14 minuters livslystnad

Skrivet av Lisa Boda 07:00, 29 november 2008 i kategori Film, Övrigt

Filmfestival eller no filmfestival, Zitas kortfilmsserie kan man lite på. Gratis är den också.

”73-åriga Lina Mercês bor i en tvårummare vid stranden i Rio. Lina arbetar som telefonist och efter jobbet njuter hon av livet och roar sig med någon av sina mycket yngre älskare. Hon har valt att leva som singel och vägrar ta hand om någon oborstad man.”

Så beskrivs kortdokumentären ”Bye bye, C’est Fini” av Tora Mårtens och Idji Maciel som visas på Zita i kväll och i morgon, kl 18. Både brasilianska supermadamen och filmarna finns på plats. Ta med någon gammal going som behöver lite inspiration vetja.

Julig nattvarieté

Skrivet av Lisa Boda 14:54, 28 november 2008 i kategori Klubb & konsert, Scen, Övrigt

Det är snötö utanför fönstret med Orionteaterns nattvarieté Salong Giraff låter sig inte bekomma utan bjuder på julfeeling big time i kväll. Smällkaramellen inleds med ett julförspel utanför teatern och exploderar sedan via en barmingelpaus i en smällkaramell av viga tvillingar, excentriska farbröder, Joan Crawford i upplösningstillstånd och glimrande aerobicshow. Tomteklimax utlovas lagom till midnatt.

Läs mer om Julgiraffen i Calle Paulis artikel.

Do – do – do believe the hype!

Skrivet av puffy 12:10, 28 november 2008 i kategori Övrigt

Ni vet hur det är. Man köper massa produkter som ska få en snyggare och bättre. En mascara som ger fetare fransar. En kräm som ska ge din hud ”en fantastisk lyster”. As if. Sällan funkar ju detta, man köper det liksom bara av gammal vana eller pur dumhet. Hellre en kräm som heter ”den här krämen gör dej urhet”-kräm än den som bara heter KRÄM.

I tisdags avslutade jag min hårtvätt med ett nytt balsam. Märket i sej är ju inte så nytt, Fructis, men jag hade aldrig testat den varianten som enligt flaskan skulle ge mer volym. Det står det ju på typ alla hårprodukter man köper, så det var no biggie.

När jag vaknade på onsdagen tänkte jag att fan vad märkligt, glömde jag skölja ur balsamet igår kväll? Håret var liksom tjockt och hängde ihop som en klump, till skillnad mot de flygande stripiga testar de brukar vara. Whatever. Dagen därpå var det en orgie i fetma. Skämdes lite på jobbet. Tog till råga på allt en byline i detta tillstånd.

Åkte hem, tvättade håret, sköljde noga. Somnade. I dag: klumpigt och liksom kletigt hår! Det ÄR balsamet. Jag tror att detta kan vara bra, och jag tror att jag rekommenderar det till alla andra som liksom jag begåvats med fyra hårstrån. Det krävs bara att man stajlar det lite, kanske sätter upp eller tuperar. Det här är det bästa som hänt mitt hår sedan den där volymvåfflaren från Björn Axén jag köpte för rätt mycket pengar förra året. Och sedan använde två ggr.

Då är ett fetma-balsam ett mycket enklare alternativ!

På stans filmmusikfavoriter

Skrivet av Sebastian Suarez-Golborne 11:37, 28 november 2008 i kategori Film, Musik

I helgen avslutas årets filmfestival med ”Embodiment of evil”, en festlig slasher om en sadistisk begravningsentreprenör som kidnappar snygga brasilianska tjejer och har tortyrsex med dem. Filmerna som låtarna i veckans fredagsmix hör ihop med är inte riktigt lika ondskefulla, även om alla filmerna visade sig vara djupt omoraliska på ett eller annat sätt.

Att lista världens bästa filmlåtar är givetvis omöjligt, det är ingen särskilt snäv avgränsning. Här är ändå tio av På stan-redaktionens favoriter:

1. B J Thomas - Raindrops Keep Falling On My Head (Butch Cassidy and the Sundance Kid)
2. Harry Nilsson – Everybody’s talkin’ (Midnight cowboy)
3. Damien Rice - The blower’s daughter (Closer)
4. Nina Persson & Nathan Larson - The bluest eyes in Texas (Boys don’t cry)
5. The Turtles - Happy together (Adaptation)
6. Simon and Garfunkel - Mrs Robinson (Mandomsprovet)
7. Gladys Knight - License to kill (Tid för hämnd)
8. Bill Medley & Jennifer Warnes - The time of my life (Dirty dancing)
9. Underworld – Born slippy (Trainspotting)
10. Jack Black - Singing at the party (Nacho libre)

 

 

/S

Robyn!

Skrivet av Jenny Damberg 10:42, 28 november 2008 i kategori Konsert, Musik

By the powers av mobilkamera: Robyn på Rätt till vård-festivalen. Bra grej. Bra artist. Robyn gjorde tre låtar på piano och makalös sång. Det var fint. Men också lite frustrerande. Vill ha mer! Snälla, en hel, maffig allt-inkluderat-konsert, snart!

Två bockar på Två drakar

Skrivet av Axel Björklund 13:59, 27 november 2008 i kategori Spaningar, Övrigt

DN-husets personalmatsal Två drakar (ännu ej recenserad av Krogkommissionen…) bjöd idag på sin bästa buskishumor vid utgången:

Två bockar

Åsiktsmaskinen vecka 48

Skrivet av Redaktionen 09:54, 27 november 2008 i kategori Åsiktsmaskinen


Kärlek på höjden
Folk som efterlyser fler skyskrapor i Stockholm brukar få mothugg av stadsvandrande stofiler som tycker att huvudstaden ska se ut som Söderköping. Men höga byggnader är precis vad som behövs för att göra Stockholm mer storslaget. Nu finns en utmärkt blogg för alla som längtar efter högre hus: Yes in my backyard. På den skriver passionerade urbanister. Allra bäst är att de strimlar sönder åsikten att det måste finnas gigantiska grönområden i innerstaden ”för barnens skull”. Barn är inte getter.


Buffékärlek
”Ät hur mycket du vill”-kampanjer brukar mest synas på kinakrogar. Döm om vår förvåning när vi en söndag går till krogen Kungsholmen på Norr Mälarstrand och möts av ett lika generöst – och cirka två miljarder gånger godare – erbjudande. 275 spänn kostar det att mumsa sig igenom den gudomliga förrättsbuffén. I priset ingår också varmrätt och dessert. Till skillnad från många stjärnkockar verkar Melker Andersson fortfarande mer intresserad av att fylla våra magsäckar än att tömma våra plånböcker.


Bioetikett
Nils-Petter Sundgren, veteran inom svensk filmkritik, kräver i Expressen att vissa bioföreställningar får en extra hög åldersgräns för att stänga ute störiga ungdomar. Ett utmärkt förslag, tycker Åsiktsmaskinen. Men för att ungdomarna inte ska känna sig diskriminerade borde man också ordna separata visningar då mobilprat och popcornkrig är obligatoriskt.

Åsiktsmaskinen är På stans enväldiga smakdomare. Vad tycker du att vi ska processa nästa vecka? Mejla redaktionen@pastan.nu

Benkes krönika

Skrivet av Bengt Ohlsson 09:49, 27 november 2008 i kategori Krönikor

Jag var i Bratislava häromveckan. Huvustaden i, ja? FORT FORT FORT … just det, Slovakien. ”Syldavien”, vill jag säga. Och den ena Tintinrutan efter den andra rullar förbi. De lugubra förstäderna i ”Det hemliga vapnet”. Kapten Haddock som sitter hemma hos professor Topolino och tvingas lyssna på olika astråkiga redogörelser medan han kastar smäktande blickar på en oöppnad vinflaska på köksbordet …

Mitt hotell låg lite utanför stan, i Bratislavas Älvsjö ungefär, och mina värdar var oroliga och erbjöd sig att skjutsa och guida och visa tillrätta. Det fanns förstås en Gamla Stan med slingrande gränder och det fanns ett slott och en blåbrun Donau. Det fanns palats och museer och byggnader som Napoleon haft något att göra med.

Jag hade aldrig varit i Bratislava förut. Men plötsligt fick jag en egendomlig känsla av att jag hade varit just det. Att jag redan i stora drag visste hur gränderna i Gamla Stan skulle slingra sig och hur Det Lilla Torget med springbrunnen skulle vänta där och guldsmederna och läderarmbanden och de Tiogruppiga kaftanerna och All Cards Welcome. Där skulle finnas alla bodar och butiker som man kunde vänta sig, och just när man började längta efter en bod eller en butik med Nåt Annorlunda skulle det dyka upp en butik med Nåt Annorlunda och den skulle se ut ungefär som boden eller butiken med Nåt Annorlunda i Brügge eller Bad Schandau.

Man kan resa på olika sätt. Det finns resenärer som tycker om att vara om sig och kring sig och förberedda till tänderna och som lydigt läser ortens Time Out och Nöjesguiden och På stan.

Själv tycker jag om att bara gå ut, på måfåigaste möjliga måfå.

Jamen tänk vad mycket man kan missa, tänker du. Det är väl onödigt?

Men jag vet inte. Jag brukar tänka på vad som skulle kunna hända om man plumsade ner i Stockholm för första gången, och man tillämpade min måfå-metod. Säg att man stod där på Vasagatan. Vad vore det värsta som skulle kunna hända? Den oflytigaste, garanterat mest otrivsamma promenaden?

Jag brukar tänka att man tar Vasagatan till vänster. Man håller sig på vänster sida, för den högra är mysigare, och där hotar den alldeles för trevliga Drottninggatan ett par snäpp österut. Nej, man går förbi Burger King och de dammiga teatrarna och det byggslamriga Norra Bantorget och sen tomtar man längs Torsgatan och man har järnvägen till vänster och bilarna till höger och gamla gallgula Bonnierhuset som ett rossligt utropstecken rakt fram. Sen hamnar man med mardrömslik säkerhet vid S:t Eriksplans trafikmuller och där törnar man omkring allt villrådigare mellan rödgubbarna och förmodligen hittar man ingen bättre stans att fika än någon folktom flipperhall längs S:t Eriksgatan, eller ett testosterongrinigt gym.

Tänk den här promenaden. När du sitter på nåder på gymmet och dricker en 33-burk Zingo och ser de bakfulla dörrvakterna dra förbi i sitt Calvin Klein-moln. Och jämför nu denna loserpromenad med den högoktanigt effektive stadsbesökarens promenad. Han som garanterat sitter på String och blir ignorerad i chaiångorna. Vem av er har sett mest av Stockholm? Vem har fått uppleva det mest – ja, vilket som nu är det i sammanhanget mest hopplösa adjektivet – genuina Stockholm?

Gissa hundra gånger vad jag tycker.

Jag tog en lång promenad i Bratislavas Älvsjö. Och jag såg de mest fantastiska saker. En övergiven utomhusbiograf. En glad och galonklädd dagisgrupp. Och den ena Tintinrutan efter den andra.

Tvättmedel plus funklegender

Skrivet av Nanushka Yeaman 09:29, 27 november 2008 i kategori Musik, Spaningar

Dennis Thomas

Tycker du både att det är tråkigt att tvätta och dyrt att betala för musik som du kan ladda ner gratis? Misströsta inte, tvättmedelsmärket Bonux, Universal och Kool and the Gang har funnit en skräddarsydd lösning för just dig. Som samtidigt håller liv i cd-skivan och hottar upp tvättmedelbranschens sex appeal. De låter helt enkelt discohjältarnas senaste skiva ”Still Kool” följa med tvättmedelspaketet och tar därmed kampen om skivköparna till en helt ny nivå.

Vad kommer härnäst? Vinylsinglar i toapappersbalen?

(Det värsta är att Kool and the Gang numera låter som bleka R. Kelly-kopior.)

(Bilden: Dennis Thomas i Kool and the gang, foto AP)

Jag måste börja tänka bättre tankar

Skrivet av Jenny Damberg 16:59, 26 november 2008 i kategori Shopping, Spaningar

Blev varse den här i dag, fruktservetten. Det är en idé jag också har haft, som jag googlade utan att hitta och som jag, det här är sant, till och med försökte kolla patenträtten för. Med tanke på hur mycket skit som frukt råkar ut för – dels i sig, som det här, aktuella vindruvslarmet visar på, dels i form av andra mänskors händer och så ens egna, myntplockande och SL-kortdragande fingrar – och den tilltagande bacillskräcken så kändes det som en produkt som borde funka. Sälja både till de med lattehållare på barnvagnen och de där som oprovocerat talar om för en hur man ska hålla sin mobiltelefon för att undvika onödig strålning.

Nå. Jag gjorde givetvis ingenting av saken. Fruktservetten är en sak som borde sälja, men som man absolut inte vill ska ha en marknad. Först och främst för att frukt inte i sig ska vara giftig, i andra hand eftersom det är något engångsförpackat som gör samma sak som vatten kan göra. En nödvändig konsekvens av ett onödigt leverne. Pressbilderna för Fruktservetten säger det mycket bättre än vad jag kan göra med ord:

Naturligt fräsch?

Det är absolut nedslående hur präglade mina tankar och idéer är av vad som funkar i ett superkonsumistiskt samhälle. Fruktservetten är inte den enda dåliga idé som jag har fått och sedan sett. En annan är de här stämplarna eller påsarna som förser rostat bröd med bibliska motiv (finns på Designtorget…). Tanken är nästan oundviklig: Det finns en övre gräns för hur många artiklar om hur bibliskt rostat bröd sålts för jättesummor på Ebay som man kan läsa utan att slås av att man skulle kunna använda den grejen för att profitera på religionskitschen bland de sina.

Jag har ytterligare en jättedålig idé som jag bara väntar på att få se någon realisera. Det är den här: Den svenska kändisskådningsboken. En motsvarighet till fågelskådarnas 300 kryss – artbeskrivningar av 300 svenska kändisar, inklusive var och med vilka de brukar röra sig – där man också får olika höga poäng beroende på var man har sett dem. Jag är tyvärr säker på att den skulle sälja på Designtorget.

10 tidigare inlägg