Skrivet av
Caroline Hainer 08:00, 28 februari 2009 i kategori Klubb & konsert
Jag ser schlagerdeltävlingarna på storbild. Folkets jubel, min belöning. Det är roligare att uppleva evenemang på plats och i brist på tågbiljett ned till Malmö blir det tillsammans med likasinnade på något storbildshak i stan.
Förra lördagen var jag på Torget. Det var trevligt, folk spontanapplåderade och krogen anordnade tipstävling (som jag var ett Velvet-svar från att vinna. Priset är en champagneflaska). I kväll blir det nog snarare O’Leary’s för att känna svennighetens märktiga vingar svepa över evenemanget. Det är ett så skönt, avslappnat och roligt sätt att umgås. Ju. Kolla schlager, diskutera knasiga utstyrslar och nynna med. Kom dit!
Skrivet av
Redaktionen 06:01, 28 februari 2009 i kategori Film, På stan-TV
Vi har skickat ut gänget bakom webb-tv-bloggen Wonlove.se till några av Stockholms mest besökta institutioner och lokaler. Här hänger Baba Bandana utanför Rigoletto. Mycket nöje!
Skrivet av
Sebastian Suarez-Golborne 19:02, 27 februari 2009 i kategori Konsert, Musik
Hyllningskvällar till stora rockstjärnor har alltid förknippats med länder lite längre bort från popmusikens epicentrum. När världens största band struntat i att turnera i Latinamerika eller Östeuropa har man helt enkelt ersatt dem med coverband och lasershower. Senast jag var i Chile bestod konsertlistningarna nästan bara av ”Tribute to Metallica”, ”Tribute to Nirvana” och andra hyllningar till stora 90-talsband (och Pink Floyd förstås, hyllningsbandens största favoriter).
I Sverige har vi, åtminstone bortom skidorterna, varit relativt förskonade från det här. Demobanden har hellre spelat sin kassa egenkomponerade studiecirkelsrock än andras hits. Men hyllningsbandens era har kommit till våra breddgrader, något som Sweden Rock Tribute visade med fullsatta konsertlokaler. Ett annat exempel var gårdagens upplaga av de omåttligt populära ”En afton med”-spelningarna på Debaser Medis.
Efter hyllningskvällar dedikerade bland andra Nina Simone, Prince och Bruce Springsteen var det dags för ”En afton med Morrissey”. Romeo Stodart från Magic Numbers (ej att förväxla med skäggiga damen, anmärkte min kollega Jenny), Adam Olenius från Shout Out Louds och Sarah Assbrings El Perro Del Mar var några som uppträdde. Det var något som inte riktigt stämde.
Det finns bara tre saker som kan vara roligt med covers på konserter:
1. Man får höra en artist ”göra en låt till sin egen” och det är nytt och kul. Även om uttrycket ger mig utslag.
2. Det blir ren after ski-karaoke men alla skrålar med i välkända hits.
3. Man kan höra, säg, Jeff Buckley göra en värdelös version av MC5’s ”Kick out the jams” och vara glad att han inte lät så egentligen.
Konceptet ”En afton med” innebär att samma band kompar alla artister, så ingen kan egentligen ”göra en låt till sin egen” (den här kvällen lät allt som Morrissey lät runt mitten av 90-talet). Dumallsången kom aldrig heller, eftersom artisterna envisades med att gräva i de mest obskyra låtarna från Morrisseys katalog.
Fast allt var inte förgäves. När Adam Olenius och Sarah Assbring gjorde en fin version av ”Please, please, please, let me get what I want” så kändes det i alla fall som att Sverige inte blivit ett popkulturellt u-land riktigt än.
/S
Relaterade artiklar:
Recension av senaste Morrissey-skivan (DN)
Reportage om tributeband (På stan)
Skrivet av
Calle Fleur 14:56, 27 februari 2009 i kategori Äta ute
Förlåt! När jag skrev den här texten – en miniguide till gratisätning i Stockholm – förutsatte jag att gratis käk, snittar och ”något varmt, typ bulgur” är något bra, trivsamt, önskvärt. Tydligen inte:
”Hej Calle!
Ni stockholmare skall vara glada att gratis ”after work” buffé tydligen
inte är så vanligt uppe hos er! Att stå och knö (= trängas) med en stor
ölskvimpande folkhop för att få lite gratis äcklig pastasallad och en
kremerad kycklingvinge är INTE höjden av lycka, tro mig. Går numera aldrig
på dylika gratisbuffeer utan betalar hellre några extra kronor för att
behandlas som en människa och slippa deltaga i skådespelet ”utfodring i
ladugården”.
Bästa hälsningar från ett – för dagen – soligt Göteborg!
Björn”
Jag vill alltså förtydliga följande: gillar du inte att knö (=trängas) bör du undvika Grappa, El Mundo, Elverket och Prime Winebar på fredagseftermiddagar.
Skrivet av
Axel Björklund 13:41, 27 februari 2009 i kategori På stan informerar
Mikrobloggar är ordet på allas läppar. På stan, vars motto lyder ”uppe med tuppen, nere med kidsen”, hänger förstås med. I skrivande stund finns tre medlemmar i redaktionen på Twitter:
Axel Björklund (http://twitter.com/axelbjorklund)
Jenny Damberg (http://twitter.com/jennydamberg)
Sebastian Suarez-Golborne (http://twitter.com/essdot)
Dessutom finns vår klubbredaktör Devi Brunson på http://twitter.com/devibrunson.
På På stans Bloggy (http://pastan.bloggy.se) finns redaktionens twitterflöden samt våra blogguppdateringar samlade.
PS! Vet du inte vad en mikroblogg är? Läs gärna DN:s Nils Öhman (vars Twitter finns här) i ämnet: ”Mikrobloggen morgondagens mejl”.
Skrivet av
Jenny Damberg 11:11, 27 februari 2009 i kategori Klubb & konsert, Konsert, Musik, Äta ute
Det verkar som om Annette Kulleberg tyvärr helt har gett upp bloggandet hos Rodeo, det senaste inlägget är från i september i fjol. Som tur är närvarar hon i offentligheten ändå, och alltid på topp – hon tillhör den försvinnande lilla skara (Björn Ranelid, Håkan Hellström, Alexander Bard, Gudrun Schyman, kommer jag på på rak arm) personligheter som aldrig blir tråkiga att lyssna på – som i gårdagens SvD, där Kullenberg pratar om sin medverkan i Cilihilis video ”Happy without the boy”.
Lyssna och lär, unga medieproletärer:
”I en scen skulle jag sitta i en bardisk men de hade bara råd med ett champagneglas. Det där skulle ju tas om hela tiden, så champagnen tog slut. Då sa jag ”nu måste ni ge mig lite mer”, och vet du vad de kom fram med då? Ett glas Pommac! Då sa jag till dem att det slutade jag dricka när jag var tolv år och så sa jag att jag gärna betalar för en flaska champagne.
(…)
Inte ett öre fick jag för att vara med. Eller, jo, jag fick det där champagneglaset och så skulle jag få ansiktsbehandling och massage men det sa jag nej till för det kunde ju också ha varit någon sådan där Pommacvariant.”
Det är kanske läge att införa en Lex Kullenberg. Något slags lägsta hyfsnivå som tack för medverkan. Själv har jag till exempel tryckt ut en mugg essensbryggkaffe och sagt ”ta gärna en kaka också”, till Mathias Dahlgren, i personalfiket Scoopet, en plastfilmsmackeinstitution som inte drar sig för att använda ”gårdagens sushi” i annonseringen för sina varor…
Ps, han tog en gräddbulle.
Skrivet av
Caroline Hainer 09:09, 27 februari 2009 i kategori Shopping
Ett tips inför helgen: Den rara lilla bokaffären i Götgatsbacken har 40% rabatt på allt som inte redan är på rea. Det är inte särskilt utplockat (ännu), det finns goda chanser att fynda. Utbudet är bra, dessutom. Missa inte hyllan med vackra fotoböcker.
(Jag köpte ”Nigella Express” för 196 kronor)
Skrivet av
Axel Björklund 11:31, 26 februari 2009 i kategori Äta ute, Övrigt
Hörrni, vi har ett problem. Det sitter över 42.000 personer där ute som är oförmögna att respektera andra människors känslor. De säger ”jag är inte rasist, men…”, och så argumenterar de för en så självklart rasistisk fråga att man blir mörkrädd.
Över fyrtiotusen svenskar engagerar sig i Facebookgruppen ”Det heter negerboll”. Helt utan minsta förståelse för att människor känner sig kränkta av ordet, att Diskrimineringsombudsmannen tidigare slagit fast att ordet är just kränkande. Carin Hjulström har också lagt public service-pengar på att på ett helt förkastligt sätt argumentera för ordets bevarande (”Jag tänker på alla barn som inte vet varför man inte får säga neger”). Jonas Hassen Khemiri sitter i soffan och får panik. Se själva här. Och jag som i min enfald trodde att den här diskussionen tog slut för femton år sedan.
Och kom nu inte med argument som ”det har det alltid hetat, jag tänker inte ändra mig”. Du vet att du är smartare än så. Det är okej att ändra sig. Det är till och med bra att ändra sig, när man har fel.
UPPDATERING: Läs även Simon Mårtelius och Johan Wirfält i samma ämne.
UPPDATERING 2: Nu har Newsmill tagit upp ämnet. Läs Linus G Larsson Thiel, Johan Wirfält (igen) och ytterligare tre texter.
Skrivet av
Caroline Hainer 10:17, 26 februari 2009 i kategori Övrigt
Jag besitter kunskaper inom två områden som jag inte bör besitta kunskaper inom. Alltså, jag har inget skäl för detta.
Jag inser, efter påpekanden, att jag faktiskt kan väldigt mycket om Europas olika kungahus. Vem är gift med vem och så vidare. Det har framkommit i TP-sammanhang men också helt apropå ingenting och jag inser att mina vänner har rätt: jag sitter på konstigt mycket info om konungatroner i västvärlden. Varför?
Jag kan också rabbla och identifiera väldigt många hundraser. Detta trots att jag aldrig haft en hund och dessutom inte är lika förtjust i dem som i katter. Varför vet jag då skillnaden på tre olika terrierraser?
Men här är det knasigaste. Textrader. Jag kan rabbla låttexter som prästen rabblar bibelcitat. Jag vet inte, de bara fastnar. I lördags insåg jag att jag mindes ”Jag har en dröm” från 1986. Därför är jag lite rädd för schlagerfestivalen på lördag. Allt kommer fastna. Finns det något som heter fotografiskt låttextminne? Jag lider av det.
För grejen är: för all onödig kunskap som går in i hjärnan måste ju någon viktig kunskap trängas ut. Eller? Mina kunskaper skrämmer mig.
Skrivet av
Jenny Damberg 08:46, 26 februari 2009 i kategori Klubb & konsert, Konsert, Musik
Gårdagens bästa skivnyhet, att Andrew WK medverkar på Sahara Hotnights nya coverskiva ”Sparks”, följs nu upp av sommarens mest löftesrika besked: ANDREW WK KOMMER TILL SVERIGE I SOMMAR!!
Det här hälsar Josephine Forsman, Sahara Hotnights ypperliga trummis, som också meddelar att:
”Andrew är grym! Vi träffades första gången i Orlando, spelade ihop och hann uppfatta att han var en gentleman. När det sedan visade sig att Björn Yttling kände honom tvingade vi honom att fråga om en duett, Andrew sa ja och gjorde ett utmärkt jobb, mycket bättre än vi kunnat tro. Han kommer hit i sommar!!”
Mest kommenterade