Jag stod på Ica i Sätra, i kön till kassan. När man står i kön till kassan har de ställt upp varor inom räckhåll som man ska plocka på sig av bara farten enligt någon strategi som har utvecklats i handlarnas skrå, någon yrkeshemlighet som säkert har en benämning med prefixet ”mer”. ”Mershopping” eller ”merkonsumtion”. Där stod en lår med godsaken Mums-Mums, denna svårdefinierade produkt som varken borde kunna klassas som kex, kaka eller godis. Jag brukar aldrig äta Mums-Mums, jag brukar aldrig vara sugen på Mums-Mums, faktum är att själva ordet Mums-Mums för mig är en nattklubb här i stan med könsöverskridande klientel och inte alls en produkt i skugglandet mellan kaka, kex och godis. Men, i det här ögonblicket får jag för mig att jag ska ha en ask med Mums-Mums.

Vad är det egentligen som händer i kön till kassan när man utför den där handlingen som betecknas med prefixet ”mer-”? Och jag vet att man inte ska gå in i en mataffär hungrig för att man gör en massa spontana felinvesteringar, exempelvis i en ask Mums-Mums, men det ska fan till att vara övermänniska för att undvika det. De flesta handlar ju efter jobbet, innan det är dags att äta middag. Detta ger: Man är hungrig.

När jag kommer hem äter jag alltså, som de allra flesta människor, min middag, sedan tar jag fram mina Mums-Mums. Jag tittar på dem. Förpackningen har krumelurigt typsnitt, då de är gjorda för att tilltala målgruppen tanter. De är arkitekten och formgivarens mardröm då paketet inte innehåller en enda rät linje eller vinkel utan bara böljningar och virvlar, och färgvalet är fyra varma nyanser av brunt. Under namnet, ”Mums-Mums”, står att läsa ”Bara 80 kcal/st”. En god, fluffig Mums-Mums innehåller alltså bara 80 kalorier. Jag vet inte vad detta innebär, är det så ”bara”, eller är det egentligen mycket? Sedan står det ”går utmärkt att frysa!”. Ja, med utropstecken efter ”frysa”. Som i ”Halelulja, de går att frysa!”. Och med ens är de så sorgliga, Mums-Mumsarna, och deras tilltänkta målgrupp: En person som behöver tänka på vikten men ändå inte kan motstå lite gotter. Och som går och tänker att det är bäst att ha något i frysen om någon skulle komma på besök. ”Nämen tittar du förbi, kliv in så ska jag ta fram två Mums-Mums ur frysen! Med lite snabbkaffe till, det är fest det! Egentligen borde jag inte, men nu är ju du här och de innehåller ju bara 80 kalorier stycket”. Det är som ett förfärligt varsel om ålderdomen.

Jag är tvungen att slänga hela paketet med en gång, och går ut med soppåsen direkt. Om jag väntar kan de ju smitta av sig, jag kan bli en Mums-Mums-människa. Men först äter jag en.