Ingo, flankerad av sin mor och Birgit.

Det har ju varit en rätt massiv hyllningskör i gång till Ingemar Johanssons ära sedan han gick bort härom veckan.

Kan inte undanhålla er (som liksom jag i många fall antagligen är för unga för att själva minnas det, och som väl inte heller fått riktigt den här bilden av ”den störste” förmedlad av senare, beredvilliga mytbildare?) det här utdraget ur en artikel i tidningen Se (nummer 40/1968), som Caroline här på kontoret skickade vidare i dag.

Samtalet förs mellan Ingo och hans första fru Birgit, föranlett av en tidigare intervju i Året runt där han ska ha sagt ännu grövre saker.

Entré:

Birgit: Jag var tyvärr inte med när Året Runt intervjuade dej och du sa alla de där galenskaperna. Men du kan väl inte mena att en man ska slå en kvinna. Till och med offentligt?
Ingemar: Slå och slå. Inte piska, inte misshandla. Men en brud ska definitivt ha sej en rejäl dagsedel om hon inte uppför sig ordentligt. Det mår hon inte illa av. Jag tycker för resten att kvinnan av i dag blir alltmer mystisk och svår. Det verkar som om hon inte riktigt vet hur hon ska ha det, om hon ska vara kvinna eller man. Tänk tjejer som röker…
Birgit: Vad är det med det då?
Ingemar: Det är hemskt. Kvinnor ska inte röka, det är snuskigt och oestetiskt. Tänk att träffa en kvinna som stinker tobak på flera meters håll.
Birgit: Så vi kvinnor får inte göra så mycket mer än att vara vackra. Vi får inte jobba, inte ha hembiträden, inte gå på restaurang ensamma, inte röka, inte ge en ohövlig karl en örfil om han behöver det. Det är ju hemskt, Ingemar…
Ingemar: Jaså, det är hemskt? Låt mej förklara, lilla gumman: Fruntimmer ska inte jobba, säjer jag, och då menar jag självklart gifta kvinnor med barn. De ska vara hemma och uppfostra barnen. Titta på dagens samhälle med en massa snorungar som knappt ser sina morsor och farsor annat än några timmar varje kväll. Vad blir det av dem? De hänger i tunnelbanor och rånar folk, blir knarkare och odugliga för samhället. Och du, en gång i tiden jobbade jag på en krog i Götet som utkastare. Där fick jag lära mig att ensamma brudar på danskrog är luder. Det anser jag fortfarande.
Birgit: Men ska inte en kvinna kunna ha lite roligt ensam om hennes man är borta?
Ingemar: Absolut inte. Ha roligt medan mannen är borta? Vad är det för snack. Ungarna då? Ska de också gå med på krogen? Och hundarna?
Birgit: Och det där du sa om Biafra och om att du inte skulle vilja adoptera ett u-landsbarn. Det kan du väl inte mena?
Ingemar: Visst menar jag det. Jag tror inte att man löser krisen i Biafra genom att skicka dit en massa käk och lastbilar. Det bäste vore om västmakterna kunde bomba Nigeria. Det skulle betyda ett snabbt slut på hela smörjan.
Birgit: Tänk vad glad du skulle bli om kvinnan förlorade rösträtten i Sverige.
Ingemar: Ja, där kvinnan inte har rösträtt, där är det också ordning och reda. Uppriktigt sagt tror jag knappast fruntimmer förstår så svåra saker som politik, det fodrar en viss skärpa. Det är bättre om enbart mannen, som familjens representant, finge sköta den saken.
Birgit: Men du Ingemar, du sa visst i Året Runt något om att du inte är kläddsnobb längre?
Ingemar: Jag sa att dagens mode passar bäst för fikusar och fröknar.