För ett drygt år sedan var jag på Allhiphop.com:s årliga veckospektakel i New York. På klassiska SOB:s uppträdde etablerade namn som Freeway, Mobb Deep, Saigon, samt en kille som direkt gjorde stort intryck: B.o.B.

Han är en ung Atlantarappare som tagit 50 Cents trallrefränger steget längre, med härligt klyschiga mjukrockgitarrer och buskishumor. Dessutom är hans scenspråk spektakulärt; han kastar sig framåt och bakåt på samma gång i furiöst tempo.

Någon vecka efter konserten gjorde jag en telefonintervju med B.o.B, han var glad och lite blyg men skrattade när jag påstod att han var Dungeon Familys förlorade son korsad med Dave Chapelle. Jag hade tänkt att publicera texten här, eftersom min hiphoptidning Quote milt sagt ligger på is, men både transkriberingen och inspelningen har såklart försvunnit.

Hursomhelst. Jag har alltid varit svag för rappare från Atlanta, oavsett om de hetat Outkast, Young Jeezy, Cee-Lo, Big Gipp, Unk, T.I., Ludacris eller Lil Jon. Fan, jag hade till och med en crush på Kris Kross på högstadiet.

Nu har B.o.B. synts på omslagen till Ozone, Urb och XXL, fått skivkontrakt hos Atlantic och sedan länge hyllats av mina favoritbloggare på Soul Lounge och Kinky Afro. Via den sistnämnde fick jag en liten update: B.o.B:s nya mixtape ”Who the f**k is B.o.B?” finns nu för gratis nedladdning på hans sajt. Bandbredd well spent!