Om man räknar Rock the Bells som sex konserter har jag varit på nio spelningar i veckan. (De andra tre var Marcos Valle, Roots Manuva och Tiken Jah Fakoly). Underbart, men ganska slitigt när man även jobbar dagtid och går upp sju. Jag bestämde mig därför för att slappna av med lite Hälsomässa i Älvsjö på söndagen. Senast jag var där var för tio år sedan och självklart förändras en mässa på ett årtionde, men det här var brutalt. Då var det fullt av lusekoftsveganer och hälsokostare med bibliotekarielook. Nu handlade allt om fitness, strippaerobics och protein bars.

Framför allt erbjöds högteknologisk maskinmassage till dem som tyckte att de indiska spikmattorna och shiatsumassörerna kändes för oldschool. Man kunde bli masserad/slagen av en slags ljudvågspistol eller anförtro sin kropp till oavslappnande massagefåtöljer (som bara påminde oss om att en maskin aldrig kan ersätta mänsklig beröring, hur gärna man än vill vara oberoende). Kör på i 500 %-tempo, stressa ihjäl dig och vila sedan din överarbetade kropp i massagefåtöljen. Det är samma princip som i de amerikanska matvarubutiker där halva utbudet dryper av fett och andra halvan är fettfria kakor och bantningsprodukter.

Varför inte försöka leva mer balanserat från början? Tänk om alla bara kunde gå ner i arbetstid? Jobben skulle räcka till fler, ingen skulle behöva bränna ut sig och missa det som för många ger livet mest mening – sanna möten med familj, vänner och medmänniskor. Samhället skulle spara miljardbelopp på minskade sjukskrivningar, skilsmässotalen skulle gå ner för alla skulle må bättre, antalet konflikter skulle minska för alla skulle vara mindre stressade. Vi behöver inte fler gallerior och bolån, vi behöver konsumera mindre och umgås mer.