En bra sak med lågkonjunkturen är att vi kanske kan få slippa att mötas av alla livsnjutarprodukter i varenda mataffär. Det är Renée Voltaire hit och Vilmas lyxknäcke dit, det är Bregott havssalt (som jag i och för sig gillar, men det hör inte hit), färskpressade juicer, kaffebönor på lösvikt, cantenucci och en massa andra gamla bakverk som formpressats, fått en livsnjutardesign och ett italienskt namn för att saluföras till groteska överpriser, som man lik förbannat inte kan, eller ska kunna, låta bli att UNNA SIG, som den SINNLIGARE lyxversionen av Märtas Mums-Mums.

Min hoppfulla inställning till mänskligheten säger att vi kommer att upphöra med denna vedervärdiga konsumtion och få bort livsnjutarprodukterna ur hyllorna innan någon hinner säga ”stilren köksinredning i exklusiva materialval”, medan den ny(åter-)funne cynikern i mig tror att det är 2000-talets darwinism vi har att göra med. Flest mandelsko… flåt cantenuccis från Cajsa Warg när den dör, vinner.

(Bilden: Snabb fotoskola för sinnliga livsnjutarmatbilder: Motljus, kort skärpedjup med fokus en tredjedel nerifrån, kameran i 30-gradig vinkel, vit bakgrund. Foto: Scanpix)