Jag har en vän som är en riktig journalist. Hon har ett kontor, hon har en Ibook, hon har kolleger och uppdrag. Hon åker iväg på långa reportageresor och sen kommer hon hem och har gjort en bok. Och så går man på releasefest för boken och tittar på alla fina bilderna och så säger man att man vill köpa en bild men inser i samma sekund att man inte har råd, och när galleristen ringer och frågar om man fortfarande är intresserad så säger man ja, självklart, och sen byter man nummer.

I vilket fall. Min vän åkte nyligen på en reportageresa i Dalarnas allra mest okända obygder. Hon åkte dit eftersom litteraturlivet där hade tagit de mest förvånande vändningar. Inte så himla förvånande kanske. Men utifrån den gängse uppfattningen om män och kvinnor så var den nya rörelsen ändå värd att uppmärksammas. Det har startats en bokcirkel där, för kvinnor. Äldre kvinnor, kvinnor som har tillbringat mestadelen av sina liv med att serva sina makar. Makarna i sin tur har tillbringat sina liv med att spela tvärflöjt eller dragspel eller vad de nu spelar i Dalarna, medan kvinnorna har stått hemma och bakat tunnbröd. I tunnbrödsstugorna. De har väl inte klagat på det, det är så det är och det är så det har varit. Det finns saker som man aldrig ifrågasätter. Kanske för att det är det allra vanligaste. Det är ingen som ser det för att det är så himla vanligt. Mamma står vid spisen. Pappa är död men när han levde var han en jävel på Dan Andersson. Mamma vet inte vem Dan Andersson är.

I vilket fall. Min journalistiska vän hittade hela vägen till den där byn och hon träffade alla de där kvinnorna vars liv hade förändrats efter att deras män trillat av pinn. Och plötsligt hade kvinnorna börjat läsa!

Förut, innan deras män hade dött, var de alldeles för trötta på kvällen för att orka hålla i en bok. Dagens alla tunnbröd dansade framför deras sömniga ögonlock. Numera är de ensamma och har all tid i världen att läsa. Alla tunnbröd som har kavlats i stugorna runt om i byn har dessutom givit dem muskler att hålla i ”Brott och straff” hela natten. Och skulle de bli trötta så byter de sida i sängen, deras bomullsnattlinnen må strama bland lakanen men de skiter i det, de lägger huvudet till rätta i handen och läser vidare.
—
Kåseri från Namn och nytt