha Tilde de Paula som journalist, vi vill ha någon vi känner igen. Vi gillar våra liv, det gör vi. Vi gillar trygghet och trygghet är TV4.