Är det här vad kidsen vill ha?

Ungdomar, ni upphör aldrig att förvåna mig. Nyligen fick jag ett pressmeddelande om ett evenemang på Kulturhuset, inom ramen för ungdomsverksamheten Lava: ”Ny musik för hållbar utveckling: ?6: Det progressiva Malmö (uppföljning)” Det äger rum nu på söndag. Live spelar Testbild!, Luva och Sail A Whale. Dessutom visas nollbudgetfilmaren Henrik Mölles senaste verk, ”Bra ställen att hänga på, bra folk att känna i Malmö”.

Vidare i pressmeddelandet:

För tre år sedan skrev Stefan Zachrisson artikeln ”Det progressiva Malmö” i tidningen Ondskan. I artikeln diskuterade han, vad han kallar »en florerande, vibrerande musikscen […]« tillsammans med några av scenens mest framstående personligheter. Ny musik för hållbar utveckling vill undersöka vad som hänt sedan sist. Att falafelpriset har stigit med fem kronor är ett faktum, att Testbild! just släppt en ny fin skiva lika så. Galleri Krets rykte sprids och Kontrapunkt, Malmös svar på kulturhuset Cyklopen, står inför invigning och helt plötsligt känns Malmö lika aktuellt 2009 som det gjorde 2006.”

Jag: ?!??!!???!!!!

Artisten Luva, till vardags Gustav M. Karlsson, får man reda på, ”har släppt kassett på Klorofyll Kassetter”. Här vill jag inflika att kassetter är ett allt annat än hållbart format. Det krävar tejp och lim och pincetter och oceaner av tålamod. Fråga mitt gamla furuköksbord hur ofta jag satt där och försökte rädda britpop på brunplast i tonåren. Jag hade inget val, men ni… Ungdomar, det är lånt nostalgi, lånt nostalgi! Det är inte klädsamt för någon. Vidare: Hur uppkopieringen av grejer på hårdplast när digitala alternativ finns bidrar till en ”hållbar utveckling” får ni gärna förklara för mig.

Jag ringde Lava, där jag fick prata med ovan nämnde Stefan Zachrisson (som förutom informatör och producent på Lava också är en i gänget bakom skivbolaget Friendly Noise, vars senaste utgåva är Testbild!s aktuella album) för att höra om det här verkligen är vad målgruppen vill ha – jag tänker då till exempel att ”mobilfilm” är en ganska självklar grej för tiden, vilket gör ”en av Sveriges mest kända nollbudgetfilmare” till en i bästa fall gullig artefakt från ett förmodernt mediesamhälle – och han sa att det är det. Den fem personer stora arrangörsgruppen bakom Ny musik för hållbar utveckling består av kids. Och det här är helt efter deras huvud. Så nå. Är du mellan 13 och 25, så gäller följande: Kilen, Kulturhuset, söndag 3 maj, kl 18-21. Det är gratis.

Detta inlägg går inte att kommentera längre.

Jenny är bara avundsjuk. Om hon skulle försvinna från jordens yta skulle hon sörjas av en liten krets nära och kära. Om Stefan Z skulle försvinna skulle hela sverige bli helt sämre.

Varför ska man alltid gå efter ”vad kidsen vill ha”? De kanske vill ha ngt de ännu inte upptäckt att de vill ha? Vad tröttsamt det här klichéfyllda målgruppstänkandet är. Så fort det skall handla om UNGDOMAR så är det skejjjjtbååård, mobil-film, blogg, ämpätreee, grafitti, löst hängande jeans… och har väl med några undantag varit så här så länge jag själv var teenage på 90-talet. alltid nån (kanske släkting till Jenny D?) som ville att vi skulle måla graffiti för det var ju kidsens stora grej…. suck…

hade ingen aning om att det fanns folk som går omkring och hatar stefan z på det här viset. ni får ta och bilda en facebookgrupp! sen kan ni kuppa er in i lavas styrelse, avsätta stefan och låta kidsen göra mobilfilmer hela dagarna.

Petra: Vad intressant! Lava var stängt igår, du kanske var här i en dröm? Däremot hade vi öppet i helgen, då hade vi bland annat besök att föreningen ”Sällsynta diagnoser”, filmvisning av ”It’s a great day to die” (gjord av Michaela Bönke och Love Sosa, om du känner dem?), screentryckande och jäkla massa verkstadpysselsysslande.

Kul att du gillar vårt initiativ Petra. Men till dig, och alla andra som av någon anledning verkar ha något emot Stefan Zachrisson, så vill jag slutligen påpeka att Stefan inte bestämmer över våra bokningar. Han är producent på Lava, och är snäll och hjälper oss, men NMFHU är en redaktion bestående av sex individer. Klaga på oss istället, om du tycker att Testbild! var en tråkig bokning. Dessutom hade ett av banden som spelade igår sin premiärspelning, och således kan de omöjligen vara ”samma gamla indieband”. – Den 31a maj kommer vi ha en kväll med Promise & The Monster, Orchestra Senza Testa och Originalljudet. Många unga, lovande musiker, och definitivt inom ramen för Lavas målgrupp. Inte samma gamla ”indieband” alltså. Ni är väldigt välkomna då, som sagt. Med detta hoppas jag att vi snart kan avsluta den här debatten, som stundtals känns lite egendomlig.

Igår var jag på spelning på Lava. På scenen stod samma gamla indieband som vanligt (och soloprojekt från samma gamla indieband). I publiken satt samma gamla indiemänniskor; knappt en enda var under 25. Jag tycker att det är ett bra iniativ som NMFHU gör men att förvandla Lava till en plats där Stefan Zachrisson och hans vänner kan dunka rygg kan man nog inte kalla progressivt.

Lånt nostalgi minsann. bra sagt.

”Det jag önskar, och verkligen verkligen hoppas, är att Lava, och övriga nämnda ungdomssatsningar, fungerar på ett sätt som gör att de inte är mer lättillgängliga för den här kategorin potentiella kulturproducenter än för några andra.” men snälla, hur många exempel behöver du på att nmfhu är ett arrangemang som ingår i en större och heterogen helhet??

Men om det är det du undrar så kanske du borde höja blicken lite från det enskilda arrangemanget och t o m den enskilda verksamheten till att fokusera mer på den verklighet som unga arrangörer, producenter och de verksamheter som stödjer dem generellt befinner sig i. För det finns en bredd i de här verksamheternas utbud och bland deras brukare som du sällan hittar hos andra kulturverksamheter. Om du ser till den kontrollerbara delen av verkligheten för ungdomsinitiativen och ungkulturverksamheterna så tar man bredd, representation, tankar om en hållbar utveckling för kulturlivet på största och djupaste allvar. Samtidigt har man med en okontrollerbar verklighet att göra, i vilken bl a du och en stor del av kulturetablissemanget ingår, en verklighet som oftare än något annat underskattar ungdomsinitierade verksamheter, projekt och arrangemang och som lika mycket förminskar ungdomar och unga vuxna till en enda homogen grupp med en enda röst. Du ställer dig ju t o m tvivlande till att unga vill ta del av något som NMFHU trots att det faktiskt är unga som arrangerar. Varför? För att de redan har kunskapen om hur man tar för sig? Kan så vara men skulle de för att de just vet hur man tar för sig också vara oberättigade stöd av en verksamhet som Lava? Tveksamt, tycker jag. Och ytterst tveksamt att du ska slå ned på en enskild ung arrangörsgrupp. Varför inte fundera på att ställa frågan varför det inte görs mer ungdomsintierade projekt och arrangemang på andra institutioner och arenor än det görs idag? Du gör det extremt enkelt för dig då du hävdar din sak – eller din fråga – genom att lyfta ut ett arrangemang ur dess breda sammanhang. Om du menar att Lava och liknande satsningar på ungas delaktighet i kulturlivet skulle vara riktade till några få så känns det som att du är ute på rejält hal is. Men den som verkligen söker får oftast svar, den som inte gör det kan glassa i okunskapen och hävda vad den vill, insinuera osanningar etc. Hoppas m a o att du verkligen är intresserad av svaren på din fråga och gör något av dem genom att skriva om fler unga arrangörer verksamma inte bara i Stockholm utan i övriga Sverige.

Fredrik: Jag tycker att konceptet Lava är fantastiskt. En snabb slant, en annan grej som är helt makalös ju. Och Ung 08-09-grejerna, allt det är ju sånt som gör att man blir helt glad över att samhället fungerar. Det betyder å andra sidan inte att allt därmed är ordnat i den bästa av världar. Att unga människor som har vuxit upp med att läsa Wire förstår att de kan ta för sig förvånar mig inte (i den meningen är jag en av dem, Studiefrämjandet betalade mitt pappersfanzine, till exempel – även om jag som sagt har svårt att förlika mig med deras hårdplastfetisch). Det jag önskar, och verkligen verkligen hoppas, är att Lava, och övriga nämnda ungdomssatsningar, fungerar på ett sätt som gör att de inte är mer lättillgängliga för den här kategorin potentiella kulturproducenter än för några andra.